Sovbilder igen

 Johanna kan somna varsomhelst när hon är trött. Som på bilden t.ex., i babysittern medans jag bytte på Maria. Goding.

Maria däremot, hon måste helst ligga i sängen och där måste man liksom "lura" henne att somna, för hon gör det inte frivilligt. Sitter hon upp i babysittern är det för mycket spännande som sker så då kan hon inte somna. Sötis. Blir hon trött gnäller hon istället. Hon kan även somna i famnen efter måltid, men då vaknar hon ofta då man lägger henne i sängen...

De är väldigt olika våra små gryn, men precis lika underbara förstås. :)

Vackert

Små godingar som sover sött är en vacker syn på flera sätt! :)
Deras mamma hann äta lunch, ringa moster Sara samt ta ut en tvätt och lägga in en ny. Fantastiskt.
Pussgurkor...

Härligt

Fantastiska dag! Jag har fått sova i tre timmar i sträck i två nätter och idag vaknade lilla skrikande hjärtegrynet utan att vara helförbannad. Hon låg och filosoferade och var nöjd och hann få mat innan hon var i paniktillstånd. Och sen har hon varit helnöjd hela dagen. Bara att njuta så länge det varar. Perfekt att de båda är lite mer vakna nu under dagen, istället för på kvällen när John Blund borde hälsa på hela familjen. Man har liksom lite annorlunda glädjeämnen nuförtiden. Det är lycka att få duscha t.ex. och jag kan njuta av att hinna plocka undan, tvätta och dammsuga. Glad för att man får tid till det! Annars brukar det varit ett nödvändigt ont som man motvilligt tar sig tid till. :)

Stolt förälder

Som förälder har jag fått uppleva hur det känns att vara riktigt, riktigt stolt. T.ex. när de på BVC säger att de är så fina och duktiga tjejer och att de växer och utvecklas bra så blir man så himla stolt! Och allas kommentarer om att de är så söta gör mig så oerhört stolt på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Jag blir även glad och tar verkligen åt mig när någon säger att vi gör det bra som sköter om tvillingar. När någon säger "vad duktig du är" om något som jag gör för barnen (ammar båda på nätterna tex), då vill jag nästan gråta för det känns så otroligt skönt att höra. Det har jag heller aldrig upplevt på samma sätt förut.

Så mycket att berätta...

...så lite tid! Vi har det iallafall bra och kämpigt och underbart. Flickorna är fantastiska med helt olika personligheter redan. Här kommer iallafall några bilder på våra goa tjejer.

Maria och Johanna, välkomna till oss!

10 februari kom dessa två underverk till världen. Kärlek, kärlek, kärlek...

Jag bloggar mer om detta fantastiska äventyr sen, just nu är det fullt upp! Underbart fullt upp. :)

Min tand är lös

Världens gulligaste brorsdotter ringde till mig nyss för att berätta den stora och glada nyheten att hon tappat en tand! Åh vad jag blev glad av hennes samtal. Vi pratade länge om stort och smått i livet. Vilken fantastiskt härlig tjej. Fasterhjärtat svämmar över av kärlek.

Dramatik

Det blev en något mer dramatisk tur till sjukhuset än vi räknat med. Jag fick väldiga magsmärtor på natten, samt illamående. Så jag gjorde som alla läkare och barnmorskor sagt, jag ringde till förlossningen. Där tyckte de att jag skulle åka in på en gång för säkerhets skull, för att kontrollera att inte havandeskapsförgiftningen blivit förvärrad. Så jag väckte stackars mamma kl 2 och vi begav oss iväg in till Östersund i blixthalka. Allt såg dock mycket bra ut och under dagen släppte magsmärtorna och illamåendet. Det var förmodligen bara någon magsjuka eller liknande. Men allt måste kollas upp nuförtiden. På vägen hem var det snöstorm. På vissa ställen såg vi endast en vit vägg och var tvungna att stanna helt! Färjan blev inställd precis när vi kommit dit, så det blev desutom en omväg hem. Mamma gjorde en strålande insats som fixade att köra hela vägen hem under de värsta förutsättningarna.Världens sämsta före och väder, samt trött efter att ha blivit väckt strax efter hon somnat. Min mamma är en hjältinna. :)

Mår bra

Tänkte bara göra ett snabbt inlägg såhär på annandagen för att meddela att jag fick åka hem till Jämtland och fira jul med familjen. Jag blev så glad. :) Jag mår bra och tar det väääldigt lugnt och blir uppassad som en prinsessa här av min goa familj. Bara min Micke som saknas, men vi ses ju snart igen. Imorgon ska jag in till förlossningen i Östersund för att göra en kontroll av blodtryck, urin, och blodvärde m.m. Känns skönt. Hoppas allt ser bra ut nu också. Mamma skjutsar in mig och är med mig dit. Hoppas ni alla har en strålande mysig jul.

Mobilfoton

Jag har äntligen lyckats föra över bilder från mobilen till en dator igen. Det har varit något fel och det var det till och från nu också. Men jag lyckades till slut få med alla. Hittade många fina och roliga bilder från förra julen när vi var i Hakkas och firade. Nu kom jag ännu mer i julstämning. :) Älskar den här tiden!

Här är jag och världens bästa storasyster mitt i julfirandet i Hakkas!

Lilla ljuvliga Linnea

Förra helgen hade vi ett kort, intensivt men underbart dygn tillsammans med kära storasyster och hennes mysfamilj. Sötaste Linnea döptes. Och det var första gången jag träffade henne. Men hallå, vilken gullunge! Lika go och söt och underbar som sina storebrorsor. Hon döptes i Vännäs, en bit utanför Umeå. Det är verkligen lycka när man får träffa föräldrarna, alla syskon och alla syskonbarn. Det är inte ofta alla ses eftersom det här landet är så attans långt och vi bor så långt ifrån varandra, men när man väl träffats allihop, då lever man på det länge! :) Jag har tänkt på det här med mina syskonbarn. Jag älskar dem så otroligt mycket så jag kan inte tänka mig att det finns större kärlek. Hur ska det då bli att få egna barn, exploderar man inte av kärlek då? :)

Sara och Linnea pratar med prästen alldeles innan dopet.

Tacksam

Sitter just nu i underbara Hallen och får mysa med familj och vänner i över en vecka. Det är kärlek det! Nästa helg ska vi till Västerbotten för att vara med på systerdottern Linneas dop! Ska bli så underbart att äntligen få träffa släktens lilla nykomling samt att träffa alla andra underbaringar såklart! :) Saknar Micke som är i Skåne nu, men skönt att jag då får träffa massa andra människor som jag älskar. Det är fascinerande hur man vänjer sig. Förut kunde det gå många veckor emellan mina och Mickes träffar. Nu är jag redan van vid att träffa honom hela tiden så att vi ska vara ifrån varandra i över en vecka känns som en hel evighet! Men det positiva är ju att jag verkligen har någon att älska så mycket så jag saknar honom så. Jag känner mig nykär lite nu och då, fortfarande. :)

Stora känslor

Nu är jag tillbaka i Fagersta efter en supermysig helg i Hallen! Jag och Micke åkte upp i fredags och passade på att fira pappas födelsedag som var på lördagen, men även Linas som nyss har varit och mammas som snart kommer. Alltså, jag älskar min familj så otroligt mycket. Lina skrev på facebook om kärleken i familjen och jag håller med om att den är så trygg och fantastisk som den bara kan bli. Jag är så otroligt lycklig och har så mycket kärlek omkring mig och i mig. Jag önskar att precis alla kunde få uppleva det. Då hade det inte funnits lika mycket elände i världen.

Nu sitter jag och har musikstund för mig själv. Min älskling har åkt och jobbat natt. Och uppfylld av graviditeten som jag är, så har jag börjat lyssna på Carolas skiva med bl.a. vaggvisor ("Sov på min arm - sånger för stora och små" heter albumet). Oj oj oj så rörd jag blir och jag gråter floder när jag försöker sjunga med. Mina favoriter just nu är "Lyckeliten" och "Jag sjunger godnatt".

Meeen....

...vad jag längtar efter mina syskonbarn då! Jag har ju en ny liten gullunge som jag inte ens träffat än! Storasysters familj har fått tillökning i somras. Har fått några bilder och hon är ju helt otroligt söt och gosig, precis som sina syskon. Så nu finns det tre goa gullungar i Norrbotten och en i Jämtland.

Är det sant?!?! :) :) :)

I detta inlägg har jag uppdaterat i smyg, utan att publicera. Men nu är det dags att även här på bloggen berätta den stora nyheten! :)

Uppdatering söndag 12 juni
Jag har haft på känn i några veckor att jag är gravid...! Men har viftat bort det och tänkt att "men Emma, du tror ju jämt att du är gravid" haha :) Men den här gången var ändå allt annorlunda. Jag nämnde det inte för någon, vilket jag annars brukar göra och skämta om det. När det började bli dags för mensen så var tecknen ännu tydligare.

*Jag frös plötsligt när alla andra svettades. Inte likt mig, det brukar vara tvärtom.

*Jag mådde plötsligt illa utan känd anledning.

*Brösten ömmade.

*Jag grät och grät och grät och...ja grät. För allt. Överallt. På bussen på väg till jobbet grät jag över något jag sett på TV och senare av en fin låt. Jösses vad jag fick skärpa till mig innan jag gick in på jobbet! :) Ok att jag är väldigt känslosam, men detta tog verkligen priset.

*Mitt lukt- och smaksinne förstärktes något oerhört.

*Det kändes som om jag hade mensvärk trots att mensen inte kom.

En natt drömde jag att jag var gravid. Jag drömde att jag såg det på provstickan och jag blev så otroligt lycklig i drömmen. Förmodligen drömde jag om det för att jag funderade på det så mycket.

Lördag den 11:e juni var min mens försenad med ca 3-4 dagar enligt min menscykel (som brukar stämma bra). Jag skulle på fest hos Lina och Pivar på kvällen och kände att jag inte ville dricka alkohol alls, vare sig jag var gravid eller inte. Hela min kropp sa nej till alkohol överhuvudtaget. Men för att undvika att folk skulle börja tro att jag var med barn så gick jag till systembolaget och köpte alkoholfritt vin som jag sedan fyllde i annan flaska. När jag ändå var på stan så kom jag på att jag faktiskt skulle köpa graviditetstest. Jag köpte en förpackning med två stickor. Jag hade tänkt att vänta med att kolla tills på söndagen eller måndagen... Men ni som känner mig vet ju att jag är inte den mest tålmodiga människan när det gäller att få veta sånt! Jag pratade med Micke i telefonen innan jag skulle göra mig redo för festen. Vi sa hejdå när jag skulle gå och duscha. Då fick jag ett tokryck och tänkte att vafasen, jag gör ett test nu! Och sen gick det så sjukt fort allting. Jag bara stirrade på stickan som visade ett tydligt plustecken! Jag sa då högt för mig själv: "Jag svimmar av! Jag svimmar av!" Det uttrycket har jag nog inte ens använt förut haha.. :) Sen duschade jag och tankarna snurrade i karusellfart runt, runt i huvudet... Jag blev verkligen skitglad och liite rädd, fast på ett mycket positivt sätt ändå. Sen yrade jag verkligen runt i lägenheten, totalt förvirrad. Jag ringde upp Micke men jag hade innan bestämt att jag skulle vänta med att berätta det tills efter festen, för jag hann inte ens smälta det själv och det kändes så dumt att kläcka ur sig något sånt och sen bara "hejdå, nu drar jag på fest" haha :) Jag lyckades sminka mig och tack gode gud för att jag för en gång skull bestämt innan vad jag skulle ha på mig! Sen när jag skulle gå kom jag på att jag glömt maten (vi skulle grilla). In igen. Sen kom skjutsen och jag har ett trådlöst headset som jag pratade med Micke i, medans jag sprang ut till bilen. Då var jag tvungen att vända igen, för mobilen låg fortfarande inne på hallbordet. Hmm! :) När jag väl kom till Lina och Pivar så såg jag att jag inte hade några smycken alls. (Fick låna av min goa lillasyster). Så...något förvirrad blev jag av resultatet, vilket inte är så konstigt. Sen drack jag mitt alkoholfria vin och åt god mat och hade det jättemysigt. Men plötsligt fick jag ett tokryck till och var bara tvungen att ringa till Micke och berätta. Kunde liksom inte vänta en sekund till kändes det som... :) Så jag gick långt bort på Rådmansgatan (festen var utomhus) för att kunna prata ostört. Hjärtat slog rätt snabbt och hårt innan jag lyckades klämma fram det! :) Han blev förvånad och glad, precis som jag (fast jag lever ut allting tio gånger så mycket som han, och kanske många andra hehe). Kändes såå skönt att jag ringde honom. Vi pratade ett tag och sen återgick jag till festen och mitt "låtsasvin". Senare satt jag och pratade med min nära vän Malin. Så frågar hon: "Tänker du mycket på barn och att bli gravid?" "Ehh...jaa...det gör jag verkligen" svarade jag. "Jag tror att du och Micke kommer att skaffa barn rätt snart, när du flyttar dit och så". "Hehe jaha tror du??" :) Shit alltså, om hon bara visste hur nära det var att jag berättade! Hjärtat slog fort och jag formulerade t.o.m. orden i huvudet. Men så kände jag bara att nä, emma skärp dig, du kan väl vänta lite längre som normala människor! ;) Sen ringde jag Micke på kvällen igen och bad bl.a. om tillstånd att berätta det för min tvillingsjäl och syster Lina. Det fick jag.. ;) Hon reagerade nog precis likadant som jag. Vi gör ju det, hon och jag. Reagerar exakt lika i alla situationer som rör oss. :) Idag är det dagen efter den stora nyheten och jag har googlat massvis om graviditeter och känner igen exakt alla tecken. Det är så otroligt häftigt det här och jag kan inte fatta att det är sant!!! :) Men jag är så lycklig så det är inte klokt. Tänk att det är jag! Det är JAG som är gravid. :) Helt, helt underbart. Jag väntar barn med min drömprins som jag ska flytta ihop med! Hallå, hur bra som helst ju.


Uppdatering 14 juni
Idag träffade jag mamma lite snabbt. Hon kom förbi på en kopp kaffe innan jag skulle försöka sova en stund före nattskift på jobbet. Gissa om det var svårt att inte berätta för henne! :) Jag tänker ju på att jag är gravid hela tiden och jag vill berätta allt underbart för alla och särskilt då för mamma och resten av familjen som står mig så nära! :) Glada nyheter är ju till för att dela med sig av.... ;) Men jag höll mig, otroligt nog. Sen när mamma gått och jag skulle sova så var jag ju så "uppihejsan" över allt och jag bara låg och fånlog och tänkte på hur kul det ska bli att berätta. Kunde såklart inte sova alls. :) Jag var bara tvungen att skicka sms till Micke (som var på jobbet, men det kunde inte vänta hehe) och fråga om han också tycker det är en bra idé att berätta i detta tidiga skede... ;) Han svarade nyss att det inte spelade någon roll för honom egentligen men han tycker jag är så rolig som inte kan hålla det hemligt! :) Han är precis tvärtom, han är expert på att hålla på överraskningar. Själv är man som en öppen bok jämt och får kämpa järnet för att inte berätta allt för alla!!! :) Det känns fortfarande overkligt detta. Men såklart helt underbart. :) Jag ska väl ta och ringa MVC och boka tid för inskrivning antar jag... Oh pirrigt! Jag antar att det blir svårt att Micke följer med första gången. Vi får se. Men det blir bra iallafall. Sen lär jag ju få byta MVC när jag flyttar till Fagersta, mitt i graviditeten. :) Oj oj så spännande allt är just nu! Jag har bestämt mig för att leva ut allt och inte oroa mig någonting. Det kommer att gå hur bra som helst det här. :)


Uppdatering 16 juni:
Imorse låg jag och funderade på varför det måste göra ont att föda barn. Har aldrig tänkt på just varför förut. Men vad är det för mening med det? Jag har alltid bara tagit som självklart liksom. Jo men det gör ju ont att föda barn. Som fan, tydligen. Men så borde det ju inte vara tycker jag. Men det är väl det enda som är vart smärtan dock.


Uppdatering 5 juli
Nu har vi berättat för våra familjer och jag har (såklart, jag kan ju inte hålla inne med nåt) berättat för en del vänner. :)) Alla blir överlyckliga och det är så himla roligt att ha så många att dela glädjen med! Jag har några nära vänner som jag inte berättat för än, men det ska komma tillfälle att ringa dessa söta personer också. :) Det är ju fortfarande tidigt i graviditeten. Fortfarande. Jag tycker det går aslångsamt! :) Jag vill att det ska synas och märkas att jag är gravid snart! Samt att den första mest osäkra tiden ska ha passerat smärtfritt förbi. Igår var jag hos barnmorskan för ett litet infobesök. Hon sa att jag är i 8:e veckan bara. Men enligt mina egna beräkningar så är jag i vecka 9 nu. Det är ju lite speciellt det där. För enligt ägglossningstjosan så stämmer det inte riktigt med när befruktningen skedde. Men tydligen så kan spermier överleva ca 3 dygn, så det kan stämma med tiden ändå. Men barnmorskan frågade mig om den senaste mensen varit normal. Jag minns den inte som annat än normal. Hon menade att jag kan ha varit gravid redan då och haft en blödning ändå, vilket tydligen är ganska normalt, särskilt tidigt i graviditeten. Och i så fall är jag mycket längre gången i graviditeten... :) Blir spännande. Micke sa att det kanske blir så att jag skickas till förlossningen direkt från ultraljudet haha... Men riktigt så tror jag faktiskt inte att det blir. ;) Det är så spännande allting...! Och roligt och fantastiskt. Och liiite oroligt. Jag är ännu inte det minsta orolig för varken förlossning eller att bli mamma. Men jag vill bara att graviditeten ska gå bra nu i första hand. Men jag oroar mig inte i onödan. Jag tänker att det självklart ska gå bra det här. :)

Uppdatering 19 juli
Idag ska jag till barnmorskan igen, för att ta lite prover och så, såvitt jag vet. Jag är så dålig på att ställa frågor och ta reda på saker när jag är där!!! Jag funderar så mycket annars, men så fort någon säger "är det något du undrar över?" så blir min hjärna tom! Haha.. :) Det är som att trycka på en knapp! Jag tror jag får skriva ner sånt som jag ska fråga idag, så jag kommer ihåg. Jag har mått riktigt jäkla dåligt den senaste tiden. Nu är jag i vecka 11 (minst) och då är det tydligen vanligt att om man mått illa och varit orolig osv, så släpper det nu. För mig var det tvärtom. Har levt som i en rosa bubbla och bara varit överlycklig och mått som en prinsessa (förutom lite småkrämpor som inte ens är värda att tala om). Men nu har jag mått så fruktansvärt illa ibland. Höll på att kräkas på vägen till jobbet en morgon. Men det kan jag ta. Däremot har jag känt mig så nedstämd och haft ångestkänslor och det är inte kul. Det är fruktansvärt. Men jag vet att det är hormonerna som spökar och att det går över. Redan nu mår jag otroligt mycket bättre. Sedan läste jag igår att man kan bli nedstämd av järnbrist. Och de andra tecknen hade jag också. Öronsus, yrsel, illamående. Så igår tog jag till mig ett tips och köpte Mjälloms blodbröd och använde tofu som pålägg. Och gud vad gott det var. Kändes som att kroppen behövde det. Och jag är mycket lättare i sinnet och mindre yr.


Uppdatering 24 juli:
Jag har varit naiv, som vanligt. Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så ansträngande att vara gravid såhär i början! Jo alltså, om man mår illa och så, då hade jag föreställt mig att det kunde vara asjobbigt redan från dag 1. Men jag har ju varit hyfsad skonad från sånt som går att beskriva tydligt. Känsliga läsare varnas för kommande parentes med kursiverad stil:

(Iofs spydde jag upp frukosten innan jobbet igår. Det var en märklig upplevelse. Jag var så nöjd att jag lyckades få i mig frukost så tidigt på morgonen och jag mådde inte alls illa. Men så skulle jag skynda mig att borsta tänderna innan jag skulle springa iväg till bussen. Och så hostar jag till och i och med hosten så sätts kräksreflexerna igång och kan inte hejdas. Jag tänkte bara "nej, jag vill inte spy" och så spydde jag några gånger. Sen mådde jag bra igen. Något kallsvettig, hungrig (igen) samt stressad men annars som vanligt.)

Men jag trodde aldrig att man kunde vara så innerligt trött och orkeslös, både fysiskt och psykiskt. Det är så motsägelsefullt dessutom. För samtidigt som jag är glad och energisk pga graviditeten så är jag så trött och energilös pga den. Det känns som att man är ständigt bakis och allt, precis allt kräver världens kraftansträngning. Även sånt som är roligt. Ex: Jag ser fram emot att gå och träffa vänner, men för att komma dit får jag samla alla krafter jag har och lite till! Så efter jobbet finns det inga som helst krafter kvar, vare sig det varit en lugn eller en hektisk dag. Det tar ett tag att vänja sig vid att det är såhär det är! Ta inte det här som klagan, det är mer ett konstaterande. Men som alltid är det så värt det.


Uppdatering 4 augusti
Jag sökte lite på graviditetsbloggar idag och hamnade mest på forum där man diskuterade graviditet. Jag föredrar nog att prata med vänner och bekanta för att diskutera och jämföra och få råd, än att läsa såna. Det är så otroligt fånigt ibland! Nästan alla använder sig av uttryck som "jag plusade igår", vilket betyder att de fick ett plustecken på graviditetsprovet och fick reda på att de var gravida. Men hallå... Kan inte hjälpa det, jag tycker att sådana uttryck är så otroligt fåniga att jag ryser! :) Jag blir mest irriterad över sånt och orolig över annat som jag inte ens visste innan jag läste det på nåt forum. Så jag ska definitivt hålla mig borta från allt sånt. Däremot får jag ett veckobrev från Vårdguiden där det står lite om graviditeten vecka för vecka. Det är intressant däremot.

Jag fortsätter att kräkas ibland, men mår inte illa särskilt ofta. Jag nämnde det när jag var på läkarbesök, då hon frågade hur jag mådde. Hon sa att det där lät väl rätt normalt, så det är väl det.

Igår såg jag på ett tv-program "Livet på BB". Och grät som en tok såklart. Oj oj oj... Jag brukar normalt gråta till såna program, men nu var det ännu värre. Blev så rörd. Och tagen av en kvinnas berättelse om hennes fyra missfall. I programmet födde hon dock en frisk pojke, genom akut kejsarsnitt. Snacka om rörande. Samtidigt som det är väldigt intressant att se BB-program så är det lite riskabelt att göra det när man är gravid. Det kan poppa upp saker som man helst inte vill se, som får en att oroa sig i onödan. Igår gjorde jag ett undantag, men ska vara försiktig med sånt. Onödigt med oro.


Uppdatering 8 augusti
Jag har blivit kvällstrött och morgonpigg! Mycket som är bakvänt nuförtiden. :) Men jag måste erkänna att det är rätt skönt att lägga sig i tid på kvällen trots att man är ledig dagen därpå. Eller det bästa är egentligen att man då vaknar i tid. Efter att jag ätit frukost och sett morgonnyheterna så är klockan ändå bara åtta och hela dagen finns kvar! :) Något annat som är heltokigt bakvänt är allt som har med mina matvanor att göra. Jag är i vanliga fall helt okräsen på mat, jag gillar i princip all mat (vilket har sina för- och nackdelar). Men nu är jag extremt kräsen. Jag kan bara äta viss mat vissa dagar. Så det blir väldigt mycket spring på affären, för jag vet aldrig vad jag kan förmå mig att äta nästa dag. Något som är gott ena dagen det kräks jag nästan av att endast tänka på nästa dag. Jag vill sällan äta samma maträtt flera dagar samma vecka. Det hade jag inga som helst problem med förut. Jag kunde göra ett storkok och ha det till matlåda resten av veckan typ... Det enda undantaget förut var just pizza. Det kunde jag bara äta några få gånger per år. Sen blev jag tvärless. Nu är det, ironiskt nog, pizza som är det enda jag är sugen på hela tiden, trots att jag ätit det två gånger under dessa tre månader. Men det är ju väldans onyttigt, så jag ska INTE äta pizza mer än en gång i månaden ändå. Punkt.

Frukt i alla former älskar jag och det gör jag fortfarande. Den enda frukt som jag sällan åt förut, var äpple. Nu äter jag just äpple varje dag! Och jag är besatt av allt som har med äpple och päron att göra. Mmm äpple, mmm äppelkräm, mmm äppeldricka, mmm päronsaft, mm päronkräm...osv. :) Tokigt.

Uppdatering 14 augusti
Nu är jag besatt av citron/citrusfrukter. Pressad citron i vatten och på alla maträtter. Citrondryck. Apelsiner och mandariner. Kanske har behov av c-vitamin just nu. I veckan har jag kräkts ovanligt mycket men de senaste två dagarna har det känts mycket bra, så jag hopppas det fortsätter så. Värst vad jag skriver om kräkningar och mat... ;) Men det är just det som varit mest i fokus ett tag nu, då det gäller graviditeten. Jag känner mig faktiskt mycket piggare nu också. Har ju gått in i vecka 15. Otroligt vad det går fort! Och ändå inte... :) Jag har ju anmält mig till MVC i Fagersta nu och ska dit 24 augusti. Åh vad jag hoppas att jag kommer trivas med barnmorskan där! Hon jag pratade med när jag ringde lät sådär.... Men hon hade någon brytning, så det kan ha varit att hon bara betonade orden och uttrycken konstigt, som gjorde att hon lät lite sur. Men det är så viktigt att man känner sig fullkomligt trygg med en barnmorska alltså. Superviktigt. De har dock semesterstängt flera dagar i veckan, så jag hoppas att den jag pratade med bara var en sommarvikarie. Eller att hon är trevlig, när man träffar henne. Hon som jobbar i Lugnvik är bara helt underbar. Kan inte hon också flytta till Fagersta tro? För ett tag iallafall. Vore perfa.

Nej nu tror jag minsann att jag ska våga publicera detta inlägg! :)

Fattar inte varför jag är så obloggig av mig nuförtiden! Bra ord va? Om man bloggar ofta är man bloggig och när man bloggar sällan men ändå har en blogg så är man obloggig. Det är så mycket annat bara! Men jag mår fint. Ikväll har jag varit hos min lillebor med familj och firat hans födelsedag en dag sent. Supermysigt som alltid. Snart ska jag lägga mig och sova för jag jobbar i helgen. Blev precis jätteglad när jag insåg att det går en buss till jobbet imorgon. Trodde jag skulle behöva cykla 9 km i regn. På söndag blir det cykel dock, men då tror jag det skulle vara lite bättre väder. Må så gott! :)

Tutti Frutti och kärlek

"Wapp-appidoba-owappa-bo! Tutti frutti oh Rudy!"

Det var nog den mest använda frasen förra helgen när vi var i Hakkas. Gullungarna Jesper och Lukas hade en ny favoritlåt och rätt vad det var, titt som tätt, så brakade just det introt loss! Antingen av någon som själv sjöng det eller så satte de igång skivan. Ofta var det just bara introt som spelades om och om igen. Underbart. De är precis som jag. När man väl fastnat för en låt/ett intro, då är det det som gäller! Kan bli något jobbigt för omgivningen ibland, men det får de ta.... ;) Jesper och Lukas är iallafall två av de roligaste och härligaste människorna jag vet!

(bilden visar för övrigt det godis som ligger absolut i topp på min godisfavoritlista. Men jag ska/får/bör inte äta godis nu så jag vet inte varför jag skulle plåga mig själv med att lägga in en bild på det.... ;))

Go North

Nu ska jag jobba 13 timmar men sen drar jag och föräldrarna till Hakkas och alla mysiga släktingar som bor däruppe! Tjoho! :)

Umgås

*Igår var jag på pubkväll med Sara, Malin, Lotta, Helena och Annika! Supertrevligt! Vilket mys...

*Idag tog jag en lunch med Malin O och det var också en perfekt lördagssysselsättning...myys!

*Ikväll ska jag ha prat- och filmkväll med min lilla lillasyster! Antar att det återigen blir: mys! Tänk vad det är trevligt att umgås med dessa underbara människor.

Vårglädje

Jag säger som Petter, vinden har vänt. :) Nu känns allt bra och lättsamt och jag har mycket att se fram emot. Jag gjorde rätt som tackade nej till tjänsten som bara kändes helt fel fel fel för mig. Och nu har jag fått ett vikariat över sommaren där det bara känns rätt rätt rätt! :) Och det känns som om sommaren redan kommit innan vi är inne i maj månad! Och min absoluta favoritblomma, tussilagon, blommar lite varstans. Och jag har så otroligt underbara människor i mitt liv. Som man innerst inne vet: Det ordnar sig alltid! :)