En natt när jag var uppe och matade barn skrev jag en lapp till Micke som han skulle se på morgonen. Det var mysigt att läsa svaret han hade skrivit innan han gick till jobbet. Sånt förgyller vardagen. :)
Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg
måndag 14 maj 2012
måndag 26 december 2011
Mår bra
Tänkte bara göra ett snabbt inlägg såhär på annandagen för att meddela att jag fick åka hem till Jämtland och fira jul med familjen. Jag blev så glad. :) Jag mår bra och tar det väääldigt lugnt och blir uppassad som en prinsessa här av min goa familj. Bara min Micke som saknas, men vi ses ju snart igen. Imorgon ska jag in till förlossningen i Östersund för att göra en kontroll av blodtryck, urin, och blodvärde m.m. Känns skönt. Hoppas allt ser bra ut nu också. Mamma skjutsar in mig och är med mig dit. Hoppas ni alla har en strålande mysig jul.
söndag 4 december 2011
Pepparkaksbak
Idag tänkte jag baka pepparkakor men upptäckte att jag inte packat upp mina pepparkaksformer och har tyvärr ingen koll på i vilken kartong de ligger i. Orkade bara inte leta, så då blev det skurna kakor med lite dekorationspiff. Gjorde ett hjärta på fri hand också, till min älskade sambo. En av de små (långt ner på översta bilden) är speciellt till honom också såklart. ;)
torsdag 27 oktober 2011
Fullständig Lycka
Det finns faktiskt ingen låt som berört mig mer än just denna. Jag vet inte vad som händer med mig varje gång jag hör den. Men jag blir bara djupt lycklig och det känns som att det bara finns gott i världen. De första tre gångerna jag hörde låten blev jag så totalt överrumplad av dess effekt på mig. Tårarna strömmade nerför mina kinder och det gick inte att stoppa glädjetårarna. En av gångerna var jag ute på promenad och lyssnade på radion när den plötsligt spelades. Många som mötte mig trodde nog att jag var ledsen, men jag var lyckligast i världen. :) Konstigt men underbart att musiken/texten/artisterna kan påverka mig så!
Det syns i dina gester, syns på din rygg
den som kan va så rak
Å jag vet vad som plågar dig,
men du kan va trygg, du å jag, vi gör gemensam sak
När den vill tynga ner mig, oron jag bär,
vet jag att du finns där
Ja för så som vi krattar gången,
så får vi gå, du å jag,
för det är vi ändå.
Molnen vid horisonten hotfulla grå,
stormen är här min vän
Men den stormen ska också stilla,
å vi ska få, du å jag, lugnet tillbaks igen
Om allt ska tagas från oss, ett har vi kvar,
som ingen annan har
Ja för så som vi krattar gången,
så får vi gå, du å jag,
för det är vi ändå.
Mullret har tystnat tror jag, inte ett ljud...
Jag hör det inte mer
Å det ljusnar vid horisonten,
tack käre Gud, du å jag, ser hur naturen ler
Stormen var bra för hjärtat, bra för min själ
Gjorde oss båda väl
Ja för så som vi krattar gången,
så får vi gå, du å jag,
för det är vi ändå.
Ja för så som vi krattar gången,
så får vi gå, du å jag,
för det är vi ändå.
För det är vi ändå!
Det syns i dina gester, syns på din rygg
den som kan va så rak
Å jag vet vad som plågar dig,
men du kan va trygg, du å jag, vi gör gemensam sak
När den vill tynga ner mig, oron jag bär,
vet jag att du finns där
Ja för så som vi krattar gången,
så får vi gå, du å jag,
för det är vi ändå.
Molnen vid horisonten hotfulla grå,
stormen är här min vän
Men den stormen ska också stilla,
å vi ska få, du å jag, lugnet tillbaks igen
Om allt ska tagas från oss, ett har vi kvar,
som ingen annan har
Ja för så som vi krattar gången,
så får vi gå, du å jag,
för det är vi ändå.
Mullret har tystnat tror jag, inte ett ljud...
Jag hör det inte mer
Å det ljusnar vid horisonten,
tack käre Gud, du å jag, ser hur naturen ler
Stormen var bra för hjärtat, bra för min själ
Gjorde oss båda väl
Ja för så som vi krattar gången,
så får vi gå, du å jag,
för det är vi ändå.
Ja för så som vi krattar gången,
så får vi gå, du å jag,
för det är vi ändå.
För det är vi ändå!
lördag 22 oktober 2011
Tacksam
Sitter just nu i underbara Hallen och får mysa med familj och vänner i över en vecka. Det är kärlek det! Nästa helg ska vi till Västerbotten för att vara med på systerdottern Linneas dop! Ska bli så underbart att äntligen få träffa släktens lilla nykomling samt att träffa alla andra underbaringar såklart! :) Saknar Micke som är i Skåne nu, men skönt att jag då får träffa massa andra människor som jag älskar. Det är fascinerande hur man vänjer sig. Förut kunde det gå många veckor emellan mina och Mickes träffar. Nu är jag redan van vid att träffa honom hela tiden så att vi ska vara ifrån varandra i över en vecka känns som en hel evighet! Men det positiva är ju att jag verkligen har någon att älska så mycket så jag saknar honom så. Jag känner mig nykär lite nu och då, fortfarande. :)
måndag 10 oktober 2011
Allmänt mys
I helgen åkte Micke och kollade en tvillingbarnvagn som vi hittat på Blocket. Den var fin och bra, så han köpte den. Känns skönt att det är klart iallafall... :) Det blev en svart Emmaljunga twin city cross. Det ni!
Tänk vilken tur att jag är ihop med just Micke. Som har sån bra koll på mycket av det praktiska. Vi kompenserar varandra så bra. Tänk om han hade varit ohändig tex... Det hade inte varit det ultimata direkt. Jag är väl inte helt värdelös på allt sånt, men han är så himla duktig på sånt jag verkligen har noll koll på. Det känns så himla tryggt faktiskt. Jag som varit så van att klara allt själv, visste inte hur mycket jag tydligen längtade efter en trygg och händig man. :)
Idag såg vi en film som Svenska Tvillingklubben skickade sedan vi blev medlemmar. Från början var allt lugnande bra och mysigt, men de måste ju alltid ta upp alla risker och eventuella komplikationer med tvillinggraviditet och förlossning. Medans jag såg det märkte jag plötsligt att jag satt och höll krampaktigt i en lampsladd med ena handen och den andra handen la jag som ett skydd på magen. I slutet av filmen var det tillbaka till det gulliga och mysiga och roliga dock.
Nu förstår jag verkligen vad de menar med att man bör vara sjukskriven från vecka 20 när man väntar tvillingar. Jag är i vecka 22 nu och mår bra så länge jag tar allt i min takt och får sova och vila lite nu och då. Vilket jag har förmånen att göra. Men så fort jag stressar minsta lilla så blir jag svimfärdig, illamående, kräks... Och jag kan inte gå så fort längre. Det tar emot och det går bara inte. Så jag tar det lugnt!
Tänk vilken tur att jag är ihop med just Micke. Som har sån bra koll på mycket av det praktiska. Vi kompenserar varandra så bra. Tänk om han hade varit ohändig tex... Det hade inte varit det ultimata direkt. Jag är väl inte helt värdelös på allt sånt, men han är så himla duktig på sånt jag verkligen har noll koll på. Det känns så himla tryggt faktiskt. Jag som varit så van att klara allt själv, visste inte hur mycket jag tydligen längtade efter en trygg och händig man. :)
Idag såg vi en film som Svenska Tvillingklubben skickade sedan vi blev medlemmar. Från början var allt lugnande bra och mysigt, men de måste ju alltid ta upp alla risker och eventuella komplikationer med tvillinggraviditet och förlossning. Medans jag såg det märkte jag plötsligt att jag satt och höll krampaktigt i en lampsladd med ena handen och den andra handen la jag som ett skydd på magen. I slutet av filmen var det tillbaka till det gulliga och mysiga och roliga dock.
Nu förstår jag verkligen vad de menar med att man bör vara sjukskriven från vecka 20 när man väntar tvillingar. Jag är i vecka 22 nu och mår bra så länge jag tar allt i min takt och får sova och vila lite nu och då. Vilket jag har förmånen att göra. Men så fort jag stressar minsta lilla så blir jag svimfärdig, illamående, kräks... Och jag kan inte gå så fort längre. Det tar emot och det går bara inte. Så jag tar det lugnt!
söndag 2 oktober 2011
Två av gästerna i mitt liv och Den Rätte
Det fanns en pojke som gav mig spänning.
Det fanns en pojke som gav mig passion.
Han gav mig äventyr, han gav mig mod.
Men samma pojke gav mig även smärta.
Och denna pojke fick miljoner tårar...
Senare kom en pojke som gav mig...något.
Han ville ge allt, jag såg det i hans blick.
Han gav mig berusning, han gav mig glädje.
Men även oro och osäkerhet.
En kort stund senare gav han mig förtvivlan.
Djup förtvivlan, till synes utan slut.
Han fick mig att sjunka långt under botten.
Han svek på värsta sätt och jag blödde svårt.
Men då fanns där en Man.
Han hjälpte mig upp.
Han plåstrade om...och han gav mig det hopp jag trodde försvunnit för alltid.
Hans sätt mot mig var som balsam i själen.
Hans självklara godhet gav mig mer än Allt.
Äventyr och berusning,
glädje och passion,
trygghet och mod.
Den mannen är Du.
Du som räddat mitt hjärta.
Fått det att sluta blöda och istället bulta.
Varje gång jag var rädd så lugnade du mig.
Varje gång jag är glad så stärker du det.
Du säkrade lyckan i mitt liv!
I precis rätt stund fanns du där som en hjälte.
Med ditt självklara sätt lyfte du mig högt.
Som om det var vad du var född till.
Jag älskar dig.
Det fanns en pojke som gav mig passion.
Han gav mig äventyr, han gav mig mod.
Men samma pojke gav mig även smärta.
Och denna pojke fick miljoner tårar...
Senare kom en pojke som gav mig...något.
Han ville ge allt, jag såg det i hans blick.
Han gav mig berusning, han gav mig glädje.
Men även oro och osäkerhet.
En kort stund senare gav han mig förtvivlan.
Djup förtvivlan, till synes utan slut.
Han fick mig att sjunka långt under botten.
Han svek på värsta sätt och jag blödde svårt.
Men då fanns där en Man.
Han hjälpte mig upp.
Han plåstrade om...och han gav mig det hopp jag trodde försvunnit för alltid.
Hans sätt mot mig var som balsam i själen.
Hans självklara godhet gav mig mer än Allt.
Äventyr och berusning,
glädje och passion,
trygghet och mod.
Den mannen är Du.
Du som räddat mitt hjärta.
Fått det att sluta blöda och istället bulta.
Varje gång jag var rädd så lugnade du mig.
Varje gång jag är glad så stärker du det.
Du säkrade lyckan i mitt liv!
I precis rätt stund fanns du där som en hjälte.
Med ditt självklara sätt lyfte du mig högt.
Som om det var vad du var född till.
Jag älskar dig.
Stora känslor
Nu är jag tillbaka i Fagersta efter en supermysig helg i Hallen! Jag och Micke åkte upp i fredags och passade på att fira pappas födelsedag som var på lördagen, men även Linas som nyss har varit och mammas som snart kommer. Alltså, jag älskar min familj så otroligt mycket. Lina skrev på facebook om kärleken i familjen och jag håller med om att den är så trygg och fantastisk som den bara kan bli. Jag är så otroligt lycklig och har så mycket kärlek omkring mig och i mig. Jag önskar att precis alla kunde få uppleva det. Då hade det inte funnits lika mycket elände i världen.
Nu sitter jag och har musikstund för mig själv. Min älskling har åkt och jobbat natt. Och uppfylld av graviditeten som jag är, så har jag börjat lyssna på Carolas skiva med bl.a. vaggvisor ("Sov på min arm - sånger för stora och små" heter albumet). Oj oj oj så rörd jag blir och jag gråter floder när jag försöker sjunga med. Mina favoriter just nu är "Lyckeliten" och "Jag sjunger godnatt". 
söndag 25 september 2011
Allmänt babbel
Det är mysigt att vara gravid på flera sätt. En grej är att så många verkligen bryr sig om hur man mår och det är så noga att man tar hand om sig. Jag mår hittills oförskämt bra, men just idag är det en sån dag då jag mår illa ibland och är trött och tung i kroppen. Vi gick på flera lååånga promenader igår i och för sig, jag och Swingen. Vi var nyss ute på en timmes promenad men den kändes lite långsammare än igår, för min del. Det är så roligt nu, för jag vågar verkligen gå nya vägar där jag aldrig gått förut. Jag känner att jag har koll på var saker och ting ligger i förhållande till varann. Jag ska inte påstå att jag hittar överallt och till alla ställen, men det är stor skillnad sen förra månaden när jag precis flyttat hit. Ja just det, jag har bott här i en månad nu! Vad tiden går fort.
För att återgå till vad jag började att skriva...att så många bryr sig så mycket om ens hälsa och välmående. En tjej som jag jobbade med i somras berättade att hon älskade att vara gravid av just den anledningen. (Sen när barnet väl var fött så var det ingen som frågade hur hon mådde längre, då var det bara fokus på babyn. :) Ligger nog mycket i det. Hon sa det med glimten i ögat, det var inte så hon klagade.)
Jag har ju känt lite sprattel i magen i några veckor och små söta kickar ibland. Men imorse var det några mer rejäla sparkar. Jag förmodar att det kommer att kännas ännu mer sen, men det var en stor skillnad. Jag älskar när jag känner bebisarna där! :) På ultraljudet var det mest bara en som rörde sig hela tiden. Den andra var lugnare. "Den kanske sov då", sa Micke när jag pratade om det. Mitt hjärta smälte...hur gulligt som helst! :)
För att återgå till vad jag började att skriva...att så många bryr sig så mycket om ens hälsa och välmående. En tjej som jag jobbade med i somras berättade att hon älskade att vara gravid av just den anledningen. (Sen när barnet väl var fött så var det ingen som frågade hur hon mådde längre, då var det bara fokus på babyn. :) Ligger nog mycket i det. Hon sa det med glimten i ögat, det var inte så hon klagade.)
Jag har ju känt lite sprattel i magen i några veckor och små söta kickar ibland. Men imorse var det några mer rejäla sparkar. Jag förmodar att det kommer att kännas ännu mer sen, men det var en stor skillnad. Jag älskar när jag känner bebisarna där! :) På ultraljudet var det mest bara en som rörde sig hela tiden. Den andra var lugnare. "Den kanske sov då", sa Micke när jag pratade om det. Mitt hjärta smälte...hur gulligt som helst! :)
fredag 26 augusti 2011
Dela vardagen
Idag har solen verkligen gassat här! Något för varmt för min smak, men jag vet att de flesta andra njuter järnet så jag får väl glädjas för deras skull... :) Jag tog en kort promenad idag och svettades bort och så satt jag ute i solstolen en stund och svettades bort igen. Annars har jag bara varit hemma och pysslat med allt möjligt. Det är mycket att göra rent paktiskt, när två personers liv ska föras samman. :) Jag njuter verkligen av sambolivet till max! Från första dagen. Nu har det inte gått många dagar alls, men ändå... Jag njuter! Det är tex de vardagliga sakerna man gör tillsammans som gör mig harmonisk. Det är så mysigt att dela hem med den man älskar.
söndag 14 augusti 2011
Är det sant?!?! :) :) :)
I detta inlägg har jag uppdaterat i smyg, utan att publicera. Men nu är det dags att även här på bloggen berätta den stora nyheten! :)
Uppdatering söndag 12 juni
Jag har haft på känn i några veckor att jag är gravid...! Men har viftat bort det och tänkt att "men Emma, du tror ju jämt att du är gravid" haha :) Men den här gången var ändå allt annorlunda. Jag nämnde det inte för någon, vilket jag annars brukar göra och skämta om det. När det började bli dags för mensen så var tecknen ännu tydligare.
*Jag frös plötsligt när alla andra svettades. Inte likt mig, det brukar vara tvärtom.
*Jag mådde plötsligt illa utan känd anledning.
*Brösten ömmade.
*Jag grät och grät och grät och...ja grät. För allt. Överallt. På bussen på väg till jobbet grät jag över något jag sett på TV och senare av en fin låt. Jösses vad jag fick skärpa till mig innan jag gick in på jobbet! :) Ok att jag är väldigt känslosam, men detta tog verkligen priset.
*Mitt lukt- och smaksinne förstärktes något oerhört.
*Det kändes som om jag hade mensvärk trots att mensen inte kom.
En natt drömde jag att jag var gravid. Jag drömde att jag såg det på provstickan och jag blev så otroligt lycklig i drömmen. Förmodligen drömde jag om det för att jag funderade på det så mycket.
Lördag den 11:e juni var min mens försenad med ca 3-4 dagar enligt min menscykel (som brukar stämma bra). Jag skulle på fest hos Lina och Pivar på kvällen och kände att jag inte ville dricka alkohol alls, vare sig jag var gravid eller inte. Hela min kropp sa nej till alkohol överhuvudtaget. Men för att undvika att folk skulle börja tro att jag var med barn så gick jag till systembolaget och köpte alkoholfritt vin som jag sedan fyllde i annan flaska. När jag ändå var på stan så kom jag på att jag faktiskt skulle köpa graviditetstest. Jag köpte en förpackning med två stickor. Jag hade tänkt att vänta med att kolla tills på söndagen eller måndagen... Men ni som känner mig vet ju att jag är inte den mest tålmodiga människan när det gäller att få veta sånt! Jag pratade med Micke i telefonen innan jag skulle göra mig redo för festen. Vi sa hejdå när jag skulle gå och duscha. Då fick jag ett tokryck och tänkte att vafasen, jag gör ett test nu! Och sen gick det så sjukt fort allting. Jag bara stirrade på stickan som visade ett tydligt plustecken! Jag sa då högt för mig själv: "Jag svimmar av! Jag svimmar av!" Det uttrycket har jag nog inte ens använt förut haha.. :) Sen duschade jag och tankarna snurrade i karusellfart runt, runt i huvudet... Jag blev verkligen skitglad och liite rädd, fast på ett mycket positivt sätt ändå. Sen yrade jag verkligen runt i lägenheten, totalt förvirrad. Jag ringde upp Micke men jag hade innan bestämt att jag skulle vänta med att berätta det tills efter festen, för jag hann inte ens smälta det själv och det kändes så dumt att kläcka ur sig något sånt och sen bara "hejdå, nu drar jag på fest" haha :) Jag lyckades sminka mig och tack gode gud för att jag för en gång skull bestämt innan vad jag skulle ha på mig! Sen när jag skulle gå kom jag på att jag glömt maten (vi skulle grilla). In igen. Sen kom skjutsen och jag har ett trådlöst headset som jag pratade med Micke i, medans jag sprang ut till bilen. Då var jag tvungen att vända igen, för mobilen låg fortfarande inne på hallbordet. Hmm! :) När jag väl kom till Lina och Pivar så såg jag att jag inte hade några smycken alls. (Fick låna av min goa lillasyster). Så...något förvirrad blev jag av resultatet, vilket inte är så konstigt. Sen drack jag mitt alkoholfria vin och åt god mat och hade det jättemysigt. Men plötsligt fick jag ett tokryck till och var bara tvungen att ringa till Micke och berätta. Kunde liksom inte vänta en sekund till kändes det som... :) Så jag gick långt bort på Rådmansgatan (festen var utomhus) för att kunna prata ostört. Hjärtat slog rätt snabbt och hårt innan jag lyckades klämma fram det! :) Han blev förvånad och glad, precis som jag (fast jag lever ut allting tio gånger så mycket som han, och kanske många andra hehe). Kändes såå skönt att jag ringde honom. Vi pratade ett tag och sen återgick jag till festen och mitt "låtsasvin". Senare satt jag och pratade med min nära vän Malin. Så frågar hon: "Tänker du mycket på barn och att bli gravid?" "Ehh...jaa...det gör jag verkligen" svarade jag. "Jag tror att du och Micke kommer att skaffa barn rätt snart, när du flyttar dit och så". "Hehe jaha tror du??" :) Shit alltså, om hon bara visste hur nära det var att jag berättade! Hjärtat slog fort och jag formulerade t.o.m. orden i huvudet. Men så kände jag bara att nä, emma skärp dig, du kan väl vänta lite längre som normala människor! ;) Sen ringde jag Micke på kvällen igen och bad bl.a. om tillstånd att berätta det för min tvillingsjäl och syster Lina. Det fick jag.. ;) Hon reagerade nog precis likadant som jag. Vi gör ju det, hon och jag. Reagerar exakt lika i alla situationer som rör oss. :) Idag är det dagen efter den stora nyheten och jag har googlat massvis om graviditeter och känner igen exakt alla tecken. Det är så otroligt häftigt det här och jag kan inte fatta att det är sant!!! :) Men jag är så lycklig så det är inte klokt. Tänk att det är jag! Det är JAG som är gravid. :) Helt, helt underbart. Jag väntar barn med min drömprins som jag ska flytta ihop med! Hallå, hur bra som helst ju.
Uppdatering 14 juni
Idag träffade jag mamma lite snabbt. Hon kom förbi på en kopp kaffe innan jag skulle försöka sova en stund före nattskift på jobbet. Gissa om det var svårt att inte berätta för henne! :) Jag tänker ju på att jag är gravid hela tiden och jag vill berätta allt underbart för alla och särskilt då för mamma och resten av familjen som står mig så nära! :) Glada nyheter är ju till för att dela med sig av.... ;) Men jag höll mig, otroligt nog. Sen när mamma gått och jag skulle sova så var jag ju så "uppihejsan" över allt och jag bara låg och fånlog och tänkte på hur kul det ska bli att berätta. Kunde såklart inte sova alls. :) Jag var bara tvungen att skicka sms till Micke (som var på jobbet, men det kunde inte vänta hehe) och fråga om han också tycker det är en bra idé att berätta i detta tidiga skede... ;) Han svarade nyss att det inte spelade någon roll för honom egentligen men han tycker jag är så rolig som inte kan hålla det hemligt! :) Han är precis tvärtom, han är expert på att hålla på överraskningar. Själv är man som en öppen bok jämt och får kämpa järnet för att inte berätta allt för alla!!! :) Det känns fortfarande overkligt detta. Men såklart helt underbart. :) Jag ska väl ta och ringa MVC och boka tid för inskrivning antar jag... Oh pirrigt! Jag antar att det blir svårt att Micke följer med första gången. Vi får se. Men det blir bra iallafall. Sen lär jag ju få byta MVC när jag flyttar till Fagersta, mitt i graviditeten. :) Oj oj så spännande allt är just nu! Jag har bestämt mig för att leva ut allt och inte oroa mig någonting. Det kommer att gå hur bra som helst det här. :)
Uppdatering 16 juni:
Imorse låg jag och funderade på varför det måste göra ont att föda barn. Har aldrig tänkt på just varför förut. Men vad är det för mening med det? Jag har alltid bara tagit som självklart liksom. Jo men det gör ju ont att föda barn. Som fan, tydligen. Men så borde det ju inte vara tycker jag. Men det är väl det enda som är vart smärtan dock.
Uppdatering 5 juli
Nu har vi berättat för våra familjer och jag har (såklart, jag kan ju inte hålla inne med nåt) berättat för en del vänner. :)) Alla blir överlyckliga och det är så himla roligt att ha så många att dela glädjen med! Jag har några nära vänner som jag inte berättat för än, men det ska komma tillfälle att ringa dessa söta personer också. :) Det är ju fortfarande tidigt i graviditeten. Fortfarande. Jag tycker det går aslångsamt! :) Jag vill att det ska synas och märkas att jag är gravid snart! Samt att den första mest osäkra tiden ska ha passerat smärtfritt förbi. Igår var jag hos barnmorskan för ett litet infobesök. Hon sa att jag är i 8:e veckan bara. Men enligt mina egna beräkningar så är jag i vecka 9 nu. Det är ju lite speciellt det där. För enligt ägglossningstjosan så stämmer det inte riktigt med när befruktningen skedde. Men tydligen så kan spermier överleva ca 3 dygn, så det kan stämma med tiden ändå. Men barnmorskan frågade mig om den senaste mensen varit normal. Jag minns den inte som annat än normal. Hon menade att jag kan ha varit gravid redan då och haft en blödning ändå, vilket tydligen är ganska normalt, särskilt tidigt i graviditeten. Och i så fall är jag mycket längre gången i graviditeten... :) Blir spännande. Micke sa att det kanske blir så att jag skickas till förlossningen direkt från ultraljudet haha... Men riktigt så tror jag faktiskt inte att det blir. ;) Det är så spännande allting...! Och roligt och fantastiskt. Och liiite oroligt. Jag är ännu inte det minsta orolig för varken förlossning eller att bli mamma. Men jag vill bara att graviditeten ska gå bra nu i första hand. Men jag oroar mig inte i onödan. Jag tänker att det självklart ska gå bra det här. :)
Uppdatering 19 juli
Idag ska jag till barnmorskan igen, för att ta lite prover och så, såvitt jag vet. Jag är så dålig på att ställa frågor och ta reda på saker när jag är där!!! Jag funderar så mycket annars, men så fort någon säger "är det något du undrar över?" så blir min hjärna tom! Haha.. :) Det är som att trycka på en knapp! Jag tror jag får skriva ner sånt som jag ska fråga idag, så jag kommer ihåg. Jag har mått riktigt jäkla dåligt den senaste tiden. Nu är jag i vecka 11 (minst) och då är det tydligen vanligt att om man mått illa och varit orolig osv, så släpper det nu. För mig var det tvärtom. Har levt som i en rosa bubbla och bara varit överlycklig och mått som en prinsessa (förutom lite småkrämpor som inte ens är värda att tala om). Men nu har jag mått så fruktansvärt illa ibland. Höll på att kräkas på vägen till jobbet en morgon. Men det kan jag ta. Däremot har jag känt mig så nedstämd och haft ångestkänslor och det är inte kul. Det är fruktansvärt. Men jag vet att det är hormonerna som spökar och att det går över. Redan nu mår jag otroligt mycket bättre. Sedan läste jag igår att man kan bli nedstämd av järnbrist. Och de andra tecknen hade jag också. Öronsus, yrsel, illamående. Så igår tog jag till mig ett tips och köpte Mjälloms blodbröd och använde tofu som pålägg. Och gud vad gott det var. Kändes som att kroppen behövde det. Och jag är mycket lättare i sinnet och mindre yr.
Uppdatering 24 juli:
Jag har varit naiv, som vanligt. Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så ansträngande att vara gravid såhär i början! Jo alltså, om man mår illa och så, då hade jag föreställt mig att det kunde vara asjobbigt redan från dag 1. Men jag har ju varit hyfsad skonad från sånt som går att beskriva tydligt. Känsliga läsare varnas för kommande parentes med kursiverad stil:
(Iofs spydde jag upp frukosten innan jobbet igår. Det var en märklig upplevelse. Jag var så nöjd att jag lyckades få i mig frukost så tidigt på morgonen och jag mådde inte alls illa. Men så skulle jag skynda mig att borsta tänderna innan jag skulle springa iväg till bussen. Och så hostar jag till och i och med hosten så sätts kräksreflexerna igång och kan inte hejdas. Jag tänkte bara "nej, jag vill inte spy" och så spydde jag några gånger. Sen mådde jag bra igen. Något kallsvettig, hungrig (igen) samt stressad men annars som vanligt.)
Men jag trodde aldrig att man kunde vara så innerligt trött och orkeslös, både fysiskt och psykiskt. Det är så motsägelsefullt dessutom. För samtidigt som jag är glad och energisk pga graviditeten så är jag så trött och energilös pga den. Det känns som att man är ständigt bakis och allt, precis allt kräver världens kraftansträngning. Även sånt som är roligt. Ex: Jag ser fram emot att gå och träffa vänner, men för att komma dit får jag samla alla krafter jag har och lite till! Så efter jobbet finns det inga som helst krafter kvar, vare sig det varit en lugn eller en hektisk dag. Det tar ett tag att vänja sig vid att det är såhär det är! Ta inte det här som klagan, det är mer ett konstaterande. Men som alltid är det så värt det.
Uppdatering 4 augusti
Jag sökte lite på graviditetsbloggar idag och hamnade mest på forum där man diskuterade graviditet. Jag föredrar nog att prata med vänner och bekanta för att diskutera och jämföra och få råd, än att läsa såna. Det är så otroligt fånigt ibland! Nästan alla använder sig av uttryck som "jag plusade igår", vilket betyder att de fick ett plustecken på graviditetsprovet och fick reda på att de var gravida. Men hallå... Kan inte hjälpa det, jag tycker att sådana uttryck är så otroligt fåniga att jag ryser! :) Jag blir mest irriterad över sånt och orolig över annat som jag inte ens visste innan jag läste det på nåt forum. Så jag ska definitivt hålla mig borta från allt sånt. Däremot får jag ett veckobrev från Vårdguiden där det står lite om graviditeten vecka för vecka. Det är intressant däremot.
Jag fortsätter att kräkas ibland, men mår inte illa särskilt ofta. Jag nämnde det när jag var på läkarbesök, då hon frågade hur jag mådde. Hon sa att det där lät väl rätt normalt, så det är väl det.
Igår såg jag på ett tv-program "Livet på BB". Och grät som en tok såklart. Oj oj oj... Jag brukar normalt gråta till såna program, men nu var det ännu värre. Blev så rörd. Och tagen av en kvinnas berättelse om hennes fyra missfall. I programmet födde hon dock en frisk pojke, genom akut kejsarsnitt. Snacka om rörande. Samtidigt som det är väldigt intressant att se BB-program så är det lite riskabelt att göra det när man är gravid. Det kan poppa upp saker som man helst inte vill se, som får en att oroa sig i onödan. Igår gjorde jag ett undantag, men ska vara försiktig med sånt. Onödigt med oro.
Uppdatering 8 augusti
Jag har blivit kvällstrött och morgonpigg! Mycket som är bakvänt nuförtiden. :) Men jag måste erkänna att det är rätt skönt att lägga sig i tid på kvällen trots att man är ledig dagen därpå. Eller det bästa är egentligen att man då vaknar i tid. Efter att jag ätit frukost och sett morgonnyheterna så är klockan ändå bara åtta och hela dagen finns kvar! :) Något annat som är heltokigt bakvänt är allt som har med mina matvanor att göra. Jag är i vanliga fall helt okräsen på mat, jag gillar i princip all mat (vilket har sina för- och nackdelar). Men nu är jag extremt kräsen. Jag kan bara äta viss mat vissa dagar. Så det blir väldigt mycket spring på affären, för jag vet aldrig vad jag kan förmå mig att äta nästa dag. Något som är gott ena dagen det kräks jag nästan av att endast tänka på nästa dag. Jag vill sällan äta samma maträtt flera dagar samma vecka. Det hade jag inga som helst problem med förut. Jag kunde göra ett storkok och ha det till matlåda resten av veckan typ... Det enda undantaget förut var just pizza. Det kunde jag bara äta några få gånger per år. Sen blev jag tvärless. Nu är det, ironiskt nog, pizza som är det enda jag är sugen på hela tiden, trots att jag ätit det två gånger under dessa tre månader. Men det är ju väldans onyttigt, så jag ska INTE äta pizza mer än en gång i månaden ändå. Punkt.
Frukt i alla former älskar jag och det gör jag fortfarande. Den enda frukt som jag sällan åt förut, var äpple. Nu äter jag just äpple varje dag! Och jag är besatt av allt som har med äpple och päron att göra. Mmm äpple, mmm äppelkräm, mmm äppeldricka, mmm päronsaft, mm päronkräm...osv. :) Tokigt.
Uppdatering 14 augusti
Nu är jag besatt av citron/citrusfrukter. Pressad citron i vatten och på alla maträtter. Citrondryck. Apelsiner och mandariner. Kanske har behov av c-vitamin just nu. I veckan har jag kräkts ovanligt mycket men de senaste två dagarna har det känts mycket bra, så jag hopppas det fortsätter så. Värst vad jag skriver om kräkningar och mat... ;) Men det är just det som varit mest i fokus ett tag nu, då det gäller graviditeten. Jag känner mig faktiskt mycket piggare nu också. Har ju gått in i vecka 15. Otroligt vad det går fort! Och ändå inte... :) Jag har ju anmält mig till MVC i Fagersta nu och ska dit 24 augusti. Åh vad jag hoppas att jag kommer trivas med barnmorskan där! Hon jag pratade med när jag ringde lät sådär.... Men hon hade någon brytning, så det kan ha varit att hon bara betonade orden och uttrycken konstigt, som gjorde att hon lät lite sur. Men det är så viktigt att man känner sig fullkomligt trygg med en barnmorska alltså. Superviktigt. De har dock semesterstängt flera dagar i veckan, så jag hoppas att den jag pratade med bara var en sommarvikarie. Eller att hon är trevlig, när man träffar henne. Hon som jobbar i Lugnvik är bara helt underbar. Kan inte hon också flytta till Fagersta tro? För ett tag iallafall. Vore perfa.
Nej nu tror jag minsann att jag ska våga publicera detta inlägg! :)
Uppdatering söndag 12 juni
Jag har haft på känn i några veckor att jag är gravid...! Men har viftat bort det och tänkt att "men Emma, du tror ju jämt att du är gravid" haha :) Men den här gången var ändå allt annorlunda. Jag nämnde det inte för någon, vilket jag annars brukar göra och skämta om det. När det började bli dags för mensen så var tecknen ännu tydligare.
*Jag frös plötsligt när alla andra svettades. Inte likt mig, det brukar vara tvärtom.
*Jag mådde plötsligt illa utan känd anledning.
*Brösten ömmade.
*Jag grät och grät och grät och...ja grät. För allt. Överallt. På bussen på väg till jobbet grät jag över något jag sett på TV och senare av en fin låt. Jösses vad jag fick skärpa till mig innan jag gick in på jobbet! :) Ok att jag är väldigt känslosam, men detta tog verkligen priset.
*Mitt lukt- och smaksinne förstärktes något oerhört.
*Det kändes som om jag hade mensvärk trots att mensen inte kom.
En natt drömde jag att jag var gravid. Jag drömde att jag såg det på provstickan och jag blev så otroligt lycklig i drömmen. Förmodligen drömde jag om det för att jag funderade på det så mycket.
Lördag den 11:e juni var min mens försenad med ca 3-4 dagar enligt min menscykel (som brukar stämma bra). Jag skulle på fest hos Lina och Pivar på kvällen och kände att jag inte ville dricka alkohol alls, vare sig jag var gravid eller inte. Hela min kropp sa nej till alkohol överhuvudtaget. Men för att undvika att folk skulle börja tro att jag var med barn så gick jag till systembolaget och köpte alkoholfritt vin som jag sedan fyllde i annan flaska. När jag ändå var på stan så kom jag på att jag faktiskt skulle köpa graviditetstest. Jag köpte en förpackning med två stickor. Jag hade tänkt att vänta med att kolla tills på söndagen eller måndagen... Men ni som känner mig vet ju att jag är inte den mest tålmodiga människan när det gäller att få veta sånt! Jag pratade med Micke i telefonen innan jag skulle göra mig redo för festen. Vi sa hejdå när jag skulle gå och duscha. Då fick jag ett tokryck och tänkte att vafasen, jag gör ett test nu! Och sen gick det så sjukt fort allting. Jag bara stirrade på stickan som visade ett tydligt plustecken! Jag sa då högt för mig själv: "Jag svimmar av! Jag svimmar av!" Det uttrycket har jag nog inte ens använt förut haha.. :) Sen duschade jag och tankarna snurrade i karusellfart runt, runt i huvudet... Jag blev verkligen skitglad och liite rädd, fast på ett mycket positivt sätt ändå. Sen yrade jag verkligen runt i lägenheten, totalt förvirrad. Jag ringde upp Micke men jag hade innan bestämt att jag skulle vänta med att berätta det tills efter festen, för jag hann inte ens smälta det själv och det kändes så dumt att kläcka ur sig något sånt och sen bara "hejdå, nu drar jag på fest" haha :) Jag lyckades sminka mig och tack gode gud för att jag för en gång skull bestämt innan vad jag skulle ha på mig! Sen när jag skulle gå kom jag på att jag glömt maten (vi skulle grilla). In igen. Sen kom skjutsen och jag har ett trådlöst headset som jag pratade med Micke i, medans jag sprang ut till bilen. Då var jag tvungen att vända igen, för mobilen låg fortfarande inne på hallbordet. Hmm! :) När jag väl kom till Lina och Pivar så såg jag att jag inte hade några smycken alls. (Fick låna av min goa lillasyster). Så...något förvirrad blev jag av resultatet, vilket inte är så konstigt. Sen drack jag mitt alkoholfria vin och åt god mat och hade det jättemysigt. Men plötsligt fick jag ett tokryck till och var bara tvungen att ringa till Micke och berätta. Kunde liksom inte vänta en sekund till kändes det som... :) Så jag gick långt bort på Rådmansgatan (festen var utomhus) för att kunna prata ostört. Hjärtat slog rätt snabbt och hårt innan jag lyckades klämma fram det! :) Han blev förvånad och glad, precis som jag (fast jag lever ut allting tio gånger så mycket som han, och kanske många andra hehe). Kändes såå skönt att jag ringde honom. Vi pratade ett tag och sen återgick jag till festen och mitt "låtsasvin". Senare satt jag och pratade med min nära vän Malin. Så frågar hon: "Tänker du mycket på barn och att bli gravid?" "Ehh...jaa...det gör jag verkligen" svarade jag. "Jag tror att du och Micke kommer att skaffa barn rätt snart, när du flyttar dit och så". "Hehe jaha tror du??" :) Shit alltså, om hon bara visste hur nära det var att jag berättade! Hjärtat slog fort och jag formulerade t.o.m. orden i huvudet. Men så kände jag bara att nä, emma skärp dig, du kan väl vänta lite längre som normala människor! ;) Sen ringde jag Micke på kvällen igen och bad bl.a. om tillstånd att berätta det för min tvillingsjäl och syster Lina. Det fick jag.. ;) Hon reagerade nog precis likadant som jag. Vi gör ju det, hon och jag. Reagerar exakt lika i alla situationer som rör oss. :) Idag är det dagen efter den stora nyheten och jag har googlat massvis om graviditeter och känner igen exakt alla tecken. Det är så otroligt häftigt det här och jag kan inte fatta att det är sant!!! :) Men jag är så lycklig så det är inte klokt. Tänk att det är jag! Det är JAG som är gravid. :) Helt, helt underbart. Jag väntar barn med min drömprins som jag ska flytta ihop med! Hallå, hur bra som helst ju.
Uppdatering 14 juni
Idag träffade jag mamma lite snabbt. Hon kom förbi på en kopp kaffe innan jag skulle försöka sova en stund före nattskift på jobbet. Gissa om det var svårt att inte berätta för henne! :) Jag tänker ju på att jag är gravid hela tiden och jag vill berätta allt underbart för alla och särskilt då för mamma och resten av familjen som står mig så nära! :) Glada nyheter är ju till för att dela med sig av.... ;) Men jag höll mig, otroligt nog. Sen när mamma gått och jag skulle sova så var jag ju så "uppihejsan" över allt och jag bara låg och fånlog och tänkte på hur kul det ska bli att berätta. Kunde såklart inte sova alls. :) Jag var bara tvungen att skicka sms till Micke (som var på jobbet, men det kunde inte vänta hehe) och fråga om han också tycker det är en bra idé att berätta i detta tidiga skede... ;) Han svarade nyss att det inte spelade någon roll för honom egentligen men han tycker jag är så rolig som inte kan hålla det hemligt! :) Han är precis tvärtom, han är expert på att hålla på överraskningar. Själv är man som en öppen bok jämt och får kämpa järnet för att inte berätta allt för alla!!! :) Det känns fortfarande overkligt detta. Men såklart helt underbart. :) Jag ska väl ta och ringa MVC och boka tid för inskrivning antar jag... Oh pirrigt! Jag antar att det blir svårt att Micke följer med första gången. Vi får se. Men det blir bra iallafall. Sen lär jag ju få byta MVC när jag flyttar till Fagersta, mitt i graviditeten. :) Oj oj så spännande allt är just nu! Jag har bestämt mig för att leva ut allt och inte oroa mig någonting. Det kommer att gå hur bra som helst det här. :)
Uppdatering 16 juni:
Imorse låg jag och funderade på varför det måste göra ont att föda barn. Har aldrig tänkt på just varför förut. Men vad är det för mening med det? Jag har alltid bara tagit som självklart liksom. Jo men det gör ju ont att föda barn. Som fan, tydligen. Men så borde det ju inte vara tycker jag. Men det är väl det enda som är vart smärtan dock.
Uppdatering 5 juli
Nu har vi berättat för våra familjer och jag har (såklart, jag kan ju inte hålla inne med nåt) berättat för en del vänner. :)) Alla blir överlyckliga och det är så himla roligt att ha så många att dela glädjen med! Jag har några nära vänner som jag inte berättat för än, men det ska komma tillfälle att ringa dessa söta personer också. :) Det är ju fortfarande tidigt i graviditeten. Fortfarande. Jag tycker det går aslångsamt! :) Jag vill att det ska synas och märkas att jag är gravid snart! Samt att den första mest osäkra tiden ska ha passerat smärtfritt förbi. Igår var jag hos barnmorskan för ett litet infobesök. Hon sa att jag är i 8:e veckan bara. Men enligt mina egna beräkningar så är jag i vecka 9 nu. Det är ju lite speciellt det där. För enligt ägglossningstjosan så stämmer det inte riktigt med när befruktningen skedde. Men tydligen så kan spermier överleva ca 3 dygn, så det kan stämma med tiden ändå. Men barnmorskan frågade mig om den senaste mensen varit normal. Jag minns den inte som annat än normal. Hon menade att jag kan ha varit gravid redan då och haft en blödning ändå, vilket tydligen är ganska normalt, särskilt tidigt i graviditeten. Och i så fall är jag mycket längre gången i graviditeten... :) Blir spännande. Micke sa att det kanske blir så att jag skickas till förlossningen direkt från ultraljudet haha... Men riktigt så tror jag faktiskt inte att det blir. ;) Det är så spännande allting...! Och roligt och fantastiskt. Och liiite oroligt. Jag är ännu inte det minsta orolig för varken förlossning eller att bli mamma. Men jag vill bara att graviditeten ska gå bra nu i första hand. Men jag oroar mig inte i onödan. Jag tänker att det självklart ska gå bra det här. :)
Uppdatering 19 juli
Idag ska jag till barnmorskan igen, för att ta lite prover och så, såvitt jag vet. Jag är så dålig på att ställa frågor och ta reda på saker när jag är där!!! Jag funderar så mycket annars, men så fort någon säger "är det något du undrar över?" så blir min hjärna tom! Haha.. :) Det är som att trycka på en knapp! Jag tror jag får skriva ner sånt som jag ska fråga idag, så jag kommer ihåg. Jag har mått riktigt jäkla dåligt den senaste tiden. Nu är jag i vecka 11 (minst) och då är det tydligen vanligt att om man mått illa och varit orolig osv, så släpper det nu. För mig var det tvärtom. Har levt som i en rosa bubbla och bara varit överlycklig och mått som en prinsessa (förutom lite småkrämpor som inte ens är värda att tala om). Men nu har jag mått så fruktansvärt illa ibland. Höll på att kräkas på vägen till jobbet en morgon. Men det kan jag ta. Däremot har jag känt mig så nedstämd och haft ångestkänslor och det är inte kul. Det är fruktansvärt. Men jag vet att det är hormonerna som spökar och att det går över. Redan nu mår jag otroligt mycket bättre. Sedan läste jag igår att man kan bli nedstämd av järnbrist. Och de andra tecknen hade jag också. Öronsus, yrsel, illamående. Så igår tog jag till mig ett tips och köpte Mjälloms blodbröd och använde tofu som pålägg. Och gud vad gott det var. Kändes som att kroppen behövde det. Och jag är mycket lättare i sinnet och mindre yr.
Uppdatering 24 juli:
Jag har varit naiv, som vanligt. Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så ansträngande att vara gravid såhär i början! Jo alltså, om man mår illa och så, då hade jag föreställt mig att det kunde vara asjobbigt redan från dag 1. Men jag har ju varit hyfsad skonad från sånt som går att beskriva tydligt. Känsliga läsare varnas för kommande parentes med kursiverad stil:
(Iofs spydde jag upp frukosten innan jobbet igår. Det var en märklig upplevelse. Jag var så nöjd att jag lyckades få i mig frukost så tidigt på morgonen och jag mådde inte alls illa. Men så skulle jag skynda mig att borsta tänderna innan jag skulle springa iväg till bussen. Och så hostar jag till och i och med hosten så sätts kräksreflexerna igång och kan inte hejdas. Jag tänkte bara "nej, jag vill inte spy" och så spydde jag några gånger. Sen mådde jag bra igen. Något kallsvettig, hungrig (igen) samt stressad men annars som vanligt.)
Men jag trodde aldrig att man kunde vara så innerligt trött och orkeslös, både fysiskt och psykiskt. Det är så motsägelsefullt dessutom. För samtidigt som jag är glad och energisk pga graviditeten så är jag så trött och energilös pga den. Det känns som att man är ständigt bakis och allt, precis allt kräver världens kraftansträngning. Även sånt som är roligt. Ex: Jag ser fram emot att gå och träffa vänner, men för att komma dit får jag samla alla krafter jag har och lite till! Så efter jobbet finns det inga som helst krafter kvar, vare sig det varit en lugn eller en hektisk dag. Det tar ett tag att vänja sig vid att det är såhär det är! Ta inte det här som klagan, det är mer ett konstaterande. Men som alltid är det så värt det.
Uppdatering 4 augusti
Jag sökte lite på graviditetsbloggar idag och hamnade mest på forum där man diskuterade graviditet. Jag föredrar nog att prata med vänner och bekanta för att diskutera och jämföra och få råd, än att läsa såna. Det är så otroligt fånigt ibland! Nästan alla använder sig av uttryck som "jag plusade igår", vilket betyder att de fick ett plustecken på graviditetsprovet och fick reda på att de var gravida. Men hallå... Kan inte hjälpa det, jag tycker att sådana uttryck är så otroligt fåniga att jag ryser! :) Jag blir mest irriterad över sånt och orolig över annat som jag inte ens visste innan jag läste det på nåt forum. Så jag ska definitivt hålla mig borta från allt sånt. Däremot får jag ett veckobrev från Vårdguiden där det står lite om graviditeten vecka för vecka. Det är intressant däremot.
Jag fortsätter att kräkas ibland, men mår inte illa särskilt ofta. Jag nämnde det när jag var på läkarbesök, då hon frågade hur jag mådde. Hon sa att det där lät väl rätt normalt, så det är väl det.
Igår såg jag på ett tv-program "Livet på BB". Och grät som en tok såklart. Oj oj oj... Jag brukar normalt gråta till såna program, men nu var det ännu värre. Blev så rörd. Och tagen av en kvinnas berättelse om hennes fyra missfall. I programmet födde hon dock en frisk pojke, genom akut kejsarsnitt. Snacka om rörande. Samtidigt som det är väldigt intressant att se BB-program så är det lite riskabelt att göra det när man är gravid. Det kan poppa upp saker som man helst inte vill se, som får en att oroa sig i onödan. Igår gjorde jag ett undantag, men ska vara försiktig med sånt. Onödigt med oro.
Uppdatering 8 augusti
Jag har blivit kvällstrött och morgonpigg! Mycket som är bakvänt nuförtiden. :) Men jag måste erkänna att det är rätt skönt att lägga sig i tid på kvällen trots att man är ledig dagen därpå. Eller det bästa är egentligen att man då vaknar i tid. Efter att jag ätit frukost och sett morgonnyheterna så är klockan ändå bara åtta och hela dagen finns kvar! :) Något annat som är heltokigt bakvänt är allt som har med mina matvanor att göra. Jag är i vanliga fall helt okräsen på mat, jag gillar i princip all mat (vilket har sina för- och nackdelar). Men nu är jag extremt kräsen. Jag kan bara äta viss mat vissa dagar. Så det blir väldigt mycket spring på affären, för jag vet aldrig vad jag kan förmå mig att äta nästa dag. Något som är gott ena dagen det kräks jag nästan av att endast tänka på nästa dag. Jag vill sällan äta samma maträtt flera dagar samma vecka. Det hade jag inga som helst problem med förut. Jag kunde göra ett storkok och ha det till matlåda resten av veckan typ... Det enda undantaget förut var just pizza. Det kunde jag bara äta några få gånger per år. Sen blev jag tvärless. Nu är det, ironiskt nog, pizza som är det enda jag är sugen på hela tiden, trots att jag ätit det två gånger under dessa tre månader. Men det är ju väldans onyttigt, så jag ska INTE äta pizza mer än en gång i månaden ändå. Punkt.
Frukt i alla former älskar jag och det gör jag fortfarande. Den enda frukt som jag sällan åt förut, var äpple. Nu äter jag just äpple varje dag! Och jag är besatt av allt som har med äpple och päron att göra. Mmm äpple, mmm äppelkräm, mmm äppeldricka, mmm päronsaft, mm päronkräm...osv. :) Tokigt.
Uppdatering 14 augusti
Nu är jag besatt av citron/citrusfrukter. Pressad citron i vatten och på alla maträtter. Citrondryck. Apelsiner och mandariner. Kanske har behov av c-vitamin just nu. I veckan har jag kräkts ovanligt mycket men de senaste två dagarna har det känts mycket bra, så jag hopppas det fortsätter så. Värst vad jag skriver om kräkningar och mat... ;) Men det är just det som varit mest i fokus ett tag nu, då det gäller graviditeten. Jag känner mig faktiskt mycket piggare nu också. Har ju gått in i vecka 15. Otroligt vad det går fort! Och ändå inte... :) Jag har ju anmält mig till MVC i Fagersta nu och ska dit 24 augusti. Åh vad jag hoppas att jag kommer trivas med barnmorskan där! Hon jag pratade med när jag ringde lät sådär.... Men hon hade någon brytning, så det kan ha varit att hon bara betonade orden och uttrycken konstigt, som gjorde att hon lät lite sur. Men det är så viktigt att man känner sig fullkomligt trygg med en barnmorska alltså. Superviktigt. De har dock semesterstängt flera dagar i veckan, så jag hoppas att den jag pratade med bara var en sommarvikarie. Eller att hon är trevlig, när man träffar henne. Hon som jobbar i Lugnvik är bara helt underbar. Kan inte hon också flytta till Fagersta tro? För ett tag iallafall. Vore perfa.
Nej nu tror jag minsann att jag ska våga publicera detta inlägg! :)
torsdag 23 juni 2011
Rapport från Fagersta
Nu har jag varit i Fagersta i en vecka och då brukar det vara lite stiltje här på bloggen. Sorry. Jag åker hem igen på midsommarafton, för jag ska jobba hela midsommardagen. Så mitt midsommarfirande sker på tåg halva dagen. Det har varit fint väder här i veckan och vi har varit ute på sjön och åkt båt bl.a. Micke har jobbat nätter nu, stackarn. Men sen imorse är han ledig så nu vräker regnet ner. Jag och Swingen (Mickes hund) funderar väl på att gå en vända snart kanske. Kombinera promenad och dusch! Inte illa. Men han ligger här på sin sköna säng och halvsover och ser inte så supersugen ut på att gå ut direkt. Lär väl bli andra bullar om jag reser mig och går mot dörren dock. :) Nu är det inte så länge kvar tills jag ska flytta hit! :) Blir spännande och roligt. Synd bara att Sverige ska vara så fasligt långt.... Jag vill ju ha alla nära och kära hos mig jämt! :)
torsdag 26 maj 2011
Idag...
...är det exakt 11 månader sen jag träffade min fina Micke! :)
...sa jag upp min lägenhet för att i höst flytta till Fagersta och bli sambo! :)
...sa jag upp min lägenhet för att i höst flytta till Fagersta och bli sambo! :)
onsdag 25 maj 2011
Anywhere is paradise
Jag älskar Jämtland med Storsjön och fjällen. Och det allra bästa med Jämtland är att jag har merparten av mina underbara vänner och fantastiska familj här. I höst ska jag ändå flytta till vackra Västmanland. Det förklaras bäst med Stefan Anderssons låt Anywhere is paradise:
Some people got to live on a big city street
So crowded and noisy, can’t hear their heartbeat
Someway they stay in their own hometown
Others kind of like it keep moving around
But baby I could live near or far
Anywhere between here and some shooting star
As long as I’m always where you are
Cause anywhere is paradise when you're with the one you love,
Anywhere is a place that's nice when you're with the one you dream of,
Anywhere is paradise when you're with a love that's true
There's nowhere I'd rather be baby than anywhere with you
Some people want to be where the big money is
Some want to be in Hollywood showbiz
Some got to be where they know what things mean
Others just want to be where I can be seen
But baby anywhere for me will do
Anywhere between here and that far off moon
As long as I’m always there with you
Cause anywhere is paradise when you're with the one you love,
Anywhere is a place that's nice when you're with the one you dream of,
Anywhere is paradise when you're with a love that's true
There's nowhere I'd rather be baby than anywhere with you
Your heart and mine joined together like hand and glove
We already found our forever on earth as in heaven above
So baby, anywhere will do for me
Cause’ wherever in the world we'll ever be will always be the land of love
Cause anywhere is paradise when you're with the one you love,
Anywhere is twice as nice when you're with the one you dream of,
Anywhere is paradise nothing could be more true
There's nowhere I'd rather be baby than anywhere with you
Anywhere with you
Anywhere with you
Some people got to live on a big city street
So crowded and noisy, can’t hear their heartbeat
Someway they stay in their own hometown
Others kind of like it keep moving around
But baby I could live near or far
Anywhere between here and some shooting star
As long as I’m always where you are
Cause anywhere is paradise when you're with the one you love,
Anywhere is a place that's nice when you're with the one you dream of,
Anywhere is paradise when you're with a love that's true
There's nowhere I'd rather be baby than anywhere with you
Some people want to be where the big money is
Some want to be in Hollywood showbiz
Some got to be where they know what things mean
Others just want to be where I can be seen
But baby anywhere for me will do
Anywhere between here and that far off moon
As long as I’m always there with you
Cause anywhere is paradise when you're with the one you love,
Anywhere is a place that's nice when you're with the one you dream of,
Anywhere is paradise when you're with a love that's true
There's nowhere I'd rather be baby than anywhere with you
Your heart and mine joined together like hand and glove
We already found our forever on earth as in heaven above
So baby, anywhere will do for me
Cause’ wherever in the world we'll ever be will always be the land of love
Cause anywhere is paradise when you're with the one you love,
Anywhere is twice as nice when you're with the one you dream of,
Anywhere is paradise nothing could be more true
There's nowhere I'd rather be baby than anywhere with you
Anywhere with you
Anywhere with you
fredag 20 maj 2011
20 maj
Imorse fick jag mysigt besök. Micke körde hit efter jobbet och ligger nu i min säng och sover ut efter en vaken natt. Ser fram emot den här helgen med honom, med bl.a. ett Hallenbesök. Ute strålar nu solen och jag hoppas att det håller i sig. Ha en underbar fredag och en lika bra helg!
torsdag 28 april 2011
Vårglädje
Jag säger som Petter, vinden har vänt. :) Nu känns allt bra och lättsamt och jag har mycket att se fram emot. Jag gjorde rätt som tackade nej till tjänsten som bara kändes helt fel fel fel för mig. Och nu har jag fått ett vikariat över sommaren där det bara känns rätt rätt rätt! :) Och det känns som om sommaren redan kommit innan vi är inne i maj månad! Och min absoluta favoritblomma, tussilagon, blommar lite varstans. Och jag har så otroligt underbara människor i mitt liv. Som man innerst inne vet: Det ordnar sig alltid! :)
tisdag 26 april 2011
Hello!
Oj, jag har inte bloggat på länge ser jag nu... Och det senaste var ju inte det gladast inlägget direkt. Så jag vill bara snabbt meddela att jag nu mår så otroligt mycket bättre. Mycket tack vare den underbara påskhelgen som jag tillbringade med min fina pojkvän. Jag är lycklig. :)
lördag 26 mars 2011
Nattbloggande
Ikväll hade Lotta tjejmiddag och det har verkligen varit en varm och hjärtlig kväll! Nu är det snart dags att lägga sig i den renbäddade sängen och sussa gott.
Jag längtar så otroligt mycket efter min älskling. Ibland är det jäkligt drygt med distansförhållande. Men det är ju värt det såklart! Det blir dock svårare och svårare att skiljas åt för varje gång. Det naturliga är ju att vi ska vara nära varann. Det är ju det som är meningen. Jag visste faktiskt inte att man kunde känna såhär. Men är överlycklig för att jag vet det nu.
Ibland undrar jag om det blir tjatigt när jag jämt och ständigt skriver om att jag är så kär. Men var ska jag få tjata, om inte i min egen blogg iochförsig...? Och efter de tidigare stormiga (och inte så lyckade) kärleksrelationerna så är jag så tacksam och fascinerad över att det kan vara såhär liksom. Så lätt och rätt. Och jag tycker att jag är värd det. Tack! Ge mig mer, tack! ;)
Jag längtar så otroligt mycket efter min älskling. Ibland är det jäkligt drygt med distansförhållande. Men det är ju värt det såklart! Det blir dock svårare och svårare att skiljas åt för varje gång. Det naturliga är ju att vi ska vara nära varann. Det är ju det som är meningen. Jag visste faktiskt inte att man kunde känna såhär. Men är överlycklig för att jag vet det nu.
Ibland undrar jag om det blir tjatigt när jag jämt och ständigt skriver om att jag är så kär. Men var ska jag få tjata, om inte i min egen blogg iochförsig...? Och efter de tidigare stormiga (och inte så lyckade) kärleksrelationerna så är jag så tacksam och fascinerad över att det kan vara såhär liksom. Så lätt och rätt. Och jag tycker att jag är värd det. Tack! Ge mig mer, tack! ;)
torsdag 24 mars 2011
De små sakerna...
Tänk att hjärtat kan svämma över av kärlek av en sån liten sak som att höra någon skrapa ur det sista ur glassburken när man pratar i telefon... :)
måndag 14 mars 2011
Snabb uppdatering
Har under omständigheterna haft en riktigt bra helg med flera av mina käraste personer omkring mig. Träffat föräldrar, alla syskon, alla syskonbarn, alla svågrar plus min fina karl. Det var bara svägerskan som saknades, men man kan ju inte få allt jämt. :) Vi umgicks i Hallen och jag har sluppit tänka så mycket på det jobbiga läget. Och nu är jag i Fagersta och jag känner redan att jag börjat tänka positivt på situationen och känner att allt kommer att lösa sig till det bästa. Ursäkta bloggtorkan, men jag kommer igen! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
