Senaste veckan har jag vid två tillfällen känt mig lite utanför och betydelselös tillsammans med vissa andra människor. Först i en grupp och sen tillsammans med en person. Saken är den att jag tror att det beror på mig själv, på min egna tillfälliga inställning. Jag tror att om det varit en annan gång så hade jag inte känt samma sak, fastän personerna i fråga betett sig likadant. Om ni förstår...? Ingen har ju egentligen betett sig illa mot mig. Och jag har nog haft en period nu då jag inte alls tagit för mig lika mycket som vanligt. Och därför hamnat lite i skymundan kanske...
Fast å andra sidan så har jag ju under denna period umgåtts i andra grupper och med andra personer och då verkligen känt helt annorlunda. Sluppit ta plats. Istället haft min självklara plats i umgänget... Det är så skönt med såna människor som man känner är lika intresserade av att höra om mig och mitt liv, som jag är att höra om dom och deras liv. Skönt att jag har många underbara människor i mitt liv. Det är nog, som jag skrev i början, en fråga om den tillfälliga sinnesstämningen hos en själv som avgör mycket. Eller vad tror ni? Kommentera gärna! :)
tisdag 29 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja visst hanger det pa installningen och sjalvfortroendet! Vissa manniskor tar alltid storre plats, kanske for att de later mest (som jag, ha ha) eller for att de helt enkelt ar mer avslappnade och har ett sjalvfortroende som andra kanner av och tyr sig till (inte alltid jag!). Om man inte ar pa humor sa sander man nog ut signaler som gor att andra inte uppmarksammar en sa mycket. Men se'n finns det ju vissa som ALLTID ar mest intresserade av sig sjalva, vem de an ar i sallskap med. JAG ar i alla fall valdigt intresserad av min alskade Emma och ser fram emot nya blogg-inlagg varje dag! : ) Puss o kram
Du är så klok min Vippus, jag håller med dig!! Vad gullig du är. Du är bäst och nu fick jag verkligen Veronica-abstinens! Puss och kram
Skicka en kommentar