Hjärta och smärta

Idag har jag hört en hel del åsikter om alla hjärtans dag. Det har varit många upprörda åsikter från dom som är "emot". Dom som gillar den här dagen har varit lite mer lågmälda. Själv är jag någonstans i mitten tror jag. Det var jag även som singel. Jag har inte alls något emot att man under en viss dag fokuserar lite extra på kärlek och omtanke. Det behöver ju inte vara endast romantisk kärlek, utan även kärlek till vänner och familj. Men samtidigt förstår jag dom som anser att det är ett kommersiellt jippo. Och jag förstår även dom som tycker att det värker extra mycket i hjärtat just den här dagen, om man är ofrivilligt singel eller kanske inte har några vänner (det sistnämnda är så sorgligt att ens tänka på). Sen håller jag med om att man ska komma ihåg att visa sin kärlek under hela året.

Själv har jag aldrig riktigt firat alla hjärtans dag. Vissa år skickar jag kort till alla jag håller kär och ibland blir det några hjärtliga sms och ibland (som i år) blir det ingenting. Jo jag skickade iväg ett mail fyllt med hjärtan till Micke och skrev att jag saknar honom, men det är inget speciellt för alla hjärtans dag...det gör jag lite nu och då när jag måste få utlopp för det. :)

Men en gång för många år sen (oj det lät som början på en saga) var jag på riktig Valentin-date. Det råkade bara bli just 14 februari, för det var den första dagen båda var lediga. Men det var mest komiskt tycker jag. Jag fick blommor och geléhjärtan när han hämtade mig och sen var det fin, romantisk middag med levande ljus, på en hyfsat tjusig restaurang. Det blev så otroligt date-romantiskt så jag ballade ur och kunde inte låta bli att garva hejdlöst åt typ allt! Han skrattade också som tur var...... ;) Nej, jag är inte så bekväm på såna där uppstyrda dejter i vanliga fall, så på alla hjärtans dag blev det bara för mycket. :) Men det var ändå en rolig upplevelse.

Jag hoppas att du som läser detta har haft en helt fantatisk måndag iallafall, vare sig du avskyr eller älskar 14 februari! ;)