Har lyssnat på en jämställdhetsexpert som pratade om manlighet ("Efter tio" på TV4 har "manlighet" som tema den här veckan), vilket var upprörande och lite deprimerande. Han menar att samhället tyvärr strävar efter att lyfta fram just det maskulina när det är fråga om jämställdhet, istället för att lyfta fram både det feminina och det maskulina. Som om jämställdhet handlar om att kvinnor ska bli mer maskulina. Som om det manliga är normen och det positiva, medan det kvinnliga skuffas undan som något mindre bra. Som exempel sa den här experten att det fanns en stor kraft bakom det här med att försöka få fler kvinnliga chefer, så att de får mycket makt och tjänar mycket pengar (makt, pengar anses som det maskulina) medans det inte alls är lika mycket kraft bakom det här med pappaledighet t.ex. (vårdande, ta hand om barn och hem anses som det feminina). Det här var en väldigt förenklad (och kanske något virrig) sammanfattning av mig. Men jag blev lite upprörd när jag lyssnade på allt han sa.
Sen pratade de även om vad som anses vara manligt. Tack och lov så var Markus Birro där och framförde samma åsikter som jag har... För enligt undersökningarna som jämställdhetsexperten gjort så var det återigen deprimerande vad som i allmänhet ansågs som manligt (makt, pengar osv).
Jag funderade lite på vad jag själv anser vara manligt och kvinnligt. Nu menar jag att manlighet och kvinnlighet är något positivt. När jag anser någon vara väldigt manlig eller väldigt kvinnlig så menar jag att dessa personer har de finaste egenskaperna ur respektive benämning. Jag skriver ner den första egenskapen jag kom att tänka på:
En manlig person är för mig en trygg person. Någon som är trygg i sig själv och därmed behandlar sina medmänniskor, kvinna som man, med respekt. Så trygg är det första ordet jag kommer att tänka på när jag tänker på manlighet.
En kvinnlig person är för mig en väldigt stark person. Någon som har inre styrka nog att ta alla, som behöver vård och kärlek, i sin famn. Så inre styrka anser jag vara kvinnligt.
Typ. :)
Vad tycker du?
Sen pratade de även om vad som anses vara manligt. Tack och lov så var Markus Birro där och framförde samma åsikter som jag har... För enligt undersökningarna som jämställdhetsexperten gjort så var det återigen deprimerande vad som i allmänhet ansågs som manligt (makt, pengar osv).
Jag funderade lite på vad jag själv anser vara manligt och kvinnligt. Nu menar jag att manlighet och kvinnlighet är något positivt. När jag anser någon vara väldigt manlig eller väldigt kvinnlig så menar jag att dessa personer har de finaste egenskaperna ur respektive benämning. Jag skriver ner den första egenskapen jag kom att tänka på:
En manlig person är för mig en trygg person. Någon som är trygg i sig själv och därmed behandlar sina medmänniskor, kvinna som man, med respekt. Så trygg är det första ordet jag kommer att tänka på när jag tänker på manlighet.
En kvinnlig person är för mig en väldigt stark person. Någon som har inre styrka nog att ta alla, som behöver vård och kärlek, i sin famn. Så inre styrka anser jag vara kvinnligt.
Typ. :)
Vad tycker du?
6 kommentarer:
Shit vilka bra definitioner av manligt och kvinnligt, det ska jag komma ihåg! säger storsyrran
Tack Sara! :)
Det är en skrämmande framtidsvision att det är det maskulina som är målet i jämställdhetsfrågan, men tyvärr är den väldigt sann...:(
Älskar din definition på manligt/kvinnligt...:) Kan bara hålla med!
Kram!
Typiskt kvinnligt är att kicka stenhård butt, typ som Ripley (se http://4.bp.blogspot.com/_6yubLpdezfQ/SSEd3keKE9I/AAAAAAAAAE4/ujrPKzst1ow/s320/Ellen_ripley.jpg ) eller Sarah Connor (se http://screenrant.com/wp-content/uploads/hamilton_linda2.jpg ). manligt är att vara omhändertagande, ungefär som när Skalman lär Brumma att säga Hakuna Matata.
Vad gäller mejeriprodukter så är ost och keso manligt och messmör och mellanmjölk kvinnligt.
Där ser man brorsan. Jag äter aldrig messmör eller mellanmjölk, men ÄLSKAR ost och keso, så jag är attans så manly (som manlig heter on english).
Vem sa något om att äta?
Skicka en kommentar