Fyra

Härliga Marita gav mig en utmaning, nämligen att fylla fyra kategorier med fyra val.

Fyra TV-program: Sex & the City, Friends, Gilmore Girls, Svenska Hjärtan

Fyra saker jag gjort idag: Hånglat med min underbara karl, lunchat med en underbar vän, pratat i telefon med min underbara mamma, ställt om klockan till vintertid

Fyra saker jag avskyr: Rasism, falska rykten, inskränkthet, pompösa fjortisgubbar

Fyra saker jag längtar efter: Min pojkvän, mina syskonbarn, dansforum i Vemdalen, flera vänner som bor långt borta

Glad!

Ikväll har jag varit på tjejmiddag hos min underbara vän Cilla. Otroligt mysigt, kul, energigivande och gott!

Och så är jag så himlans kär också. Jag har det verkligen bra! :)

Det farliga plagget

Rekord i klantighet. Jag skulle förmodligen ligga väldigt bra till att ta det. Idag gjorde jag illa mig själv på ett extremt klantigt sätt. Och det är andra gången jag gör detta, med lite variation i själva utförandet och rekvisitan.

I somras hade jag min mobil i magfickan på en huvtröja och när jag skulle ta av mig tröjan hade jag glömt att mobilen låg i fickan. Så jag svingar mobilen rakt upp i nyllet med en jäkla kraft. Idag hade jag lagt nyckelknippan i magfickan och gjorde samma sak. Nyckelknippan svingades rakt upp på min läpp och jag fick faktiskt lite blodsmak i munnen. Får se om det blir fläskläpp... :/

Alltså, det är fritt fram att garva åt detta. Jag tycker själv att det är lite komiskt. Men man blir så chockad av smärtan som kommer från ingenstans, när man bara ska ta av sig en tröja. Så nu ska jag sluta lägga saker i den fickan. Jag gör det ju ytterst tillfälligt, istället för att lägga nycklarna/mobilen på bordet så länge liksom... Men efter andra smällen har jag lärt mig.

Passionen blommar

Nu blommar min passionsblomma igen! :)Det är två stora, fina, fullblommande blommor och två till på G. Det är vackert.

Jag var i en låg period förra veckan. En kombination av PMS from hell och årstidsväxling (jag är lite känslig för ljusförändringarna utomhus vid vår och höst. Både från ljust till mörkt och från mörkt till ljust). Och när man själv mår skit så påverkar det ju även relationerna omkring en, mer eller mindre. Och då mår man sämre pga det och så är man inne i en ond cirkel. Men i takt med att hormonerna lugnade ner sig något så började jag må bättre och allt ordnar ju alltid upp sig.

Både igår och idag har jag fått såna endorfinkickar av träningen så jag svävar på moln ett tag efteråt och mår riktigt gott långt efter. Men jag har ju tidigare insett att jag är så korkad så jag inte minns den känslan om det går en vecka emellan träningstillfällena. Då börjar jag gruva mig igen. Idag mindes jag ju iallafall känslan jag fick, så det var lätt att ta mig iväg och låta kroppen svettas.

Nu mår jag som en prinsessa igen! :)

Inför vintern

Norrlänningar och temperaturer:

+15°C Stockholmarna tar på sig mössor, vinterjackor och handskar. Norrlänningen solar, för varmare än så här blir det inte i Norrland.

+10°C Göteborgarna försöker förgäves starta upp centralvärmen i sina hus. Norrlänningen planterar blommor i trädgården.

+5°C Malmöbornas bilar vägrar att starta. Norrlänningen cruisar i en Volvo 240.

0°C Vatten fryser till is. Vattnet i Torneälven älven blir lite tjockare.

-5°C Folk i Skåne håller på att förfrysa. Norrlänningen grillar en sista gång före vintern.

-10°C Gävleborna sätter på värmen i sina hus. Norrlänningen tar på sig en långärmad tröja.

-20°C Stockholmarna flyr till Mallorca. Norrlänningen slutar fira midsommar, hösten har kommit.

-30°C Folk i Malmö dör av kyla och försvinner från jordens yta. Norrlänningen börjar torka tvätten inomhus.

-40°C Stockholm krackelerar sönder i kylan. Norrlänningen köar vid den lokala hembrännarn.

-50°C Isbjörnarna börjar evakuera Nordpolen. F21 senarelägger sin vinteröverlevnadskurs i väntan på bättre vinterväder.

-60°C Torneälven förfryser. Norrlänningen hyr video och stannar inne.

-70°C Den falska norrlänningen flyttar söderut. Norrlänningen blir frustrerad eftersom det inte går att lagra brännvinet utomhus. F21 drar ut på vinteröverlevnadskurs.

-183°C Mikroberna i maten överlever inte. Samernas renar klagar över att mjölkarnas händer känns kalla.

-273°C ALL atombaserad rörelse stannar. Norrlänningarna börjar säga till varandra “Helvete, vad kallt det känns ute i dag”.

-300°C Helvetet fryser till is. Norrlänningarna är ensamma.

Artonde oktober är en speciell dag :)

Jag har världens bästa mamma som jag älskar så. Idag är det hennes födelsedag, och vi firade den igår under mycket skratt, fniss, tok och ljudliga diskussioner kring middagsbordet hemma i Hallen. Det är verkligen lycka det. :)

Har sänt extra många tankar till lilla farmor som också hade sin födelsedag idag. Jag saknar henne otroligt mycket.

För övrigt...

...så grät jag nästan hela programmet igenom. "Sommarpratarna", menar jag. Jag är i en period då känslorna sitter utanpå kroppen och dessutom pratade dom både om sorg och lycka i en kombintion som är just Livet.

Perspektiv

Ofta drar man till sig exakt vad man behöver. Ikväll behövde jag perspektiv på saker och ting. Mitt lilla problem och mitt grubbel ville jag bli av med. Pratade först med min lillasyster och hon sa precis de kloka orden jag behövde höra: Gör inga problem av det som inte finns.

Sen såg jag på "Sommarpratarna" och Nahid Svensson-Sarvestani berättar om deras flykt från Iran och om hennes bröder som blivit avrättade pga deras åsikter.

Perspektiv. Det var vad jag behövde. Det var vad jag ville ha. Det var vad jag fick.

Grubbel

Ett ändrat tonläge, andra val av ord, en lite disträ hälsningsfras... Det räcker för att jag ska börja grubbla och oroa mig. Inte bra. Jag borde inte ta åt mig, det handlar förmodligen inte om mig. Lätt att tänka så, men svårare att verkligen låta bli att grubbla. Särskilt om man är en överanalyserande människa som jag.

Tankar om feminism

Idag blev jag vansinnigt upprörd över en persons statusuppdatering på Facebook, med kommentarer. Det hela var otroligt barnsligt från början, med toalettbesök och att "kärringar" inte ville dela med sig toaletten till "herrarna" och att detta var "svensk kärringfeminism". Ok, det var ett skämt, om än väldigt tråkigt i min smak, men man har ju inte alltid samma humor. Men sen var det kommentarer på det och denna "herre" skrev bl.a.: "Går kanske feminism ut på att både äta kakan och ha den kvar?" Då var jag tvungen att lägga mig i och kommentera jag med.

Jag är så trött på nedlåtande kommentarer om feminismen och feminister. Vad är dessa män så rädda för? Det handlar ju inte om att män plötsligt är mindre värda än kvinnor utan om jämlikhet mellan de båda könen. Enligt Svenska Akademiens ordlista: "Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen". Det borde inte vara så svårt att stå för, vare sig som man eller kvinna.

En dag på stan

Jag har haft en heldag på stan med min lillasyster! Hur kul som helst, som alltid i hennes sällskap!!! Allt som jag gjort idag har gått lite på tok, men mest så det blivit roligt bara. Jag har för övrigt träffat på en så otroligt hjälpsam och vänlig kvinna som jobbar på Nordea i Kärnan. Hon var inte bara trevlig i sitt bemötande, utan gjorde flera saker utöver vad hon behövde, för att underlätta för mig-utan att jag ens bad om det. Hon gjorde mig verkligen glad och på gott humör i en strulig situation! :)

Jag har länge gått och sneglat på ett par converse sneakers på Stadium... Idag slog jag till. Detta var verkligen något som jag inte alls behövde. Jag har nyss köpt ett par Nike sneakers och mina stövletter är lite utslitna, så jag skulle egentligen hellre köpt stövletter/stövlar. Men som jag sa till min syster, det här var första gången på länge som jag köpte något jag verkligen, verkligen ville ha. Ibland får man unna sig lyxshopping, va? Dom är mörkrosa och såå fina! Jag är kär.

En oktoberdag

Min syster kom förbi en sväng ikväll för att lämna två brödlimpor till mig! Vilken himlans bra syster man har alltså. Nu ska jag lägga mig (före midnatt!) tillsammans med en god bok. Jag är nöjd med den här dagen då jag klarat av två motionspass. Och jag har bara gjort saker jag mår bra av. På det spåret ska jag fortsätta även imorgon och alla dagar framåt... :)

Jaså jaha ja...

Hörde "Ghetto Supastar" på radion och var tvungen att leta upp den på Spotify. Jag tycker det är lite komiskt när det står en hel uppsats under artist.
Denna låt framförs av:
Pras featuring Ol´Dirty Bastard and introducing Mya.
Jorå. Där satt den.

London calling

Igår fick jag ett samtal från en av mina bästa vänner, som bor i London. Jag var på jobbet men när man får såna finsamtal så måste man ju få svara. Dessutom hade jag en kvart över och min brukare sken upp som en sol när jag sa att det var från "utlanne" :) Vad jag ville säga vara att det samtalet förgyllde min dag och jag fick sån positiv energi av att prata med min Vippus! Saknar henne så!

Ensam med dig

Jag sökte runt lite på Spotify efter någon ny bra musik. Men som vanligt hamnar jag i nostalgiträsket. Kom in på Lisa Nilssons musik och tänkte att jag kanske kan hitta någon "ny låt" med henne, dvs en låt som jag inte hört förut. För jag älskar hennes röst och många av hennes låtar. Så såg jag en låt som hette "Ensam med dig" och det kände jag inte alls igen så jag tryckte på play. Och så börjar jag sjunga med och det visar sig att jag kan hela texten utantill (och det ska tilläggas att jag inte är så värst bra på texter i låtar).

Det visar sig ju vara en låt som jag lyssnade på jämt och ständigt då jag gick i gymnasiet och var superkär i en klasskompis... :) Det var mycket hemligt för alla i min klass, jag skulle aldrig våga erkänna det. Och allra minst vågade jag visa eller säga något till killen som mitt hjärta bultade extra för. På den tiden var jag otroligt blyg när det gällde att visa känslor. Jag kunde vara flirtig och cool med killar jag inte var intresserad av, men vågade knappt öppna munnen när Han var i närheten. Jag lyckades dock några gånger och höjdpunkten var när han sa att han tyckte jag hade skön humor och att jag var klassens roligaste tjej. Det levde jag på länge! Haha... :)

Oj oj vilka minnen... Kanske vågade jag erkänna för någon i klassen till slut, jag minns inte riktigt. Ni är ju några från gamla gymnasieklassen som läser min blogg ibland...är ni nyfikna? :)Alla känslor var ju väldigt dramatiska i den åldern. Det är härliga minnen från en härlig tid, men samtidigt är jag SÅ glad över hur underbart bra jag har det nu... :)

Här är texten som jag sjöng om och om igen och som jag önskade att jag vågade förmedla till honom, för det var exakt så jag kände.

Utan att fråga, utan att säga till

Kommer du in i mitt liv, fast jag egentligen inte vill

Nånting hos dig, jag vet inte vad det är

gör mig intresserad, jag måste veta mer

Men du har alltid något att göra, du är alltid på väg

Men jag närmar mig sakta, jag tar det steg för steg

Jag vill va ensam med dig, hur skall jag göra?

Ensam med dig, där inget kan störa

Ensam med dig, jag vill veta mer

Jag vill vara ensam med dig, där ingen hör och ingen ser

Jag vill få dig att känna som jag gör för dig

Jag kräver inte mycket bara att få prata med dig

lära känna dig bättre och se vem du är

Några timmar tillsammans är allt jag begär

Men du har alltid något att gör, du är alltid på väg

men jag närmar mig sakta, tar det steg för steg...

(Mauro Scocco)

Suck

Såg just reklam inför ett program som tydligen ska visas på tv4+ tror jag... Nu borde jag egentligen inte skriva det här inlägget innan jag vet något om det, men jag har retat mig på det två gånger nu. Det ska handla om plastikoperationer såvitt jag har förstått. Och jag har verkligen inte det minsta emot det, folk får göra vad vill med sina kroppar och utseenden för mig. Och i vissa fall har jag t.o.m. medkänsla och förståelse för dom som vill göra en plastikoperation. MEN jag kan irritera mig på vissa ändå.

I reklaminslaget är det en kvinna som sitter med gråten i halsen och säger att hon är tacksam för hennes fyra barn som hon inte trodde att hon skulle kunna få. Men sen brister hon ut i gråt och säger att hon tycker att hon fått betala ett väl högt pris för det, högre än hon trodde. Ok, nu vet jag ju inte om det handlar om att hon fått bristningar på magen eller om det är något annat. Men dom visar en bild på hennes gravida mage och sen på hur den ser ut efter graviditeten, så jag antar att det är hennes otroligt höga pris för fyra barn. Som sagt, jag kan förstå om man tycker det är jobbigt att tycka att magen är förändrad och kanske ful och jag har inget emot att folk gör något åt det. Men om det är vad det handlar om så får hon då rakt inte min sympati! Jag kan tyvärr inte låta bli att reta mig på att någon sitter och gråter i TV pga en sån sak, när det finns människor som inte har möjlighet att föda egna barn. Om jag hade ett sånt komplex hade jag aldrig nånsin berättat om det i TV och snyftat fram att det var ett för högt pris att betala för att få fyra barn. Töntigt.
(obs! jag kan ha fel om programmet och personen eftersom jag inte sett programmet, men jag var ändå tvungen att skriva av mig. Skönt med en egen blogg, då får man göra som man vill;))

Liiite kul ändå

Läste nyss om det dramatiska valet av talman i riksdagen, där SD för första gången kunde få en vågmästarroll. Nu blev det ju inte så eftersom Bodström inte var där och röstade (och hans företrädare röstade inte heller av någon anledning) samt att en vänsterpartist missade omröstningen, för hon gick och hämtade kaffe just då. Så alliansen hade haft egen majoritet även utan SD. Det roliga i det hela var ju missen pga kaffesuget. Vänsterpartistens uttalande efteråt var: Nej det här var såklart inget politiskt ställningstagande, utan bara jävligt klantigt. Inte direkt det man önskar göra första dagen på jobbet.
Hahahaha... Så dumt, klantigt men samtidigt så mänskligt och lite roligt ändå...? :)

Nu...

...har jag rätat ut några frågetecken och det känns så skönt.

Nattens låt

Imorse hade jag en dryckesvisa i huvudet när jag vaknade. En låt som jag inte hört på åratal. Såhär startade min dag:

"Tänk om Storsjön vore brännvin,

Indalsälven fylld med Bayerskt öl,

punch i varenda liten rännil

och konjak i varje liten pöl,

MERA ÖL!"

Obs! Jag har aldrig påstått att jag är normal.