Arbetslöshet

Ibland får jag dåligt samvete om jag tex klagar på att jag ska jobba helg när "alla andra" är lediga. Och så känner jag att jag egentligen är så otroligt tacksam över att jag har ett jobb!! Mitt jobb är ju så speciellt då jag kan förlora det precis när som helst och då samtidigt förlora en människa som jag kommit nära. Så jag tar aldrig något förgivet. När jag planerar för sommaren tex, så är jag ju aldrig säker på att jag har kvar samma jobb som nu, även om jag verkligen önskar och hoppas att jag har det.

Ibland är det självklart tillåtet att sucka lite om man jobbat mycket och är trött och skulle vilja vara ledig. Men då jag gör det så tänker jag ändå att jag är så glad att jag har ett jobb. Om alternativet är att vara arbetslös så skuttar jag gladeligen till jobbet, hur trött jag än är.

Jag lider med alla arbetslösa därute. Det är otroligt påfrestande att vara arbetslös. Jag har ändå haft turen att slippa det, förutom i ca två månader. Det som jag tyckte var kämpigt då, det var den där pressen på mig, dygnet runt. Jag måste vara aktiv, jag måste vara tillgänglig för alla arbetsgivare dygnet runt, jag måste prestera, jag måste visa att jag duger osv, osv... När man har ett arbete så gör man sitt bästa då man är där och kan sedan gå hem och vara glad och nöjd över att man gjort ett bra jobb. Det är en underbar känsla.

Jag beundrar alla arbetslösa människor som fixar det. Att orka kämpa på och fortsätta tro på sig själv. Att inte ta det personligt. Det är verkligen en styrka. För det är ju arbetsbrist idag. Och det är ju, för dom allra flesta, den enda anledningen till att dom är arbetslösa. Man är ju precis lika värdefull och duglig som människa, vare sig man har ett arbete eller inte. Så tro på dig själv. Det är viktigt att komma ihåg.