Kroppsuppfattning

(Nu när jag började skriva detta inlägg känner jag hur jobbigt detta är att ta upp för mig. Känns väldigt privat och personligt. Jag får se när/om jag publicerar det).

Det här med kroppsuppfattning är ett väldigt svårt och mystiskt ämne tycker jag. Tänk hur otroooligt många som har en helt fel bild av sig själva och sitt utseende. Och hur många som lider av att dom är för tjocka, för smala, för långa, för korta osv.... i all oändlighet känns det som. Jag har tänkt att skriva något om detta länge. Och när jag har läst en kompis blogg där hon skrivit så mycket jag har känt igen mig i så ville jag också skriva lite om hur det varit för mig.

Jag har faktiskt under hela min barndom och ungdom haft en lite skev kroppsuppfattning. Jag har ända sen jag var liten tyckt att jag varit för tjock. Och det sjuka är att när jag ser bilder från den tiden, så var ju faktiskt inte alls tjock. För ett antal år sen gick jag ner rätt många kilon med hjälp av Viktväktarna. När jag hade nått min normalvikt så hade jag något enstaka kilo kvar till mitt eget mål med viktnedgången. Och det var så otroligt svårt att gå ner dom där sista kilona. Och jag njöt inte ens riktigt av att jag faktiskt var smal, utan jag bara plågade mig själv med att jag inte lyckades nå mitt mål.

Så började jag gå upp i vikt igen, sjukt nog. Och sen har det fortsatt så rätt länge. När jag ser bilder från den tiden så känner jag att om jag hade sett ut så NU, så hade jag ju tyckt jag varit supersmal. Men då tyckte jag inte det riktigt!! Så himla sjukt.

Så var står jag idag då? Idag accepterar jag verkligen min kropp, trots att jag väger mer än jag nånsin gjort förut. Jag vet inte om det beror på att jag blivit äldre eller om jag blivit snällare mot mig själv eller vad det kan bero på. Men så är det. Jag vill inte ens vara så smal som jag förut alltid önskade. Däremot vill och ska jag gå ner lite i vikt. Men denna gång gör jag det ju enbart för att vara snäll mot mig själv. Eftersom jag ändå accepterar och tycker om mig själv som jag är NU. Jag ska inte gå ner i vikt för att jag inte duger nu, utan för att jag vill må bättre. Det är faktiskt en jäkla skillnad mot för hur jag tänkt och gjort förut. Och jag trodde aldrig att jag skulle nå hit.

Som jag skrev i början så är det här ett väldigt jobbigt ämne för mig eftersom det plågat mig i nästan hela mitt liv. Men anledningen till att jag överhuvudtaget kan tänka mig att skriva om det är ju att jag nu slutit fred med mig själv och tycker om min kropp som den är. Det är en mycket bra start. Det här ämnet skulle jag kunna skriva såå mycket om, men det får räcka för den här gången. Det är som sagt lite småkämpigt.

Jag tror jag ska skriva hur mycket jag gått ner varje vecka, här i bloggen. Jag vägde mig imorse, så onsdagar får bli vägningsdag. Puh.... Snart ska jag gå och träna. Gött!