Jag bor ju inte bara med min fina Micke, jag bor även med världens goaste, sötaste, finaste och roligaste hund! Swingen heter han och det är Mickes hund. När Micke jobbar så får jag äran att umgås själv med Swingen. Känns som att vi börjat lära känna varann så mycket bättre nu, sen jag flyttat hit. Han har vant sig vid att jag är här jämt nuförtiden och jag har vant mig lite vid hans underbara beteende och grejer. Tänk vad man kan älska en hund villkorslöst alltså! Häromdagen fnissade jag så fort jag kom att tänka på vad han hade gjort tidigare. Det var så obeskrivligt sött. Han tog upp sin boll med munnen och fick för sig att lägga den på en fotpall. Den rullade ner igen eftersom underlaget var ojämnt. Den blicken han hade när han såg bollen rulla ner... :) Så suckade han och gick och hämtade bollen, lade sig ner på golvet och höll bollen mellan tassarna istället. Det såg precis ut som om han skulle städa undan bollen, men det gick inget bra. Jag fick hjärtvärk! :) Det var en av alla sköna grejer han sysslar med om dagarna. Det är verkligen underhållande och hjärtat svämmar över av kärlek till den vovven.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja vet! Visst är d underbart hur dom kan förmedla känslor med enbart blickar och en liten vridning på huvudet....!?Där behöver man aldrig tvivla på känslor...fast dom inte kan prata! Aron får mitt hjärta att smälta hela tiden och mig att le så fort ja tänker på honom...=)
Kram
Precis så är det, Annika. :)Kram på dej! :)
Skicka en kommentar