Sara och Linnea pratar med prästen alldeles innan dopet.
måndag 7 november 2011
Lilla ljuvliga Linnea
Förra helgen hade vi ett kort, intensivt men underbart dygn tillsammans med kära storasyster och hennes mysfamilj. Sötaste Linnea döptes. Och det var första gången jag träffade henne. Men hallå, vilken gullunge! Lika go och söt och underbar som sina storebrorsor. Hon döptes i Vännäs, en bit utanför Umeå. Det är verkligen lycka när man får träffa föräldrarna, alla syskon och alla syskonbarn. Det är inte ofta alla ses eftersom det här landet är så attans långt och vi bor så långt ifrån varandra, men när man väl träffats allihop, då lever man på det länge! :) Jag har tänkt på det här med mina syskonbarn. Jag älskar dem så otroligt mycket så jag kan inte tänka mig att det finns större kärlek. Hur ska det då bli att få egna barn, exploderar man inte av kärlek då? :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Inga problem Emma. I modershjärtan finns plats för hur många barn och hur mycket kärlek som helst, du behöver inte ens bygga ut, det sväller av sig själv. Bra, va?
Just det, ett enda litet hjärta kan rymma hur många som helst, det är det som är det fantastiska!
Sara
Men vad gulligt ni skriver och n har ju så rätt! Kloka mamma och kloka syster. :)
Skicka en kommentar