Det fanns en pojke som gav mig spänning.
Det fanns en pojke som gav mig passion.
Han gav mig äventyr, han gav mig mod.
Men samma pojke gav mig även smärta.
Och denna pojke fick miljoner tårar...
Senare kom en pojke som gav mig...något.
Han ville ge allt, jag såg det i hans blick.
Han gav mig berusning, han gav mig glädje.
Men även oro och osäkerhet.
En kort stund senare gav han mig förtvivlan.
Djup förtvivlan, till synes utan slut.
Han fick mig att sjunka långt under botten.
Han svek på värsta sätt och jag blödde svårt.
Men då fanns där en Man.
Han hjälpte mig upp.
Han plåstrade om...och han gav mig det hopp jag trodde försvunnit för alltid.
Hans sätt mot mig var som balsam i själen.
Hans självklara godhet gav mig mer än Allt.
Äventyr och berusning,
glädje och passion,
trygghet och mod.
Den mannen är Du.
Du som räddat mitt hjärta.
Fått det att sluta blöda och istället bulta.
Varje gång jag var rädd så lugnade du mig.
Varje gång jag är glad så stärker du det.
Du säkrade lyckan i mitt liv!
I precis rätt stund fanns du där som en hjälte.
Med ditt självklara sätt lyfte du mig högt.
Som om det var vad du var född till.
Jag älskar dig.
söndag 2 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
O´boy va bra
Hahaha :) O´boy vad roligt att du tycker det! :)
Skicka en kommentar