...liten fortsättning

Efter mitt senaste inlägg fick jag en fråga om jag testat att jobba som förskollärare igen, men på ett annat ställe, så jag tänkte svara och skriva lite om det....

Och det stämmer, jag gav inte alls upp utan att kämpa och jag försköker att alltid ge saker och ting en andra chans. Jag jobbade som förskollärare innan jag hamnade på den plats där jag blev illa behandlad. Och där trivdes jag och älskade barnen, kom bra överens med personalen och trivdes hyfsat bra med själva yrket. Jag kände väl att yrket kanske inte var helt rätt, men det var absolut OK. Sedan hamnade jag tyvärr på skitstället och efter att jag sagt upp mig där så pluggade jag i några terminer för att få samla ihop mig och göra något kul. Efter det gav jag förskolläraryrket ännu en chans. Det är klart att det kändes i magen att kliva in i den världen igen, efter att ha mått så dåligt av det. Men jag gav det en chans och kanske var jag inte redo för det. Efter det så ville jag göra något helt annat, bort från den världen. Och det var verkligen lyckat, för då hamnade jag på exakt rätt plats och fann ett yrke som passar mig tusen gånger bättre, nämligen personlig assistent. Jag har jobbat i nästan fyra år med ett barn och nu 1,5 år med en vuxen. Och jag måste säga säga att jag tycker bättre om ALLT inom det yrket, om jag jämför med förskolläraryrket.


Jag får ofta frågan om jag kommer att gå tillbaka och jobba som förkollärare igen. Och jag brukar svara "man ska aldrig säga aldrig". Jag försöker att inte sätta upp några hinder eller stänga några dörrar i mitt liv. Men jag har nu, i mitt tycke, världens bästa och viktigaste jobb. Så ni förstår ju att jag inte har någon anledning att byta tillbaka:) Missförstå mig dock inte, förskollärare hör också till ett av dom allra viktigaste och mest betydelsefulla yrkena tycker jag. Men det kanske inte är helt rätt plats för mig. Jag beundrar dom som arbetar inom förskola och skola, som gör ett bra jobb. Verkligen! Jag har flera vänner inom skol- och barnomsorgen och det är ju toppen, för dom människorna behövs verkligen där och gör ett utmärkt jobb, det är jag helt övertygad om.