Nu kom jag precis hem efter ännu en dag på jobbet. Jag är såå slut i kroppen idag. Det är väldigt många lyft, särskilt vissa dagar, när man jobbar från morgonen och när det händer lite extragrejer. MEN, alltså jag älskar mitt jobb! :) Det är så otroligt lyxigt att kunna säga så. Och jag är faktiskt tacksam precis varje dag, för att jag känner så.
För jag har varit med om motsatsen, då jag jobbade som förskollärare på ett ställe. Och att riktigt vantrivas på sitt jobb, som utgör så stor del av livet, det är helt vansinnigt. Självklart är det inte alla dagar man skuttar till jobbet, helt lycklig ;) Men man måste känna att det är helt ok att gå och jobba. Annars måste man bara byta jobb/arbetsplats. Det är inte värt att vara kvar om man mår dåligt. Jag stannade för länge på piss-stället, så det förstörde alldeles för mycket för mig. Men jag lärde mig ju något av det iallafall. Det slutade med att jag blev riktigt deprimerad och jag grät varje dag som jag gick hem från jobbet. Och mådde fysiskt illa på vägen dit. På fredag kväll så gruvade jag mig nästan för att kvällen skulle ta slut, för då var det ju lördag och bara en dag kvar innan jag skulle tillbaka till helvetet igen. Söndagen försvann bara i någon dimma, för då var det bara magont och ångest inför den nya arbetsveckan. Helt fruktansvärt.
Men på det stället var det så många saker jag vantrivdes med. Dels med själva arbetet där, stämningen bland personalen och mellan avdelningarna. Dessutom var det mycket, mycket skitsnack. Hela tiden. Om alla. Men det som gjorde det totalt outhärdligt var att jag till slut belv helt utfryst av all personal på min avdelning, förutom en person. En kvinna var supergullig och behandlade alla lika bra, barn, personal och föräldrar. Men det fanns tre ragator som till slut inte ens hälsade på mig. Jag har varken förr eller senare blivit utsatt för mobbing. Och det är ju helt förjävligt att det skulle ske i vuxen ålder, av vuxna människor, bland FÖRSKOLEPERSONAL!!! Dom som ska vara en förebild för barnen, i hur man beter sig mot andra människor.
Så...det blev visst en liten bakgrundshistoria till varför jag är så jäkla tacksam över att jag trivs så bra på mitt jobb! :)) Ta hand om er!
2 kommentarer:
Men gaaah! Jag blir helt otroligt förvånad att vuxna människor behandlar andra på det här sättet!! Min syster är förskollärare också och efter barnledigheten fick hon börja på ett nytt ställe, där en annan personal behandlade henne så illa!! Det är verkligen helt OFATTBART att man kan vara riktigt elak mot någon annan! Hon har bytt nu och trivs ganska bra, men inte lika bra som på det innan.
Bra att du bytte jobb, men har du provat samma jobb på andra ställen? Det kanske är roligt då? Fast trivs du där du är så är det ju bra :)
Ja visst är det helt vansinnigt...? Man tycker ju inte att sånt borde hända, men det gör det dessvärre. Jo jag har provat flera ställern. Jag hade jobbat som förskollärare innan skitstället, och trivdes hyfsat bra, så det har jag ju med mig. Men jag behövde bryta upp och göra något nytt för att inse hur BRA det kan kännas. Sen är utbildningen ändå värdefull eftersom jag fortfarande arbetar med människor :) Och det yrke jag har nu känns bättre på flera sätt, för där känner jag att jag alltid hinner göra ett väldigt bra jobb. Hoppas din syster mår bra nu och att hon kan släppa elakingen som gjorde henne illa.
Skicka en kommentar