Nyårsafton

Jag funderar på året som gått såklart, såhär sista dagen år 2011... Det har varit ett händelserikt år. Det största som hänt detta år är att jag blivit gravid. Det kom som en underbar nyhet och har sedan dess färgat min tillvaro varje dag. En annan stor grej i år är att jag flyttat från Jämtland och blivit sambo! Beslutet att flytta ihop tog vi någon månad innan jag fick veta att jag var gravid. Av någon anledning tycker jag att det känns bra att det kom i den ordningen. Vad har hänt mer? Tyvärr gick brukaren bort, som jag jobbat hos i fyra år. Då blev vi av med både en kär vän och arbetet, samt att vår härliga arbetsgrupp splittrades. Det är tufft att vara personlig assistent ibland. Jag fick under sommaren chansen att jobba hos en söt-tuff liten tjej i en fantastisk arbetsgrupp, innan jag flyttade. Sen blev jag ju moster igen, till fantastiska lilla Linnea! Det här är några av alla händelser under året. Överlag har det varit positiva händelser och jag ser fram emot ännu fler under år 2012.

Gott Nytt År kära läsare!

Dramatik

Det blev en något mer dramatisk tur till sjukhuset än vi räknat med. Jag fick väldiga magsmärtor på natten, samt illamående. Så jag gjorde som alla läkare och barnmorskor sagt, jag ringde till förlossningen. Där tyckte de att jag skulle åka in på en gång för säkerhets skull, för att kontrollera att inte havandeskapsförgiftningen blivit förvärrad. Så jag väckte stackars mamma kl 2 och vi begav oss iväg in till Östersund i blixthalka. Allt såg dock mycket bra ut och under dagen släppte magsmärtorna och illamåendet. Det var förmodligen bara någon magsjuka eller liknande. Men allt måste kollas upp nuförtiden. På vägen hem var det snöstorm. På vissa ställen såg vi endast en vit vägg och var tvungna att stanna helt! Färjan blev inställd precis när vi kommit dit, så det blev desutom en omväg hem. Mamma gjorde en strålande insats som fixade att köra hela vägen hem under de värsta förutsättningarna.Världens sämsta före och väder, samt trött efter att ha blivit väckt strax efter hon somnat. Min mamma är en hjältinna. :)

Mår bra

Tänkte bara göra ett snabbt inlägg såhär på annandagen för att meddela att jag fick åka hem till Jämtland och fira jul med familjen. Jag blev så glad. :) Jag mår bra och tar det väääldigt lugnt och blir uppassad som en prinsessa här av min goa familj. Bara min Micke som saknas, men vi ses ju snart igen. Imorgon ska jag in till förlossningen i Östersund för att göra en kontroll av blodtryck, urin, och blodvärde m.m. Känns skönt. Hoppas allt ser bra ut nu också. Mamma skjutsar in mig och är med mig dit. Hoppas ni alla har en strålande mysig jul.

Suck

Imorse när jag vaknade kändes det överjobbigt. Den senaste veckan har varit kämpig. Först blev världens finaste hund sjuk och han var senare tvungen att avlivas :`( Det är så otroligt sorgligt att det inte går att beskriva. Det gick så snabbt också och var så oväntat. Så det har varit en riktigt tung vecka med en driljon tårar och en enorm saknad. Älskade, älskade Swingen...

Igår fick jag besked om att jag kanske har havandeskapsförgiftning på gång. Var till barnmorskan och hon upptäckte att jag hade högt blodtryck och protein i urinet, vilket är två tydliga tecken på just havandeskapsförgiftning. Så vi fick åka in ganska direkt till förlossningen i Västerås för att bli undersökt igen hos specialistmödravården. Fortfarande högt blodtryck men något mindre protein. Övriga prover såg bra ut, så vi fick åka hem. Men jag ska dit på torsdag igen och ta blodtrycket varje dag innan dess. Jag har ju köpt tågbiljetter till Jämtland och tåget går på torsdag. Som jag längtat och sett fram emot att få träffa alla där. Alla ska ju fira jul i Hallen i år. Läkaren var dock mycket skeptisk till att låta mig åka, även om proverna skulle se bra ut på torsdag också. Så nu är det bara att vänta och se om det blir julfirande i Jämtland eller på sjukhuset typ.

Idag har jag pratat med så många nära och kära så det känns mycket bättre nu. Sen är det bara att vänta och se.

Här kommer lilla jag

Idag var det sista gången på föräldrautbildningen och jag gick dit själv för Micke jobbar kväll. Promenerade i regnet (plusgrader nu) på blankisen och försökte hålla mig på fötter hela vägen. Det gick bra, men jag fick stressa och kom nån minut försent och blev såklart varm av promenaden. Idag var det en kvinna från familjerådgivningen som skulle prata med oss om "när två blir tre". Då var det en kille som sa: "ja, eller när två blir fyra" och syftade då på oss som väntar tvillingar. Så då fick jag all fokus på mig när jag precis hade stormat in och svetten rann, glasögonen immade igen och jag är dessutom nästan helt döv på ena örat (jag ska ta bort en vaxpropp på hc imorgon). Så jag kände mig något vimsig som knappt hörde eller såg något när jag skulle berätta om hur det kändes att vänta tvillingar och så. Men de kanske bara tänkte: "Jaja hon är ju från Norrland..."

Skriva-av-sig-inlägg bara

Idag började dagen dåligt på alla möjliga sätt. Hade svinont i magen i några timmar inatt (typ förvärkar eller nåt kanske?) och som alltid när jag sovit dåligt (även om jag låg länge i sängen) så kräktes jag när jag hade klivit upp. Sen är den älskade hunden sjuk på riktigt och hjärtat går ju sönder för man tycker så otroligt synd om honom. Hoppas och tror att det ska ordna sig på djursjukhuset. Men man får sånt medlidande med honom att man knappt står ut. När djur och barn har ont/är sjuka tycker man nästan olidligt synd om dem.

Nu kan ju dagen bara bli bättre. Har dammsugit och torkat golven och ska snart ta mig en promenad och posta julkort. Det får nog bli dagens insatser för jag är såå trött. Griljera skinka ska jag göra också, ja. Vi köpte en färdigkokt julskinka som jag och Micke ska mumsa på innan själva julhelgen (som vi ska fira på varsitt håll). Griljera skinka...det måste vara lite vuxenpoäng för det? Har aldrig gjort det förr. Det känns konstigt att jag och Micke inte ska fira jul tillsammans men nu blev det så i år och det blir nog bra som det blir. När det är jul borde man ha en jättestor herrgård eller slott eller nåt, så man kan samla alla på samma plats! När jag tänkte efter och kom på att jag och Micke bara har känt varann en jul hittills så kändes det jättekonstigt. Känns som om vi alltid känt varann på nåt sätt. Men det blir snart ett och ett halvt år. :)

Kul kille

Hmm...jag råkade se "Hellenius hörna" på tv4 igår för första gången. Då var Fredrik Reinfeldt gäst. Och jäklar vad rolig han var då! Underbar humor och han skämtade med mycket självironi, vilket jag uppskattar. Jag gillar ju inte den politik han står för, inte det minsta. Men det var liksom omöjligt att inte gilla personen. Jag fnissade mest hela tiden. Där ser man. Hans parti kommer dock aldrig få min röst, måste bara klargöra detta. ;)

Pust och frust

Senaste nätterna har jag haft svårt att sova. Jag kan inte ligga på rygg för då pressas lungorna upp och jag tappar andan. Är dessutom täppt i näsan på nätterna. I öronen också, konstigt nog. Ligger jag på sidan får jag snabbt ont i magen om jag inte bullar upp med täcke under den som stöd. Och så domnar höften, armen eller handen bort. Så precis när man fått till en hyfsad sovställning så måste man upp och kissa. Sen är det bara att börja om proceduren igen. Och man är ju inte direkt smidig när man vänder sig i sängen nuförtiden. Stön, stånk, suck, aj, pust, knak låter det. Väldigt charmant. Men så känner man en spark från bebisarna och så blir man glad igen.

Ge mig mer jul! :)

Snön vräker ner. Äntligen. Tack. Tack. Tack. Det snöade ganska rejält för några dagar sen och nu fylls det bara på med mer! Stooora flingor! Extra krydda på den julstämning som redan råder. Julmusiken är såklart på här och jag ska se om jag har ingredienser hemma för ett bak. Chokladsnittar vill jag baka.

Pepparkaksbak

Idag tänkte jag baka pepparkakor men upptäckte att jag inte packat upp mina pepparkaksformer och har tyvärr ingen koll på i vilken kartong de ligger i. Orkade bara inte leta, så då blev det skurna kakor med lite dekorationspiff. Gjorde ett hjärta på fri hand också, till min älskade sambo. En av de små (långt ner på översta bilden) är speciellt till honom också såklart. ;)

Mobilfoton

Jag har äntligen lyckats föra över bilder från mobilen till en dator igen. Det har varit något fel och det var det till och från nu också. Men jag lyckades till slut få med alla. Hittade många fina och roliga bilder från förra julen när vi var i Hakkas och firade. Nu kom jag ännu mer i julstämning. :) Älskar den här tiden!

Här är jag och världens bästa storasyster mitt i julfirandet i Hakkas!

Hundliv

Imorse var lyckan fullständig när det var frost på gräset! Det är härligt att rulla sig i, tycker alltså Swingen. Jag försöker hålla mig upprätt.

Men Swingen blev förvånad när han skulle ta bollen. Den var djupfryst och inte så tuggvänlig

Julen lockar fram barnasinnet

Sist jag var i Jämtland fick jag en underbar chokladkalender av min fina vän Malin (även kallad Frallan Morgonkvist). Jag är så förtjust i Hello Kitty, hur barnsligt det än är. Så jag får ofta små presenter med just Hello Kitty-motiv. Lyckliga jag! Det är ytterst sällan som jag köper något sånt själv, men har ändå många ursöta grejer som jag fått av nära och kära. Har precis mumsat i mig en chokladbit från första luckan i kalender. Och då påmindes jag även om att adventskalendern på svt har startat. "Tjuvarnas Jul" heter den visst. Jag kollar alltid in adventskalendern och det är oftast väldigt bra och roligt att se även som vuxen. Barnasinnet är kvar och det blir extra tydligt såhär i juletider. :)

Doften av saffransbröd

Ikväll har jag bakat saffransmuffins! Har inte smakat än, men det doftar ljuvligt här nu. Det tyckte jag var ett bra alternativ till lussebullar, för jag blir ofta galen på den degen. Och just nu har jag nära till raseriutbrott, även om det går över snabbt. Skyller på hormonerna. Och jag lyckades baka dem med bara ett mindre raseriutbrott på den förbannade elvispen! :)

Oh holy night!

Min absoluta favorit bland alla jullåtar: Oh holy night/ Oh helga natt. Just den här versionen har jag på CD och jag längtar alltid efter att få lyssna på den till jul. Mariah Carey är en fantastisk sångerska men jag är inte så förtjust i hennes musik (förutom balladerna). Men när hon sjunger julsånger är det helt ljuvligt att få njuta av hennes röst. Observera att hon sjunger i hela tre oktaver i den här sången!!!

Var är snön i år?

Idag, 25:e november, två dagar innan första advent så regnar och blåser det och gräsmattorna är gröna. Hmm! Snön då? Men den kommer väl snart hoppas jag! Har just kommit in från en uppfriskande promenad med min stora mage och hunden. På slutet såg jag inget för det regnade på tvären och mina brillor immade igen samt var helt prickiga av regndroppar. Men desto mysigare att komma in i stugvärmen sen. Adventspyntar så smått idag. Har ännu inte tagt fram adventsljusstakarna, det får nog vänta till imorgon. Tänder de vanliga fönsterlamporna ikväll.

Nu ligger Swingen och sover och jag ska äta lunch innan jag hungrar ihjäl och snart kommer Micke hem från jobbet och då är det helg! Ha en trevlig sådan allihopa!

En val, AC/DC och Dr Phil

Det sägs att man ofta får livliga drömmar när man är gravid. Ohoj du, det kan man lugnt säga! Kanske blir de dubbelt så livliga när man väntar tvillingar hehe... ;) För jag, som i normala fall drömmer mycket knas, drömmer numera som en galenpanna varje natt! Exempel från nattens alla äventyr:
Dröm ett: Jag står vid Hallens båtbrygga och metar. Plötsligt får jag napp och drar in en stor val! Den dör men jag lyckas inte få upp den med mitt metspö (konstigt nog), så den ligger och guppar där vid båtarna. När vi går och kollar närmare på den så ser den exakt ut som den snälla hajen i den animerade filmen "Hajar som hajar".
Dröm två: Jag är på en konsert med AC/DC. Vi är kanske sju personer i publiken. Basisten spelar ståbas. När de ska spela min favoritlåt, "You shook me all night long" så kommer de av sig hela tiden och lyckas inte spela den! Till slut säger basisten att han ska testa att byta till elbas, så kanske det går bättre. Och så tillägger han att om vi skulle träffa någon av alla hans älskarinnor så får vi absolut inte säga något om den sopiga spelningen. Medan han hämtar elbasen lämnar vi konserten och jag ser morgondagens tidningsrubriker framför mig: AC/DC-konsert; Publiken sviker.

Dröm tre: Jag vikarierar för Dr Phil. Jag drömmer t.o.m. hela drömmen på engelska liksom. Jag säger till ett ungt par: "If you REALLY listen to what your parents say and also agree with them, then you are mature enough to enter the adult world".

Skön känsla

Idag har vi varit hos barnmorskan igen och det är så himla skönt när man nyss varit där och allt sett bra ut! Även om jag absolut inte går och oroar mig hela tiden så är det ändå sån lättnad med dessa kontroller. Lyssna på bebisarnas hjärtljud och få veta att ens egna värden är bra och så. Imorgon ska vi på föräldrautbildning för första gången! Det blir spännande. Det var tydligen stora grupper, för det var många som väntar barn, plus att en barnmorska slutat, så de får bunta ihop flera på en och samma barnmorska.

Sorgligt

Läste just att Lasse Brandeby har dött. Usch vad tråkigt. Han var för mig en person som man bara gillade, rakt av. Jag har faktiskt ett personligt minne av honom. När jag och mamma var på en teaterföreställning som han var med i så kom Lasse först ut på scenen och meddelade att de inte hade råd med huvudrollsinnehavaren, så därför fick deras sufflör ta över den rollen. Och då behövde de ju en ny sufflör. Det blev jag! (Allt var naturligtvis uppgjort och på skoj). Sen drog han med mig i föreställningen några gånger. Det var så himla kul, även om jag var supernervös för att jag skulle behöva gå upp på scenen! Fick blommor av teaterensemblen på slutet. Lasse Brandeby hade sån där "snabb humor" som jag gillar. Korta kommentarer som man garvar på sig åt ibland.

Vila i frid Lasse och mycket kärlek till dig och dina närmaste.

Små symptom

Inatt har allt gjort ont och jag har haft svårt att andas och alla kroppsdelar har domnat bort om jag legat på samma sätt en längre tid plus att jag varit täppt i näsan och jätteslemmig i halsen, haft magont och halsbränna. När jag gick upp imorse så kräktes jag. Trots att jag legat i sängen huur länge som helst och sovit till och från så är jag nu så sömnig och trött och slutkörd. Och vad har jag gjort idag hittills? Jo, kräkts och ätit frukost. Men nu till det fantastiska: det är ändå så värt det bara för att jag är gravid! Tacksamheten för det är alltid större än det jobbiga med krämporna. Men ibland måste man få klaga lite och tycka lite synd om sig själv, så känns det bättre sen. :)

Syns det att jag är gravid nu?

Jag kom på att man kanske borde ta någon bild på hur man ser ut som gravid. Det brukar ju alla göra. Och det kan vara kul att ha kvar och se sen. Men jag är så trött och hade inget tålamod att få till en bra bild, så det fick bli en med halva huvudet och annat oproffsigt. Magen syns dock. ;) Jag är ju nu i vecka 28.

Sömnig tisdag

Just nu känner jag mig lite trött på att vara trött...gääsp. Frisk luft, promenad, tupplur är bra botemedel, men ibland hjälper knappt det. Men jag har så mycket att vara tacksam för, så tröttheten kan jag absolut ta.

Idag har jag börjat klura på julklappsinköp. Två är redan inköpta och klara, så det känns ju faktiskt bra. Fick plötsligt julstämning här. Jag planerar julklappar och på Facebook blev jag precis inbjuden till ett evenemang, nämligen: "Årets officiella start för att spela Lars Vegas Trios julskiva". Det är dock inte förrän 25 november kl 20.00. Det är Lars Vegas Gustafsson som skapat detta evenemang då alla ska öppna fönstren detta klockslag och dra upp volymen på stereon och spela skivan. :) Det är ju inte klokt egentligen, att det snart är första advent! Men mysigt.

ÖP avslöjar

Idag blev det en tupplur på eftermiddagen. Och då drömde något som jag inte fattar hur jag fick till i hjärnan! :) Jag drömde att jag var på besök i Hallen och så kom någon och visade mig dagens ÖP (Östersundsposten). Och i den var det en stor bild på min gamla lägenhet och även adressen dit. Ingressen löd:

"Hur troligt är det att man som blivande hyresgäst ens funderar över att man kan få löss när man flyttar in i sin nya lägenhet? Endast pga att förra hyresgästen hade löss och förmodligen var resistent mot det."

Hahaha! Vilken jäkla dröm! Det var världens artikel om hur den nya hyresgästen fått löss av mig! Jag var så otroligt upprörd över att de skrivit adress och satt in en bild på min lägenhet i tidningen, så att alla som känner mig skulle tro att jag hade löss! Det var så skamfyllt! Jag blev så lättad när jag vaknade och insåg att det bara var en dröm. Obs! Jag har aldrig haft löss och hoppas att för alltid slippa det! :)

Nu blir det lusfritt fredagsmys!

Soffpotatiskväll?

Kollade nyss om det var något som helst bra på TV en torsdagkväll och upptäckte att jag skulle kunna sitta bänkad i tre timmar. Först "Biggest Loser", sen "Drömmen om ett barn" och sen "Lyxfällan". Så det kanske blir en tv-kväll nu då. Och julmust till det. Jag är svårt beroende av julmust just nu, hujedamej!

Anställningsintervju

Idag var jag på anställningsintervju för förskollärarjobb och det var väldigt trevligt! Det gick hur bra som helst. Det var fyra trevliga kvinnor som ställde kluriga frågor till mig. Två förskolechefer och två fackliga representanter. Jag tycker att jag klarade det galant och mycket beror nog på att jag har slutat vara så nervös för allt möjligt. Bara lite lagom pirrig sådär, så man skärper till sig. Det kändes riktigt bra! Nu känner de ju till min situation (att jag är gravid med tvillingar alltså) och tjänsterna skulle bli tillsatta i slutet av november. Då är det ju inte troligt att jag kommer kunna jobba ändå. Men det som är bra är att jag fått presentera mig och de vet att jag finns och har fått en bild av vem jag är. Så kommer jag kunna få jobb där när det blir aktuellt.

I skrivandets stund så är det världens tumult i magen och det sparkas uppåt och neråt och hit och dit. Riktigt så jag hoppar till av kraften de sätter in! :)) <3

Lilla ljuvliga Linnea

Förra helgen hade vi ett kort, intensivt men underbart dygn tillsammans med kära storasyster och hennes mysfamilj. Sötaste Linnea döptes. Och det var första gången jag träffade henne. Men hallå, vilken gullunge! Lika go och söt och underbar som sina storebrorsor. Hon döptes i Vännäs, en bit utanför Umeå. Det är verkligen lycka när man får träffa föräldrarna, alla syskon och alla syskonbarn. Det är inte ofta alla ses eftersom det här landet är så attans långt och vi bor så långt ifrån varandra, men när man väl träffats allihop, då lever man på det länge! :) Jag har tänkt på det här med mina syskonbarn. Jag älskar dem så otroligt mycket så jag kan inte tänka mig att det finns större kärlek. Hur ska det då bli att få egna barn, exploderar man inte av kärlek då? :)

Sara och Linnea pratar med prästen alldeles innan dopet.

Drömmen om ett barn

Nu har jag gråtit kopiösa mängder till ett TV-program. "Drömmen om ett barn". Jag har gråtit av lycka med ett lesbiskt par som födde en dotter. Sen grät jag av medlidande med ett par. De hade gjort några IVF-försök utan att lyckas och bestämt sig för att ta en paus, men då blev hon spontangravid. Först grät jag med dem när de berättade om deras lycka och glädje när de fick det beskedet. Sen på ultraljudet visade det sig att fostret dött. Jag grät och grät och tyckte så otroligt synd om dem. Usch...gråter nu bara jag tänker på hur ledsna de var när de satte sig i bilen på väg från ultraljudet.... Sånt borde inte få hända tycker jag. Förmodligen är det inte meningen att man ska se såna här program när man är gravid eftersom man är dubbelt så känslig som i vanliga fall. Och det vill inte säga lite! Var bara tvungen att skriva av mig.

P.S Renée Nyberg är en fantastisk programledare i såna här program. Varm och mänsklig och hela tiden.

Barnmorskebesök

Har nyss kommit tillbaka från barnmorskan och mår utmärkt. Vi har fått byta barnmorska, för den vimsiga som vi hade, har slutat. Det kanske var anledningen till att hon var vimsig; att hon höll på att byta jobb. I vilket fall så är den nya otroligt bra, precis i min smak. Lättsam, glad, tydlig och pålitlig. Vi fick ju lyssna på hjärtljuden igen och de bultade på bra hos båda. :) En låg med huvudet uppåt (den jag känner av mest i sparkar och sånt) och en med huvudet ner. Men det kan ju komma att ändra sig sa hon, de har fortfarande möjlighet att vända på sig innan det blir för trångt därinne. Sen mätte hon magen och sa att "normalkurvan" går efter enling-graviditet så den kunde vi inte bry oss om, men det kan vara intressant att se hur min mage växer ändå. Den var några cm större än det normala i en vanlig gravditet, så det var som det skulle. Igår tror jag att jag hade precis alla krämpor och sånt som man kan ha under en graviditet. Helt däckad också. Men idag mår jag som sagt utmärkt, så jag är så glad att det hittills bara är tillfälliga "svackor".

Fullständig Lycka

Det finns faktiskt ingen låt som berört mig mer än just denna. Jag vet inte vad som händer med mig varje gång jag hör den. Men jag blir bara djupt lycklig och det känns som att det bara finns gott i världen. De första tre gångerna jag hörde låten blev jag så totalt överrumplad av dess effekt på mig. Tårarna strömmade nerför mina kinder och det gick inte att stoppa glädjetårarna. En av gångerna var jag ute på promenad och lyssnade på radion när den plötsligt spelades. Många som mötte mig trodde nog att jag var ledsen, men jag var lyckligast i världen. :) Konstigt men underbart att musiken/texten/artisterna kan påverka mig så!

Det syns i dina gester, syns på din rygg
den som kan va så rak
Å jag vet vad som plågar dig,
men du kan va trygg, du å jag, vi gör gemensam sak

När den vill tynga ner mig, oron jag bär,
vet jag att du finns där
Ja för så som vi krattar gången,
så får vi gå, du å jag,
för det är vi ändå.

Molnen vid horisonten hotfulla grå,
stormen är här min vän
Men den stormen ska också stilla,
å vi ska få, du å jag, lugnet tillbaks igen

Om allt ska tagas från oss, ett har vi kvar,
som ingen annan har
Ja för så som vi krattar gången,
så får vi gå, du å jag,
för det är vi ändå.

Mullret har tystnat tror jag, inte ett ljud...
Jag hör det inte mer
Å det ljusnar vid horisonten,
tack käre Gud, du å jag, ser hur naturen ler

Stormen var bra för hjärtat, bra för min själ
Gjorde oss båda väl
Ja för så som vi krattar gången,
så får vi gå, du å jag,
för det är vi ändå.

Ja för så som vi krattar gången,
så får vi gå, du å jag,
för det är vi ändå.
För det är vi ändå!

Tacksam

Sitter just nu i underbara Hallen och får mysa med familj och vänner i över en vecka. Det är kärlek det! Nästa helg ska vi till Västerbotten för att vara med på systerdottern Linneas dop! Ska bli så underbart att äntligen få träffa släktens lilla nykomling samt att träffa alla andra underbaringar såklart! :) Saknar Micke som är i Skåne nu, men skönt att jag då får träffa massa andra människor som jag älskar. Det är fascinerande hur man vänjer sig. Förut kunde det gå många veckor emellan mina och Mickes träffar. Nu är jag redan van vid att träffa honom hela tiden så att vi ska vara ifrån varandra i över en vecka känns som en hel evighet! Men det positiva är ju att jag verkligen har någon att älska så mycket så jag saknar honom så. Jag känner mig nykär lite nu och då, fortfarande. :)

Gaddafi död

Men vilken sjuk, sjuk värld vi lever i. Jag fick en sån där overklighetskänsla när jag såg de extrainsatta nyheterna och plötsligt hör hur alla firar en människas död. Samtidigt förstår jag allas firande. Men det gör det ju inte mindre sjukt! Det är värt att fira att Gaddafis makt är bruten och förhoppningsvis även diktaturen och förtrycket. Men det lät så konstigt när nyhetsuppläsaren sa "död" så glatt och oberört. Det var någon (minns nu inte vem) som uttalade sig om hans död och sa att det var ett historiskt ögonblick och att vi nu bör skänka en tanke till alla hans offer. Det lät lite mer verkligt.

Tur att det finns så otroligt mycket underbart och vackert också i denna värld. Nu ska jag fokusera på sånt ett tag för att komma i balans efter att ha sett nyheterna.

Onödigt

Vår barnmorska är lite vimsig och ostrukturerad tyvärr. Sist vi var där så pratade hon om sjukskrivning och undrade om jag ville ha en läkartid för att eventuellt bli sjukskriven. Så hon skulle boka en tid och ringa mig dagen efter (torsdag) för att bekräfta tid och datum. Eftersom hon aldrig ringde igen så hörde jag av mig måndagen efter. Då svarade hon att jovisst, hon hade bokat in mig hos en läkare som just då befann sig Skinnskatteberg (några mil ifrån Fagersta). Ok, det kan ju vara bra att veta tid, datum och PLATS kanske...? Nåväl, idag åkte vi till Skinnsberg och jag anmälde mig i receptionen på vårdcentralen där. Det visade sig att jag inte alls var inskriven. Suck. Som tur var så gick det bra att träffa en läkare på den tid det var sagt, så vi inte hade åkt dit helt i onödan. Däremot hade den läkaren en helt annan uppfattning om sjukskrivning av tvillinggravida. Så vi åkte dit i onödan ändå. Hon kunde inte motivera en sjukskrivning såhär tidigt i graviditeten. Hon sa att "förr i världen var det aldrig några problem att sjukskriva de som väntade tvillingar". Jag har hört från andra att det är precis tvärtom. Att förr jobbade man lika länge som under en enlingraviditet, men då var det också vanligare att tvillingar föddes för tidigt, troligtvis pga det. Ja man blir inte klok på allt. Men det hade varit bra om vi hade fått höra att det är helt kört med sjukskrivning så hade vi sluppit köra närmare 6 mil i onödan när Micke ska iväg och jobba också... Dessutom känner jag mig så otroligt dum och lat som går till en läkare och frågar om jag kan få bli sjukskriven. Även om det verkligen inte är av den anledningen. Hade gärna sluppit den känslan också.

Jag skulle helt ärligt tycka att det vore skitkul att jobba igen! Men dock inte så roligt om man inte kan jobba på samma sätt som man brukar och vill. Som förskollärare är man aldrig stilla och det är lyft och böjningar mest hela tiden. Dessutom väldigt stressigt emellanåt. Stress och för mycket fysiskt ansträngande saker får mig att kräkas och få svinont i ryggen och bäcken. Men jag ska söka de förskollärarjobb som (först nu) dykt upp här i Fagersta. Sen är det kanske inte så troligt att de vill anställa mig eftersom jag inte kommer att kunna jobba så länge.

True Talent vs Idol

Vi har spelat in alla True Talent-avsnitt och har sett det när det har passat. Nu har vi kommit ikapp och såg söndagsfinalen "live". När jag jämför det med Idol så vinner True Talent stort. Bara en sån sak att artisterna överlag är bättre gör det ju mer sevärt. I år har Idol två riktigt duktiga tävlande och två hyfsat talangfulla, men resten är inte alls särskilt bra tycker jag. I TT (True Talent) håller alla en bra nivå och så finns det några som är sticker ut och är otroligt duktiga. Ja det finns ju alltid undantag...det fanns en i TT som jag inte förstod varför han var kvar så länge (Jacob Gordin heter han). Sen är TT mycket mer sansat. Och juryn är underbar. När de ger kritik så ger de välmenad kritik och skulle aldrig någonsin gå till personangrepp ( som äcklet Alexander Bard alltid gör i Idoljuryn). Även om jag inte alltid håller med juryn i TT så gillar jag sättet de uttrycker sig på. Förra söndagen åkte Fred Andersson tyvärr ut. Han var helt klart en av de bästa artisterna i tävlingen. Han sjöng "Amazing Grace" så vackert att jag grät. Det var längesen jag blev så berörd av sång på TV. Men man visste vad han gått igenom innan och han sjöng låten som om han hade skrivit varenda ton och varenda ord i den. Det verkade komma direkt ur hjärtat. Jag blev så berörd.

Sköna söndag

Skulle börja skriva ett inlägg men känner nu hur hungern river och bebisarna sparkar hej vilt i magen... Så jag måste gå och äta! Vet inte om det är så för alla, men jag kallar detta för gravidhunger. Från att känna sig helt normal till att, på en sekund, vara så hungrig så man tror knappt att man klarar att ta sig till matbordet innan man svälter ihjäl!
Efter lite matintag ska vi åka till Avesta för att eventuellt köpa en soffa på Jysk. Hoppas den vi vill ha finns kvar! Söndagsmys.

Allmänt mys

I helgen åkte Micke och kollade en tvillingbarnvagn som vi hittat på Blocket. Den var fin och bra, så han köpte den. Känns skönt att det är klart iallafall... :) Det blev en svart Emmaljunga twin city cross. Det ni!

Tänk vilken tur att jag är ihop med just Micke. Som har sån bra koll på mycket av det praktiska. Vi kompenserar varandra så bra. Tänk om han hade varit ohändig tex... Det hade inte varit det ultimata direkt. Jag är väl inte helt värdelös på allt sånt, men han är så himla duktig på sånt jag verkligen har noll koll på. Det känns så himla tryggt faktiskt. Jag som varit så van att klara allt själv, visste inte hur mycket jag tydligen längtade efter en trygg och händig man. :)

Idag såg vi en film som Svenska Tvillingklubben skickade sedan vi blev medlemmar. Från början var allt lugnande bra och mysigt, men de måste ju alltid ta upp alla risker och eventuella komplikationer med tvillinggraviditet och förlossning. Medans jag såg det märkte jag plötsligt att jag satt och höll krampaktigt i en lampsladd med ena handen och den andra handen la jag som ett skydd på magen. I slutet av filmen var det tillbaka till det gulliga och mysiga och roliga dock.

Nu förstår jag verkligen vad de menar med att man bör vara sjukskriven från vecka 20 när man väntar tvillingar. Jag är i vecka 22 nu och mår bra så länge jag tar allt i min takt och får sova och vila lite nu och då. Vilket jag har förmånen att göra. Men så fort jag stressar minsta lilla så blir jag svimfärdig, illamående, kräks... Och jag kan inte gå så fort längre. Det tar emot och det går bara inte. Så jag tar det lugnt!

Toppenhelg

Tjejgänget på Cirkus för att se Lena Ph

Vilken fantastisk helg jag haft! I fredags åkte vi till Stockholm. Jag åkte dit för att träffa tjejerna och se Lena Philipsson på Cirkus. Micke skulle lägligt nog på NHL-hockey i Globen samma helg. Vi tjejer bodde som vanligt på Östermalm och gick ut och åt god mat, garvade, shoppade (jag tog en mini-shopping och det blev mammabyxor och mammaleggings) och njöt av underbart umgänge. Lenas show var galet bra! Hon har sån humor och självdistans och sjunger faktiskt fantastiskt bra live! Och hon bjuder alltid på så mycket extra på sina shower, mer än bara sång och musik. Och jag älskar många av hennes låtar, särskilt de gamla som väcker barndomsminnen.

Dagens citat

"Livspussel = Modernt uttryck skapat av stressade nutidsmänniskor. Betydelse: tusen dåligt sågade bitar som ska bli en stor grå elefant. Och jag får inte ens ihop till elefantjävelns röv!"

-Mia Skäringer

Sova sova sova...

...säng säng säng.

Idag har jag mest bara sovit hittills och klockan är halvfyra på eftermiddagen!!! Men tydligen behöver jag det. Känner mig iallafall helt utsövd hehe... *GÄÄSP*

Tvillingarna gör frivolter i magen lite nu och då. Verkar som att de har tillräckligt med plats fortfarande att ta ut svängarna, för jisses vilka stora rörelser det är ibland. :) Jag älskar när jag känner att de är där!!!

Två av gästerna i mitt liv och Den Rätte

Det fanns en pojke som gav mig spänning.
Det fanns en pojke som gav mig passion.
Han gav mig äventyr, han gav mig mod.
Men samma pojke gav mig även smärta.
Och denna pojke fick miljoner tårar...

Senare kom en pojke som gav mig...något.
Han ville ge allt, jag såg det i hans blick.
Han gav mig berusning, han gav mig glädje.
Men även oro och osäkerhet.
En kort stund senare gav han mig förtvivlan.
Djup förtvivlan, till synes utan slut.
Han fick mig att sjunka långt under botten.
Han svek på värsta sätt och jag blödde svårt.

Men då fanns där en Man.
Han hjälpte mig upp.
Han plåstrade om...och han gav mig det hopp jag trodde försvunnit för alltid.
Hans sätt mot mig var som balsam i själen.
Hans självklara godhet gav mig mer än Allt.
Äventyr och berusning,
glädje och passion,
trygghet och mod.
Den mannen är Du.
Du som räddat mitt hjärta.
Fått det att sluta blöda och istället bulta.
Varje gång jag var rädd så lugnade du mig.
Varje gång jag är glad så stärker du det.
Du säkrade lyckan i mitt liv!
I precis rätt stund fanns du där som en hjälte.
Med ditt självklara sätt lyfte du mig högt.
Som om det var vad du var född till.
Jag älskar dig.

Stora känslor

Nu är jag tillbaka i Fagersta efter en supermysig helg i Hallen! Jag och Micke åkte upp i fredags och passade på att fira pappas födelsedag som var på lördagen, men även Linas som nyss har varit och mammas som snart kommer. Alltså, jag älskar min familj så otroligt mycket. Lina skrev på facebook om kärleken i familjen och jag håller med om att den är så trygg och fantastisk som den bara kan bli. Jag är så otroligt lycklig och har så mycket kärlek omkring mig och i mig. Jag önskar att precis alla kunde få uppleva det. Då hade det inte funnits lika mycket elände i världen.

Nu sitter jag och har musikstund för mig själv. Min älskling har åkt och jobbat natt. Och uppfylld av graviditeten som jag är, så har jag börjat lyssna på Carolas skiva med bl.a. vaggvisor ("Sov på min arm - sånger för stora och små" heter albumet). Oj oj oj så rörd jag blir och jag gråter floder när jag försöker sjunga med. Mina favoriter just nu är "Lyckeliten" och "Jag sjunger godnatt".

Hängig dag

Idag mår jag inte direkt toppen, rent fysiskt. Skulle lämna urinprov idag för barnmorskan ville försäkra sig om att jag inte hade urinvägsinfektion. Hon tyckte att det såg ut som om jag hade det igår när hon tog prover. Men som tur var så såg bra ut idag! Vi skulle inte vara där förrän kl 10, så det var inte direkt i ottan. Men jag tror vi släckte vid tvåtiden inatt och sen hade jag svårt att sova och var såklart på toa ett antal ggr under natten/morgonen. Så när jag gick upp så hade jag inte sovit klart och så fort det blir så, ja då kräks jag! Endast två gånger sen jag flyttade har jag behövt gå upp när jag varit sömnig och inte helt utsövd och det är då jag har kräkts och mått illa hela dagen. I somras när jag jobbade för fullt så kräktes jag ju mest varje morgon innan jag sprang till bussen. Så kanske det är så att jag mår så pass bra i min graviditet just för att jag är arbetslös och får ta dagen i min egen takt och vila/sova/äta när jag behöver och slipper följa ett jobbschema. Just nu känner jag mig hängig och har ont i hela kroppen. Men jag tror jag ska sätta mig ute på altanen en sväng, för det är ljuvligt väder idag! 21 grader i skuggan, soligt och väldigt sköna, ljumma vindar. Det sistnämnda är räddningen för mig, då tycker jag att det är härligt med värme, när det fläktar lite. :)

Hjärtan små

Idag fick vi höra hjärtljuden hos de små tvillingarna! :) Som vanligt blir jag så glad så jag skrattar till när jag känner, hör eller ser dem. De hade mycket bra hjärtslag som hördes tydligt och låg på en jättebra nivå. Nu har jag nog börjat förstå att det är mina barn som finns där. Jag har väl verkligen börjat "knyta an" som det förmodligen hade stått i graviditetsskrifter. Jag hade gått upp ett kilo sen sist vi var där. Men då hade jag ju iofs gått upp ca 50,000 kilo innan och i början av graviditeten.

Skräckblandad förtjusning

Idag fick vi paket från Svenska Tvillingklubben. Jag har fått flera rekommendationer om att gå med i den då jag väntar tvillingar. I paketet fanns en pärm med all möjlig information samt en dvd (som jag ännu inte sett). Med medlemskapet får man också tillgång till mycket information och kontaktnät på internet.

Nyss läste jag om amning. Att amma två bebisar... Det har jag tänkt på en hel del faktiskt. Hur sjutton ska det gå till? :) Genast känns det som att det hade varit "lätt som en plätt" med en bebis! Så när jag läser om tvillingamning så skrattar jag med skräckblandad förtjusning. Alla dessa bilder på mammor som har en bebis vid varje bröst... Och så är det tydligen smartast att amma båda samtidigt. Om en blir hungrig ska man amma det andra barnet också. När det är en bebis så ska man ju följa barnets tider helt och hållet-när barnet blir hungrigt ska man amma. Men det stod i informationen att om man följer det med tvillingar så får man inte göra annat än amma dygnet runt i princip... Och det tar på krafterna för mamman att amma så ofta. Ja jag säger då det. Det är så otroligt intressant att läsa om allt och föreställa sig hur det kommer att bli. Samtidigt har jag ibland svårt att inse att det är jag som väntar tvillingar! Jag tror ibland att det handlar om någon annan... :) Men jag blir så glad när jag verkligen inser att det är vi som ska få två barn att älska och bli totalt utmattade av. ;)

Allmänt babbel

Det är mysigt att vara gravid på flera sätt. En grej är att så många verkligen bryr sig om hur man mår och det är så noga att man tar hand om sig. Jag mår hittills oförskämt bra, men just idag är det en sån dag då jag mår illa ibland och är trött och tung i kroppen. Vi gick på flera lååånga promenader igår i och för sig, jag och Swingen. Vi var nyss ute på en timmes promenad men den kändes lite långsammare än igår, för min del. Det är så roligt nu, för jag vågar verkligen gå nya vägar där jag aldrig gått förut. Jag känner att jag har koll på var saker och ting ligger i förhållande till varann. Jag ska inte påstå att jag hittar överallt och till alla ställen, men det är stor skillnad sen förra månaden när jag precis flyttat hit. Ja just det, jag har bott här i en månad nu! Vad tiden går fort.

För att återgå till vad jag började att skriva...att så många bryr sig så mycket om ens hälsa och välmående. En tjej som jag jobbade med i somras berättade att hon älskade att vara gravid av just den anledningen. (Sen när barnet väl var fött så var det ingen som frågade hur hon mådde längre, då var det bara fokus på babyn. :) Ligger nog mycket i det. Hon sa det med glimten i ögat, det var inte så hon klagade.)

Jag har ju känt lite sprattel i magen i några veckor och små söta kickar ibland. Men imorse var det några mer rejäla sparkar. Jag förmodar att det kommer att kännas ännu mer sen, men det var en stor skillnad. Jag älskar när jag känner bebisarna där! :) På ultraljudet var det mest bara en som rörde sig hela tiden. Den andra var lugnare. "Den kanske sov då", sa Micke när jag pratade om det. Mitt hjärta smälte...hur gulligt som helst! :)

Hundliv

Jag bor ju inte bara med min fina Micke, jag bor även med världens goaste, sötaste, finaste och roligaste hund! Swingen heter han och det är Mickes hund. När Micke jobbar så får jag äran att umgås själv med Swingen. Känns som att vi börjat lära känna varann så mycket bättre nu, sen jag flyttat hit. Han har vant sig vid att jag är här jämt nuförtiden och jag har vant mig lite vid hans underbara beteende och grejer. Tänk vad man kan älska en hund villkorslöst alltså! Häromdagen fnissade jag så fort jag kom att tänka på vad han hade gjort tidigare. Det var så obeskrivligt sött. Han tog upp sin boll med munnen och fick för sig att lägga den på en fotpall. Den rullade ner igen eftersom underlaget var ojämnt. Den blicken han hade när han såg bollen rulla ner... :) Så suckade han och gick och hämtade bollen, lade sig ner på golvet och höll bollen mellan tassarna istället. Det såg precis ut som om han skulle städa undan bollen, men det gick inget bra. Jag fick hjärtvärk! :) Det var en av alla sköna grejer han sysslar med om dagarna. Det är verkligen underhållande och hjärtat svämmar över av kärlek till den vovven.

Vila, sova, äta?

Nu kommer nog min blogg handla rätt mycket om graviditeten som det känns... ;) Jag läser mycket om att vara gravid med tvillingar på nätet. Ska skaffa någon bra bok i veckan. Innan jag visste att jag väntar tvillingar så var alltid rekommendationen för gravida: motionera, vila, ät rätt, motionera, motionera typ. Nu står det oftast: VILA, VILA, VILA och SOV, SOV, SOV och ÄT RÄTT! Och som ett litet tillägg ibland: motionera lagom. Men jag tycker att hundpromenaderna verkligen är att motionera lagom. Och jag sover mycket, det måste jag säga! Sen har jag läst på flera ställen att man bör vara sjukskriven från v.20/v.25 när man väntar tvillingar. Jag är i v.19 nu! Känns lite konstigt att söka jobb. Får väl i så fall bli något vikariat. För man ska tydligen vara sjukskriven senast från v.25 iallafall. Det är ju bara fem veckor kvar. Je hinn int mä je! :)

Guds gåva till gravida kvinnor...

...är stödstrumpan! Har för första gången på mig sådana och oj så sköna de är!

"Det är två bebisar där"

Vilken fantastisk dag! :) Imorse begav vi oss till Västerås för ultraljudsundersökning. Jag var lite knasigt orolig för att det då skulle visa sig att jag inte ens var gravid. Trots två graviditetstester och en läkares utlåtande som sa att jag är det! Kändes dock lite lugnare när vi väl var inne i rummet och jag lagt mig tillrätta. Barnmorskan börjar undersöka direkt och så blir hon tyst i några få sekunder (men det kändes länge!) innan hon säger de chockerande orden: "Ja det är två bebisar där". Så ja, vi ska ha tvillingar! Jag fattar nog fortfarande inte att det är sant!!! :) Men är hur glad som helst! Vilken grej alltså! Ni kan ju förstå att det är det enda som snurrar i mitt huvud idag. Tjohoo! :D

Fruktfascination

I helgen har det varit allt annat än rubriken i förra inlägget (regn och rusk). Det har varit skönt och soligt (ja, jag gillar det också, särskilt när det inte är 30 grader varmt i skuggan). Vi har haft det mysigt och kul, jag och Micke och Swingen. Något jag är väldigt fascinerad av som jämtlänning, det är fruktträden härnere. Vi var till Mickes bror med sambo igår och plockade lite äpplen och päron från deras dignande träd. De hade även plommonträd som vi smakade frukt av. Alltså, att gå och plocka fullstora, goda, fina äpplen, päron och plommon från träden det är otroligt lyxigt tycker jag. Det känns som att gå och plocka godispåsar eller glasstrutar från träden! Tror inte att de som har bott här länge förstår hur imponerad jag är. På kvällen gjorde jag en äppelpaj av dessa gratisfrukter och den blev vansinnigt god, om jag får säga det själv. :)

Regn och rusk

Idag strilar regnet ner oavbrutet. Jag älskar det! Jag är less på sommar och värme nu. Jag skämtar inte ens. Jag vet att många kanske chockas nu... Men jag vet också att det finns fler tokar som tycker som jag (t.e.x. a´Annica Olsson från Hall´n). Jag blir på gott humör när jag tittar ut och det är grått och regnigt. Jag njöt av att höra att det både blåste och regnade utanför, när jag vaknade vid fyratiden imorse (alltså, jag somnade om igen). Jag blir så peppad att pyssla hemma då. Nu ska jag plocka fram och plocka undan och packa upp och packa ner. Sen blir det en sallad till middag (det har jag längtat efter) med fetaost, kalamataoliver, pasta, rödlök, brödkrutonger, gurka, tomat. Det ska bli gott!

(Hmm, medans jag skrev det här inlägget slutade det regna och solen kom fram igen. Ja ja, solen är härlig den också.)

Mia Skäringer

Nu har jag precis läst ut boken "Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer. Hade bara några kapitel kvar som jag inte hann läsa klart innan jag flyttade, så jag lånade den igår för att få läsa ut den. Jag fastnade på en gång för den här boken. Det är samlade texter från krönikor som hon skrivit, samt inlägg från hennes blogg som hon hade förut. Jag hade en förutfattad mening om både Mia Skäringer som person och om boken. De stämde inte alls. Jag trodde jag skulle bli irriterad på henne, men istället beundrar jag henne mycket mer nu. Jag har inte gillat "Mia och Klara" (humorserien) så mycket, så jag trodde inte jag skulle gilla boken heller. Men där hade jag så fel, så fel. Jag älskar hennes rolltolkning i "Solsidan" dock. Hon har verkligen skådespelartalang inom det komiska. Sen blir det ju inte sämre av att Felix Herngren spelar emot henne. Han är en av Sveriges roligaste skådespelare enligt mig. Tillsammans är de ju underbara.

Intervju och bibblobesök

Idag har jag varit på arbetsintervju på en skola. Det gick bra, men jag blir ändå förvånad om jag skulle få jobbet. Jag har inte så mycket erfarenhet av jobb inom särskolan och de hade fått in väldigt många ansökningar. Men det är ju ett plus att få komma på intervju iallafall.

Sen har jag skaffat lånekort och lånat två böcker på bibblan. Det var en "rolig" tant som jobbade där just då. Hon såg verkligen sur ut och satt kvar länge och skrev innan hon kom fram och hjälpte mig, fastän hon hade sett att jag var där. Utan att säga något. Sen kom hon iallafall fram och tittade på mig. Men sa fortfarande inget. Så då sa jag glatt "Hej, jag skulle vilja låna de här böckerna men jag har ännu inget lånekort för jag är nyinflyttad". När jag började säga "jag har inget lånekort" så kände jag att kylan från tanten blev ännu värre. Men när jag kom till att jag är nyinflyttad så var det tydligen ok iallafall. Hon trodde kanske att jag ville låna böckerna trots att jag glömt lånekortet hemma eller nåt. Men det kommer jag aldrig våga mig på där i fortsättningen! ;) Sen fick jag en "hemlig" pinkod, som jag var tvungen att säga högt till henne och så skrev hon den på datorn samtidigt som hon upprepade det högt och ljudligt inför alla som befann sig runtomkring. Och så lärde hon mig hur man lånar och lämnar böcker själv. Under tiden mjuknade hon lite och sa frivilligt några ord, nästan med en trevlig ton. Jag tackade så mycket för hjälpen och tog mina två böcker i handen och började gå ut. Då frågar hon om jag behöver en påse till böckerna och säger att jag kan få den GRATIS eftersom jag är ny låntagare. Wow, jag känner att jag ligger riktigt bra till där nu! En medarbetare (som verkade vara ny och skulle lära sig jobbet) sa: "Oj en gratispåse!" Haha :)

Meeen....

...vad jag längtar efter mina syskonbarn då! Jag har ju en ny liten gullunge som jag inte ens träffat än! Storasysters familj har fått tillökning i somras. Har fått några bilder och hon är ju helt otroligt söt och gosig, precis som sina syskon. Så nu finns det tre goa gullungar i Norrbotten och en i Jämtland.

Huslig

Jag har helt seriöst fått två nya intressen. Skura (!!) och laga mat. Jag går verkligen igång på att skura golv, diskbänk, badkar, handfat osv... Har det också med gravivitetshormoner att göra tro?? :) Sen att räkna ut någon god middag, handla och laga mat är också något jag tycker är skitkul nuförtiden. Fast det sistnämnda har jag i och för sig alltid tyckt varit kul. Kanske inte själva handlingen, men planering och matlagning. Idag blir det champinjonsoppa och till det blir det knaperstekt bacon, röd paprika och vitlöksbröd.

I helgen har vi varit på födelsedagsfest i Skinnskatteberg med övernattning. Mycket trevligt! Ha en mysig söndagkväll, kära läsare!

En flytt-iakttagelse

Det är så lustigt när man packar upp saker sådär i lagom lugn takt, som jag gör nu. För när jag letar efter min kökspapperhållare så hittar jag två krokar som jag letade efter tidigare. Och när jag letar efter en viss gardinstång så hittar jag pappershållaren, osv. Så det gäller bara att hitta en ny grej att leta efter så hittar man det man sökte innan. Lätt som en plätt!

(Jag trodde att jag hade helkoll på alla saker jag packat, men får erkänna att det mer är halvkoll).

Tack för musiken!

Ser SVT:s program "Tack för musiken" där Niklas Strömstedt är programledare. Det är första gången jag ser det och ikväll är det Eva Dahlgren som är gäst. Och jag ryser och gråter och skrattar omvartannat. Vilken skön människa! Hennes texter och låtar är så sköna och hon har en härlig humor. Jag inser att jag älskar de svenska artister som var som störst på 80-talet. Eva Dahlgren, Niklas Strömstedt, Anders Glenmark, Carola , Orup, Lena Philipsson osv osv. Då känner jag mig mysigt gammal när jag tänker "vilka fina artister det finns" och syftar på de som slog igenom på 80-talet!

Dela vardagen

Idag har solen verkligen gassat här! Något för varmt för min smak, men jag vet att de flesta andra njuter järnet så jag får väl glädjas för deras skull... :) Jag tog en kort promenad idag och svettades bort och så satt jag ute i solstolen en stund och svettades bort igen. Annars har jag bara varit hemma och pysslat med allt möjligt. Det är mycket att göra rent paktiskt, när två personers liv ska föras samman. :) Jag njuter verkligen av sambolivet till max! Från första dagen. Nu har det inte gått många dagar alls, men ändå... Jag njuter! Det är tex de vardagliga sakerna man gör tillsammans som gör mig harmonisk. Det är så mysigt att dela hem med den man älskar.

MVC

Idag har jag skrivit in mig på mödravårdscentralen i Fagersta. Det gick bra! Det var samma barnmorska som jag pratade med förut, som tog emot mig och som jag kommer att ha som barnmorska nu. Jag var ju lite orolig att hon inte skulle vara bra, för hon lät lite sträv ibland i telefonen. Men hon var väldigt rar när man väl träffade henne. Jag tror hon var liksom lite osäker från början, men absolut inte otrevlig, utan gullig. Puh... :) Den här gången var Micke med också. På något sätt känns det liksom ännu verkligare att vi väntar barn, när han är med. Mys. Imorgon ska jag ringa och boka in ultraljudsundersökning som kommer att ske i Västerås. DET NI, blir spännande...ojojoj. :)

Fagerstabo - de´e´ja´!

Men morr! Jag hade skrivit ett långt och detaljerat inlägg om flytten! Men så försvann det! Suck...
Nu är klockan halvtio på kvällen och Micke har just åkt iväg för att jobba natt. Jag tänkte eventuellt baka matbröd. Eller så ska jag bära upp allt mitt porslin, så ska jag och Micke gå igenom vad vi ska använda av allt vårat porslin. Något av det ska jag göra. En sak som är säker, det är att jag ska ta mig ett kvällsbad. Har ju tillgång till badkar igen. Äntligen. :) Älskar att bada, men har inte haft badkar på sju år. Känner mig lite frusen också, då längtar man ju bara ner i badet och ligga där och njuta, kanske med lite skum och några tända ljus. Ahh...

Är det sant?!?! :) :) :)

I detta inlägg har jag uppdaterat i smyg, utan att publicera. Men nu är det dags att även här på bloggen berätta den stora nyheten! :)

Uppdatering söndag 12 juni
Jag har haft på känn i några veckor att jag är gravid...! Men har viftat bort det och tänkt att "men Emma, du tror ju jämt att du är gravid" haha :) Men den här gången var ändå allt annorlunda. Jag nämnde det inte för någon, vilket jag annars brukar göra och skämta om det. När det började bli dags för mensen så var tecknen ännu tydligare.

*Jag frös plötsligt när alla andra svettades. Inte likt mig, det brukar vara tvärtom.

*Jag mådde plötsligt illa utan känd anledning.

*Brösten ömmade.

*Jag grät och grät och grät och...ja grät. För allt. Överallt. På bussen på väg till jobbet grät jag över något jag sett på TV och senare av en fin låt. Jösses vad jag fick skärpa till mig innan jag gick in på jobbet! :) Ok att jag är väldigt känslosam, men detta tog verkligen priset.

*Mitt lukt- och smaksinne förstärktes något oerhört.

*Det kändes som om jag hade mensvärk trots att mensen inte kom.

En natt drömde jag att jag var gravid. Jag drömde att jag såg det på provstickan och jag blev så otroligt lycklig i drömmen. Förmodligen drömde jag om det för att jag funderade på det så mycket.

Lördag den 11:e juni var min mens försenad med ca 3-4 dagar enligt min menscykel (som brukar stämma bra). Jag skulle på fest hos Lina och Pivar på kvällen och kände att jag inte ville dricka alkohol alls, vare sig jag var gravid eller inte. Hela min kropp sa nej till alkohol överhuvudtaget. Men för att undvika att folk skulle börja tro att jag var med barn så gick jag till systembolaget och köpte alkoholfritt vin som jag sedan fyllde i annan flaska. När jag ändå var på stan så kom jag på att jag faktiskt skulle köpa graviditetstest. Jag köpte en förpackning med två stickor. Jag hade tänkt att vänta med att kolla tills på söndagen eller måndagen... Men ni som känner mig vet ju att jag är inte den mest tålmodiga människan när det gäller att få veta sånt! Jag pratade med Micke i telefonen innan jag skulle göra mig redo för festen. Vi sa hejdå när jag skulle gå och duscha. Då fick jag ett tokryck och tänkte att vafasen, jag gör ett test nu! Och sen gick det så sjukt fort allting. Jag bara stirrade på stickan som visade ett tydligt plustecken! Jag sa då högt för mig själv: "Jag svimmar av! Jag svimmar av!" Det uttrycket har jag nog inte ens använt förut haha.. :) Sen duschade jag och tankarna snurrade i karusellfart runt, runt i huvudet... Jag blev verkligen skitglad och liite rädd, fast på ett mycket positivt sätt ändå. Sen yrade jag verkligen runt i lägenheten, totalt förvirrad. Jag ringde upp Micke men jag hade innan bestämt att jag skulle vänta med att berätta det tills efter festen, för jag hann inte ens smälta det själv och det kändes så dumt att kläcka ur sig något sånt och sen bara "hejdå, nu drar jag på fest" haha :) Jag lyckades sminka mig och tack gode gud för att jag för en gång skull bestämt innan vad jag skulle ha på mig! Sen när jag skulle gå kom jag på att jag glömt maten (vi skulle grilla). In igen. Sen kom skjutsen och jag har ett trådlöst headset som jag pratade med Micke i, medans jag sprang ut till bilen. Då var jag tvungen att vända igen, för mobilen låg fortfarande inne på hallbordet. Hmm! :) När jag väl kom till Lina och Pivar så såg jag att jag inte hade några smycken alls. (Fick låna av min goa lillasyster). Så...något förvirrad blev jag av resultatet, vilket inte är så konstigt. Sen drack jag mitt alkoholfria vin och åt god mat och hade det jättemysigt. Men plötsligt fick jag ett tokryck till och var bara tvungen att ringa till Micke och berätta. Kunde liksom inte vänta en sekund till kändes det som... :) Så jag gick långt bort på Rådmansgatan (festen var utomhus) för att kunna prata ostört. Hjärtat slog rätt snabbt och hårt innan jag lyckades klämma fram det! :) Han blev förvånad och glad, precis som jag (fast jag lever ut allting tio gånger så mycket som han, och kanske många andra hehe). Kändes såå skönt att jag ringde honom. Vi pratade ett tag och sen återgick jag till festen och mitt "låtsasvin". Senare satt jag och pratade med min nära vän Malin. Så frågar hon: "Tänker du mycket på barn och att bli gravid?" "Ehh...jaa...det gör jag verkligen" svarade jag. "Jag tror att du och Micke kommer att skaffa barn rätt snart, när du flyttar dit och så". "Hehe jaha tror du??" :) Shit alltså, om hon bara visste hur nära det var att jag berättade! Hjärtat slog fort och jag formulerade t.o.m. orden i huvudet. Men så kände jag bara att nä, emma skärp dig, du kan väl vänta lite längre som normala människor! ;) Sen ringde jag Micke på kvällen igen och bad bl.a. om tillstånd att berätta det för min tvillingsjäl och syster Lina. Det fick jag.. ;) Hon reagerade nog precis likadant som jag. Vi gör ju det, hon och jag. Reagerar exakt lika i alla situationer som rör oss. :) Idag är det dagen efter den stora nyheten och jag har googlat massvis om graviditeter och känner igen exakt alla tecken. Det är så otroligt häftigt det här och jag kan inte fatta att det är sant!!! :) Men jag är så lycklig så det är inte klokt. Tänk att det är jag! Det är JAG som är gravid. :) Helt, helt underbart. Jag väntar barn med min drömprins som jag ska flytta ihop med! Hallå, hur bra som helst ju.


Uppdatering 14 juni
Idag träffade jag mamma lite snabbt. Hon kom förbi på en kopp kaffe innan jag skulle försöka sova en stund före nattskift på jobbet. Gissa om det var svårt att inte berätta för henne! :) Jag tänker ju på att jag är gravid hela tiden och jag vill berätta allt underbart för alla och särskilt då för mamma och resten av familjen som står mig så nära! :) Glada nyheter är ju till för att dela med sig av.... ;) Men jag höll mig, otroligt nog. Sen när mamma gått och jag skulle sova så var jag ju så "uppihejsan" över allt och jag bara låg och fånlog och tänkte på hur kul det ska bli att berätta. Kunde såklart inte sova alls. :) Jag var bara tvungen att skicka sms till Micke (som var på jobbet, men det kunde inte vänta hehe) och fråga om han också tycker det är en bra idé att berätta i detta tidiga skede... ;) Han svarade nyss att det inte spelade någon roll för honom egentligen men han tycker jag är så rolig som inte kan hålla det hemligt! :) Han är precis tvärtom, han är expert på att hålla på överraskningar. Själv är man som en öppen bok jämt och får kämpa järnet för att inte berätta allt för alla!!! :) Det känns fortfarande overkligt detta. Men såklart helt underbart. :) Jag ska väl ta och ringa MVC och boka tid för inskrivning antar jag... Oh pirrigt! Jag antar att det blir svårt att Micke följer med första gången. Vi får se. Men det blir bra iallafall. Sen lär jag ju få byta MVC när jag flyttar till Fagersta, mitt i graviditeten. :) Oj oj så spännande allt är just nu! Jag har bestämt mig för att leva ut allt och inte oroa mig någonting. Det kommer att gå hur bra som helst det här. :)


Uppdatering 16 juni:
Imorse låg jag och funderade på varför det måste göra ont att föda barn. Har aldrig tänkt på just varför förut. Men vad är det för mening med det? Jag har alltid bara tagit som självklart liksom. Jo men det gör ju ont att föda barn. Som fan, tydligen. Men så borde det ju inte vara tycker jag. Men det är väl det enda som är vart smärtan dock.


Uppdatering 5 juli
Nu har vi berättat för våra familjer och jag har (såklart, jag kan ju inte hålla inne med nåt) berättat för en del vänner. :)) Alla blir överlyckliga och det är så himla roligt att ha så många att dela glädjen med! Jag har några nära vänner som jag inte berättat för än, men det ska komma tillfälle att ringa dessa söta personer också. :) Det är ju fortfarande tidigt i graviditeten. Fortfarande. Jag tycker det går aslångsamt! :) Jag vill att det ska synas och märkas att jag är gravid snart! Samt att den första mest osäkra tiden ska ha passerat smärtfritt förbi. Igår var jag hos barnmorskan för ett litet infobesök. Hon sa att jag är i 8:e veckan bara. Men enligt mina egna beräkningar så är jag i vecka 9 nu. Det är ju lite speciellt det där. För enligt ägglossningstjosan så stämmer det inte riktigt med när befruktningen skedde. Men tydligen så kan spermier överleva ca 3 dygn, så det kan stämma med tiden ändå. Men barnmorskan frågade mig om den senaste mensen varit normal. Jag minns den inte som annat än normal. Hon menade att jag kan ha varit gravid redan då och haft en blödning ändå, vilket tydligen är ganska normalt, särskilt tidigt i graviditeten. Och i så fall är jag mycket längre gången i graviditeten... :) Blir spännande. Micke sa att det kanske blir så att jag skickas till förlossningen direkt från ultraljudet haha... Men riktigt så tror jag faktiskt inte att det blir. ;) Det är så spännande allting...! Och roligt och fantastiskt. Och liiite oroligt. Jag är ännu inte det minsta orolig för varken förlossning eller att bli mamma. Men jag vill bara att graviditeten ska gå bra nu i första hand. Men jag oroar mig inte i onödan. Jag tänker att det självklart ska gå bra det här. :)

Uppdatering 19 juli
Idag ska jag till barnmorskan igen, för att ta lite prover och så, såvitt jag vet. Jag är så dålig på att ställa frågor och ta reda på saker när jag är där!!! Jag funderar så mycket annars, men så fort någon säger "är det något du undrar över?" så blir min hjärna tom! Haha.. :) Det är som att trycka på en knapp! Jag tror jag får skriva ner sånt som jag ska fråga idag, så jag kommer ihåg. Jag har mått riktigt jäkla dåligt den senaste tiden. Nu är jag i vecka 11 (minst) och då är det tydligen vanligt att om man mått illa och varit orolig osv, så släpper det nu. För mig var det tvärtom. Har levt som i en rosa bubbla och bara varit överlycklig och mått som en prinsessa (förutom lite småkrämpor som inte ens är värda att tala om). Men nu har jag mått så fruktansvärt illa ibland. Höll på att kräkas på vägen till jobbet en morgon. Men det kan jag ta. Däremot har jag känt mig så nedstämd och haft ångestkänslor och det är inte kul. Det är fruktansvärt. Men jag vet att det är hormonerna som spökar och att det går över. Redan nu mår jag otroligt mycket bättre. Sedan läste jag igår att man kan bli nedstämd av järnbrist. Och de andra tecknen hade jag också. Öronsus, yrsel, illamående. Så igår tog jag till mig ett tips och köpte Mjälloms blodbröd och använde tofu som pålägg. Och gud vad gott det var. Kändes som att kroppen behövde det. Och jag är mycket lättare i sinnet och mindre yr.


Uppdatering 24 juli:
Jag har varit naiv, som vanligt. Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så ansträngande att vara gravid såhär i början! Jo alltså, om man mår illa och så, då hade jag föreställt mig att det kunde vara asjobbigt redan från dag 1. Men jag har ju varit hyfsad skonad från sånt som går att beskriva tydligt. Känsliga läsare varnas för kommande parentes med kursiverad stil:

(Iofs spydde jag upp frukosten innan jobbet igår. Det var en märklig upplevelse. Jag var så nöjd att jag lyckades få i mig frukost så tidigt på morgonen och jag mådde inte alls illa. Men så skulle jag skynda mig att borsta tänderna innan jag skulle springa iväg till bussen. Och så hostar jag till och i och med hosten så sätts kräksreflexerna igång och kan inte hejdas. Jag tänkte bara "nej, jag vill inte spy" och så spydde jag några gånger. Sen mådde jag bra igen. Något kallsvettig, hungrig (igen) samt stressad men annars som vanligt.)

Men jag trodde aldrig att man kunde vara så innerligt trött och orkeslös, både fysiskt och psykiskt. Det är så motsägelsefullt dessutom. För samtidigt som jag är glad och energisk pga graviditeten så är jag så trött och energilös pga den. Det känns som att man är ständigt bakis och allt, precis allt kräver världens kraftansträngning. Även sånt som är roligt. Ex: Jag ser fram emot att gå och träffa vänner, men för att komma dit får jag samla alla krafter jag har och lite till! Så efter jobbet finns det inga som helst krafter kvar, vare sig det varit en lugn eller en hektisk dag. Det tar ett tag att vänja sig vid att det är såhär det är! Ta inte det här som klagan, det är mer ett konstaterande. Men som alltid är det så värt det.


Uppdatering 4 augusti
Jag sökte lite på graviditetsbloggar idag och hamnade mest på forum där man diskuterade graviditet. Jag föredrar nog att prata med vänner och bekanta för att diskutera och jämföra och få råd, än att läsa såna. Det är så otroligt fånigt ibland! Nästan alla använder sig av uttryck som "jag plusade igår", vilket betyder att de fick ett plustecken på graviditetsprovet och fick reda på att de var gravida. Men hallå... Kan inte hjälpa det, jag tycker att sådana uttryck är så otroligt fåniga att jag ryser! :) Jag blir mest irriterad över sånt och orolig över annat som jag inte ens visste innan jag läste det på nåt forum. Så jag ska definitivt hålla mig borta från allt sånt. Däremot får jag ett veckobrev från Vårdguiden där det står lite om graviditeten vecka för vecka. Det är intressant däremot.

Jag fortsätter att kräkas ibland, men mår inte illa särskilt ofta. Jag nämnde det när jag var på läkarbesök, då hon frågade hur jag mådde. Hon sa att det där lät väl rätt normalt, så det är väl det.

Igår såg jag på ett tv-program "Livet på BB". Och grät som en tok såklart. Oj oj oj... Jag brukar normalt gråta till såna program, men nu var det ännu värre. Blev så rörd. Och tagen av en kvinnas berättelse om hennes fyra missfall. I programmet födde hon dock en frisk pojke, genom akut kejsarsnitt. Snacka om rörande. Samtidigt som det är väldigt intressant att se BB-program så är det lite riskabelt att göra det när man är gravid. Det kan poppa upp saker som man helst inte vill se, som får en att oroa sig i onödan. Igår gjorde jag ett undantag, men ska vara försiktig med sånt. Onödigt med oro.


Uppdatering 8 augusti
Jag har blivit kvällstrött och morgonpigg! Mycket som är bakvänt nuförtiden. :) Men jag måste erkänna att det är rätt skönt att lägga sig i tid på kvällen trots att man är ledig dagen därpå. Eller det bästa är egentligen att man då vaknar i tid. Efter att jag ätit frukost och sett morgonnyheterna så är klockan ändå bara åtta och hela dagen finns kvar! :) Något annat som är heltokigt bakvänt är allt som har med mina matvanor att göra. Jag är i vanliga fall helt okräsen på mat, jag gillar i princip all mat (vilket har sina för- och nackdelar). Men nu är jag extremt kräsen. Jag kan bara äta viss mat vissa dagar. Så det blir väldigt mycket spring på affären, för jag vet aldrig vad jag kan förmå mig att äta nästa dag. Något som är gott ena dagen det kräks jag nästan av att endast tänka på nästa dag. Jag vill sällan äta samma maträtt flera dagar samma vecka. Det hade jag inga som helst problem med förut. Jag kunde göra ett storkok och ha det till matlåda resten av veckan typ... Det enda undantaget förut var just pizza. Det kunde jag bara äta några få gånger per år. Sen blev jag tvärless. Nu är det, ironiskt nog, pizza som är det enda jag är sugen på hela tiden, trots att jag ätit det två gånger under dessa tre månader. Men det är ju väldans onyttigt, så jag ska INTE äta pizza mer än en gång i månaden ändå. Punkt.

Frukt i alla former älskar jag och det gör jag fortfarande. Den enda frukt som jag sällan åt förut, var äpple. Nu äter jag just äpple varje dag! Och jag är besatt av allt som har med äpple och päron att göra. Mmm äpple, mmm äppelkräm, mmm äppeldricka, mmm päronsaft, mm päronkräm...osv. :) Tokigt.

Uppdatering 14 augusti
Nu är jag besatt av citron/citrusfrukter. Pressad citron i vatten och på alla maträtter. Citrondryck. Apelsiner och mandariner. Kanske har behov av c-vitamin just nu. I veckan har jag kräkts ovanligt mycket men de senaste två dagarna har det känts mycket bra, så jag hopppas det fortsätter så. Värst vad jag skriver om kräkningar och mat... ;) Men det är just det som varit mest i fokus ett tag nu, då det gäller graviditeten. Jag känner mig faktiskt mycket piggare nu också. Har ju gått in i vecka 15. Otroligt vad det går fort! Och ändå inte... :) Jag har ju anmält mig till MVC i Fagersta nu och ska dit 24 augusti. Åh vad jag hoppas att jag kommer trivas med barnmorskan där! Hon jag pratade med när jag ringde lät sådär.... Men hon hade någon brytning, så det kan ha varit att hon bara betonade orden och uttrycken konstigt, som gjorde att hon lät lite sur. Men det är så viktigt att man känner sig fullkomligt trygg med en barnmorska alltså. Superviktigt. De har dock semesterstängt flera dagar i veckan, så jag hoppas att den jag pratade med bara var en sommarvikarie. Eller att hon är trevlig, när man träffar henne. Hon som jobbar i Lugnvik är bara helt underbar. Kan inte hon också flytta till Fagersta tro? För ett tag iallafall. Vore perfa.

Nej nu tror jag minsann att jag ska våga publicera detta inlägg! :)

Yta, yta, yta

Ibland blir jag så oändligt trött på all ytlighet här i världen. Alla dessa heminredningsprogram på TV och all ytlighet då det gäller människors utseende också. Det kan vara jättekul med smink, snygga kläder, stylad frisyr, vackert inredda hem osv. Men ibland står det mig upp i halsen faktiskt. När det till slut bara tycks handla om ytan. Jag och en kollega diskuterade det här en dag. Hon höll med mig och sa att hon aldrig varit med om att det varit betydelsefullt vilken soffa hon sitter i när hon är hemma på besök hos någon. Vi kom fram till att det som gör att man trivs i någon annans hem beror på om det finns kärlek där, om de som bor där verkar trivas och hur välkommen och avslappnad man känner sig. Det har ingen betydelse om soffan kostat en hundralapp och är inköpt på Kupan eller om soffan kostat 9000 och är sprillans ny. Och man älskar inte en annan människa mer för att den personen har rätt kläder och går på rätt hårsalong. Det här är sådant de flesta såklart redan vet, men ibland känns det som att man ändå måste stanna upp och tänka till. Vad har mest betydelse i ens eget liv? Är det ett perfekt hem och en perfekt kropp eller är det kärleken till andra människor som ger livskvalité? För mig är svaret självklart. Men det kan ibland verka som att all media i världen försöker få oss att tro att det är det första som är viktigast.

Om dessa två herrar skulle utse mitt hem till "Sveriges fulaste" så skulle jag ta det som en jävligt bra komplimang!

Dagens citat

"Svaghet är vacker när man vågar erkänna den. Då kan den bli en styrka. Styrkan och svagheten är tvillingsjälar. De måste vara tillsammans. Det blir liksom inte något helt annars."

-Mia Skäringer

Buss

Häromkvällen tog jag ett djärvt beslut om att sätta mig på en pensionärsplats på bussen när jag skulle åka hem från jobbet. Jag är löjligt laglydig (Micke har sagt att jag är den mest laglydiga person han känner) och följer de flesta små regler som finns ute i samhället. Så när det är en bild av en man med käpp vid vissa säten på bussen, så sätter jag mig inte där. Nej, den platsen är ju till för gamla med käpp. Om bussen är fullsatt och det bara finns det sätet kvar, då sätter jag mig där ytterst motvilligt och är hela tiden beredd att hoppa upp om någon äldre skulle komma in i bussen.

Men i förrgår kväll var jag helt crazy. Det var bara två-tre personer på bussen och ändå satte jag mig på pensionärsplatsen! Jag har konstaterat förut att det är ytterst få äldre människor på bussen om kvällarna. Särskilt om lördagkvällarna. Och jisses vilken bekväm plats det var! Man sitter liksom längre ner i bussen, så man slipper mycket av skakningarna och slipper att slängas runt som en vante när bussen bromsar in och svänger hastigt och vårdslöst. Dessutom fanns det gott om utrymme för benen! Jag kunde sitta rakt framåt utan att slå i mina knän i sätet framför. Och så fanns det ett bekvämt armstöd på ena sidan. Och stoppknappen var alldeles intill. Det var en så bekväm resa att den t.o.m. var värd ett blogginlägg. Heja pensionärerna!