Manligt och kvinnligt

Har lyssnat på en jämställdhetsexpert som pratade om manlighet ("Efter tio" på TV4 har "manlighet" som tema den här veckan), vilket var upprörande och lite deprimerande. Han menar att samhället tyvärr strävar efter att lyfta fram just det maskulina när det är fråga om jämställdhet, istället för att lyfta fram både det feminina och det maskulina. Som om jämställdhet handlar om att kvinnor ska bli mer maskulina. Som om det manliga är normen och det positiva, medan det kvinnliga skuffas undan som något mindre bra. Som exempel sa den här experten att det fanns en stor kraft bakom det här med att försöka få fler kvinnliga chefer, så att de får mycket makt och tjänar mycket pengar (makt, pengar anses som det maskulina) medans det inte alls är lika mycket kraft bakom det här med pappaledighet t.ex. (vårdande, ta hand om barn och hem anses som det feminina). Det här var en väldigt förenklad (och kanske något virrig) sammanfattning av mig. Men jag blev lite upprörd när jag lyssnade på allt han sa.

Sen pratade de även om vad som anses vara manligt. Tack och lov så var Markus Birro där och framförde samma åsikter som jag har... För enligt undersökningarna som jämställdhetsexperten gjort så var det återigen deprimerande vad som i allmänhet ansågs som manligt (makt, pengar osv).

Jag funderade lite på vad jag själv anser vara manligt och kvinnligt. Nu menar jag att manlighet och kvinnlighet är något positivt. När jag anser någon vara väldigt manlig eller väldigt kvinnlig så menar jag att dessa personer har de finaste egenskaperna ur respektive benämning. Jag skriver ner den första egenskapen jag kom att tänka på:
En manlig person är för mig en trygg person. Någon som är trygg i sig själv och därmed behandlar sina medmänniskor, kvinna som man, med respekt. Så trygg är det första ordet jag kommer att tänka på när jag tänker på manlighet.
En kvinnlig person är för mig en väldigt stark person. Någon som har inre styrka nog att ta alla, som behöver vård och kärlek, i sin famn. Så inre styrka anser jag vara kvinnligt.
Typ. :)

Vad tycker du?

Ishockey

Hur kul är det egentligen att spela bordshockey? Hur kul som helst!!! :) Jag och brorsdottern Lovisa hittade till vår stora glädje ett hockeyspel i källaren hos vår mamma&pappa/ farmor&farfar. Vi tog genast fram det och började spela. Det roligaste var (enligt Lovisa) när jag gjorde mål och Lovisa lyckades sprätta upp pucken direkt från hennes målkorg ända in i mitt mål! Skickligt värre. :) Mycket mysig och kul helg det här!

Mot Hallen!

Snart åker jag, Olov och Lovisa till Hallen för att mysa och umgås med päronen! Det ser jag fram emot.

Hallen 2009. Lovisa står och ser ut över den vinterklädda Storsjön

Ingen vanlig dag...

...för idag fyller Micke år! :) Han är min drömkille för han är rolig, fin, manlig, trygg, omtänksam, modig, smart, mysig m.m, m.m...

Grattis älskling!

Offer

Det är så ofta som allting sammanfaller på ett häftigt sätt. Jag och en vän pratade för någon vecka sen, om människor som alltid är offer. De lever sina liv som offer, hela deras identitet ligger i att det är synd om dem, de är illa behandlade och ALLT är orättvist. Och det blir otroligt svårt och jobbigt för dem om de inte får beklaga sig och få folk att tycka synd om dem. Både jag och min vän har såna människor i vår närhet och vi pratade om hur påfrestande det kan vara att försöka bemöta en människa som inte vill ta sig ur offerkoftan (som Mia Törnblom kallar det. Det finns ingen som klär i den koftan!!!) Det är väldigt lätt att hamna i offerrollen dock! Jag har själv varit där såklart. Det har nog alla. Det jobbiga är när någon fastnar i den! Och inte tar sig ur!

Och så var jag på en föreläsning idag, med Morgan Alling och Lennart Lindén, som handlade om besvärliga människor. En av de tre besvärliga rollerna var just offret. Det är ofta att det sammanfaller så, att något man pratar om dyker upp i ännu ett sammanhang!

Jag har en bekant som alltid, alltid tycker synd om sig själv. Han är alltid orättvist behandlad. Han har det alltid svårast. Han kan tex först beklaga sig över hur synd det är om honom för att han är fattig och inte har råd att unna sig kläder. Sen när han väl köper dom där jeansen som han så länge velat ha, då kan man ju tro att han är glad. Men icke! Då beklagar han sig över att "ja nu är man ju ännu fattigare ack ack ack"... Han är alltid avundsjuk på andra också. Alla andra har det lättare än honom. Och visst, han kanske haft en jobbig barndom och ingen annan än han vet hur det var och kändes. Men något Morgan Alling tog upp (han har haft en skitsvår barndom med alkoholiserade föräldrar, misshandel, fosterhem, barnhem, opålitliga vuxna osv) det är att det viktiga är vad man gör NU. Hur man går vidare. Om man låter sin bajsiga barndom förstöra för sig resten av livet, eller om man väljer att göra det allra bästa av situationen NU.

Han pratade även om det här med att programmera om i hjärnan. Offer-personerna har ett program i hjärnan som säger: "det är syndast om mig i världen". Detta går att programmera om. Med nya tankar. Positiva tankar. Och att vara positiv betyder INTE att sopa problem under mattan, tvärtom. Ta itu med problemen, gråt, var arg, vad som helst... Men sen måste man gå vidare och försöka se möjligheter, inte gräva ner sig. Men jag tror att vissa inte vet vem de är om de inte får vara just offer som det är syndast om i heela världen.

Jag har en annan bekant som verkligen haft det överjävligt i sin barn- och ungdom. Men hon är allt annat än offer. Hon har tagit det på ett helt annat sätt och tycker aldrig synd om sig själv. Hon är helt inne på att hjälpa andra nu, som är i den situationen hon själv var i förut. Jag känner med både min offerkompis och min kompis som inte alls tycker synd om sig själv. Skillnaden är att när jag känner med och tycker synd om den sistnämnda, då lyfter hon alltid fram det hon lärt sig och säger att alla kan ta sig ur skiten, om man bara vill. Om jag visar medkänsla för min offervän så lyfter han fram ännu fler negativa grejer och gräver ner sig ännu djupare. Säger jag något positivt till honom så skjuter han det ifrån sig och menar att ingen vet hur jävligt han har det. Ok, sant. Men blir det bättre av att bara fortsätta att beklaga sig, se allt nattsvart och älta? Nja....

Dessutom har dessa personer, som trasslat in sig i offerkoftan, en förmåga att dra till sig såna situationer själva. Situationer där det blir synd om dem. Så att de får spela offer och tycka synd om sig själva. Livet måste bli så tråkigt då...?

Fram för en positiv livssyn! Är livet jävligt så är det bara att gråta, bli förbannad och tycka synd om sig själv, absolut, det behöver man också! Men fastna för guds skull inte därinne. Bränn offerkoftan, den sitter jävligt illa.

Översvämning!

Kärleken svämmar över och jag älskar det.

Dagens citat

"Ja det är skönt att äntligen vara tillbaka

bland kvinnor som i Norden tar det lugnt

och bjuder termoskaffe och en kaka

och behagen tillåts hänga fritt och tungt

se upp för trista baddräktsfabrikanter

som i naken hud nåt pornografiskt ser

ja, länge leve dessa nakna tanter

som kan ta emot vad svenska sommar´n ger!"

-Stefan Sundström (ur "Vals på Pelekas")

Rolig och bra låt på en underbar skiva: "Fisk i en skål".

Härliga söndagskväll!

Ikväll skulle jag ha varit på tjejmiddag efter jobbet, men den är framskjuten pga sjukdom (hoppas ni kryat på er Annika, om du läser detta:)). Men det blev en härlig kväll ändå, med god mat, underbart sällskap och många gapskratt! Precis som på tjejmiddagarna. Men jag umgicks med delar av familjen istället. Vi gick på bishops och åt och sen på bio. Vi såg Änglagård 3 och den var mycket bra (tyckte iallafall jag, Lina och mamma!). Jag älskar Colin Nutleys filmer och bl.a. Helena Bergströms skådespeleri i såna där vardagliga situationer. Dom får till det på pricken som det kan bli i verkligheten, med lite lätt krystade samtal och pinsamheter... :)

Många arbetstimmar blir det...

Jag har den tuffaste delen av mitt arbetsschema just nu. Av nio dagar i följd så jobbar jag åtta dagar. Idag är min lediga dag. MEN....jag ska rycka in och jobba ikväll. Bara fyra timmar dock. Det var lite speciella omständigheter idag, som har krävt mycket pesonal. Och en kollega skulle annars få jobba i 14 timmar. Nu tar jag över dom sista fyra timmarna. Kan kompensera lite för den jäkla karensdagen jag fick pga magsjukan.

Ute skiner solen, men jag har inte kommit ut på min dagliga promenad än. Det ska bli riktigt härligt dock. Jag har gått varje dag den här veckan i isvindar, så det kommer kännas skönt med några solstrålar i ansiktet idag! :)

Hjärta och smärta

Idag har jag hört en hel del åsikter om alla hjärtans dag. Det har varit många upprörda åsikter från dom som är "emot". Dom som gillar den här dagen har varit lite mer lågmälda. Själv är jag någonstans i mitten tror jag. Det var jag även som singel. Jag har inte alls något emot att man under en viss dag fokuserar lite extra på kärlek och omtanke. Det behöver ju inte vara endast romantisk kärlek, utan även kärlek till vänner och familj. Men samtidigt förstår jag dom som anser att det är ett kommersiellt jippo. Och jag förstår även dom som tycker att det värker extra mycket i hjärtat just den här dagen, om man är ofrivilligt singel eller kanske inte har några vänner (det sistnämnda är så sorgligt att ens tänka på). Sen håller jag med om att man ska komma ihåg att visa sin kärlek under hela året.

Själv har jag aldrig riktigt firat alla hjärtans dag. Vissa år skickar jag kort till alla jag håller kär och ibland blir det några hjärtliga sms och ibland (som i år) blir det ingenting. Jo jag skickade iväg ett mail fyllt med hjärtan till Micke och skrev att jag saknar honom, men det är inget speciellt för alla hjärtans dag...det gör jag lite nu och då när jag måste få utlopp för det. :)

Men en gång för många år sen (oj det lät som början på en saga) var jag på riktig Valentin-date. Det råkade bara bli just 14 februari, för det var den första dagen båda var lediga. Men det var mest komiskt tycker jag. Jag fick blommor och geléhjärtan när han hämtade mig och sen var det fin, romantisk middag med levande ljus, på en hyfsat tjusig restaurang. Det blev så otroligt date-romantiskt så jag ballade ur och kunde inte låta bli att garva hejdlöst åt typ allt! Han skrattade också som tur var...... ;) Nej, jag är inte så bekväm på såna där uppstyrda dejter i vanliga fall, så på alla hjärtans dag blev det bara för mycket. :) Men det var ändå en rolig upplevelse.

Jag hoppas att du som läser detta har haft en helt fantatisk måndag iallafall, vare sig du avskyr eller älskar 14 februari! ;)

C-vitaminfrossa

Idag tror jag att det äntligen kan bli en normal frukost, utan magbesvär. Ska göra havregrynsgröt med lingonsylt och sojamjölk och till det dricka färskpressad juice. Jag såg att mina apelsiner var perfekt mogna nu, så dom är sådär extremt söta och saftiga. En dag till och dom är övermogna. Så nu ska jag pressa!

Stäng av - starta om

Det här med att stänga av och starta om fungerar förvånansvärt ofta. Med datorer, mobiltelefoner osv... Finner jag ingen annan lösning så testar jag alltid det. Jag har fått ett trådlöst headset av min snälla karl. Kan behövas eftersom vi pratar gaaanska ofta och gaaanska länge... ;) Så har jag båda händerna fria att pyssla med annat under tiden. Idag krånglade ljudet till den, när jag försökte ringa upp föräldrarna. Det krånglade på så sätt att det inte fanns alls...ljudet alltså. Men så stängde jag av mobilen och startade om. Det funkade utmärkt.

Idag gjorde jag likadant med mig själv! Jag vaknade som sagt tidigt, mådde bra, tvättade och stökade på. Mitt på dagen började jag må illa och få ont i magen igen, men ignorerade det eftersom jag bestämt mig för att ta en promenad i det strålande solskenet. Så jag gick ut, promenerade verkligen i snigelfart och fick lite sol på nosen. Men sen mådde jag bara sämre och sämre och var helt knäckt. Allt kändes skit, både psykiskt och fysiskt. Var mest bara sur och otrevlig och fungerade inte alls. Så då la jag mig i soffan, stängde av och sov i tre timmar och sen startade jag om med ett samtal med min älskling och sen en dusch. Det här med att stänga av och starta om fungerar även på människor ibland! :)

Uppe med tuppen

Idag vaknade jag kl 6.00 och insåg att det förmodligen fanns en ledig tvättid såhär på lördagsmorgonen. De tidiga morgontiderna är inte så populära. Jag själv har nog aldrig nyttjat en sådan förut. Magen mår bra idag, med undantag från lite små känningar av torsdagnattens hemskheter.

Via Facebook såg jag och min lillasyster att vi båda var vakna, så vi fick en liten pratstund. Samtalsämnet ballade ur kan man säga, men roligt var det! :)

Nu ska jag smyga ut till tvättstugan igen och hoppas att jag inte möter någon, eftersom jag tassar runt i myskläder och med rufsigt hår. Men å andra sidan så har jag sett flera udda outfits på folk som tvättat. Senast var det en kille som stod i morgonrock och en annan gång var det en kille i endast shorts (och det var inte sommar), så vi har en avslappnad tvättstil här på Strandgatan 1.

Blä x 1000

Usch, jag har magsjuka. Det hela satte igång på riktigt ca två timmar innan mitt sista nattskift började. Det var den värsta magsjukan jag någonsin haft. Men tur i oturen att det började innan jag var på jobbet, för annars hade jag för det första smittat ner alla där och för det andra hade jag varit tvungen att bli hämtad i ambulans, för det fanns inte en chans att jag hade tagit mig någonstans i det skick jag befann mig inatt. Idag mår jag betydligt bättre. Har fått i mig vätska och två knäckebrödsskivor. Magen var i uppror någon timme efter, men jag fick iallafall behålla det.

Det var lite roligt att jag hade vägt mig morgonen innan (för viktväktarna). Då kunde jag inte låta bli att väga mig idag igen. Ett dygn efter att kräksjukan startade. Minus 2,2 kilo! På ett dygn! Så där ser man... Jag vet ju att det är mest vätska och att det kommer ifatt mig sen igen, men det var lite intressant att se. Det är ju inte alltid man har vägt sig precis innan man kräks en hel natt... :)

Nä fy, detta var ett tråkigt inlägg. Imorgon mår jag nog bra igen och kan komma igen. Smittofria kramar till er därute!

Men bortskämda snorungar!!!

Ser på "Lyxfällan" och blir så upprörd. Ett ungt par, 20 och 22 år, har inte betalat sina räkningar på ett halvår och har drygt 600 000 i skulder i krediter. Då bestämmer dom sig för att köpa hund och flytta till en superlyxig lägenhet med en hyra på 7000 kr. Dom har även två bilar. Kronofogden är efter dom. Dom tjänar ca 20 000 tillsammans varje månad. När Charlie och Mattias ska hjälpa dessa oansvariga glin så visar dom bl.a. på ett billigare boende. Då bryter den 20-åriga tjejen ihop och tycker att livet är fruktansvärt orättvist..."ska vi behöva bo i en liten lägenhet med endast två fönster i hela lägenheten!!! Två fönster!" Men välkommen till verkligheten! Dom tror att dom ska bo som två högavlönade personer som sparat pengar i många år. "Vi är beredda att göra vad som helst för att ordna upp vår ekonomi, bara vi får bo i en lägenhet med mer än två fönster" typ.... Gahh. Tur att Lyxfällans herrar kom och läxade upp dom så dom fick komma tillbaka till verkligheten.

Dagens citat

En arbetskompis har satt upp en skämtmagnet på kylskåpet på jobbet. Kan inte låta bli att bli lite glad när jag ser den:

"Bättre att vara tjock och mätt än smal och hungrig"

Fala falaheit-heitan!

(Rubriken är tillägnad Vippen! ;))

Jag har dom senaste veckorna påmints om allt roligt från barndomen i Hallen, eftersom jag umgåtts med flera barndomsvänner då det varit möhippa och bröllop. Så många minnen har diskuterats och flabbats åt! Samtidigt som vi nu skapat nya minnen. Vilket fantastiskt bröllop! :) Jag och brudens syster skulle sjunga en sång i kyrkan enligt brudparets eget önskemål. Och ni kan tro att det var svårt att inte börja storböla av "rördhet" när brudparetkom in i kyrkan. Några stilla tårar fällde jag, men sen fick jag skärpa mig eftersom sångrösten blir helskum av gråt. :) Vi sjöng på slutet och efter det var det bara en låt kvar, som själva huvudsångerskan sjöng. Då framförde hon "Kärleksvisan" som Sarah Dawn Finer sjöng på kronprinsessans bröllop! DÅ släppte jag fram all gråt. Otroligt vackert.

Sedan var festen fantastisk. Men jag hade aldrig trott något annat eftersom brudparet är roliga och bjussar på sig själva och dessutom har roliga vänner och släktingar också! :) Värdparet (brudens bror med flickvän) gjorde en fantastisk insats och allt var perfekt!!!

Just nu sitter jag i Fagersta. Jag tog en sista-minuten-resa hit. :) När Micke skulle köra hemåt igår för att jobba, kom jag på att jag inte börjar förrän på onsdagkväll. Så jag beställde tågbiljett hem tills på onsdag eftermiddag och sen drog vi. Mycket bra beslut, tycker vi båda. Skjuter upp separationsångesten lite. Det var en sån skön känsla att följa med och veta att vi skulle ha kvällen tillsammans och somna tillsammans och vakna tillsammans...allt tillsammans...som vi inte hade räknat med. Det blev helt enkelt några bonusdagar! :) Just nu är han på jobbet, men det är något lättare att stå ut några timmar än flera veckor... ;)

Massa kul!

Nu har jag ledigt en vecka, för jag har tagit tre semesterdagar (nätter) i helgen. Då blir det nämligen BRÖLLOP! :) En av dom allra bästa vännerna ska gänga sig på allvar, i Åre gamla kyrka. Ska bli så roooligt allting! Det kommer bli en del sång för mig och jag har såklart ont i halsen nu, precis som jag alltid hade när jag gick musiklinjen inför sånguppträdanden. Jag kanske känner efter för mycket....

Men nyss tänkte jag mig inte för alls, för då sjöng jag med i en av mina favorit-arior. Nattens drottnings hämndaria från Trollflöjten. Först sjöng jag med lite lätt, i en oktav lägre än i originalet. Men så fick jag för mig att testa att sjunga med i rätt oktav och se hur högt jag kunde sjunga nu, hur stort omfånget är. Men stackars mina grannar och stackars min hals och röst haha :) Kanske inte så smart eller vackert, men kul var det.


Imorgon ska jag och Lina till Åre för att se en show med Lars Vegas Trio! Vi tar tåget fram och tillbaka. Blir så mysigt att umgås och garva med min fina lillasyster och såklart roligt att se Trion. Sen på fredag kommer Micke hit! Idel underbara saker nu alltså. :)