Jag undrar återigen vad det är med viss musik som sätter igång vissa känslor hos en. Ofta är det ju inte alls så konstigt. Man förstår vad det är som gör att man blir glad eller ledsen av en viss låt. Man kanske har något visst minne till musiken eller så är texten avgörande eller så är det helt enkelt en glad låt som får en på gott humör.
Men jag har nu två låtar som fått mig att börja gråta direkt efter första tonen. Som att trycka på en knapp. Och jag blir inte ledsen, utan så totalt berörd bara. Utan att veta varför! Den första har jag skrivit om förut tror jag, det är "Det är vi ändå" med Tommy Körberg och Helen Sjöholm. Nu har Lill Lindfors en låt med exakt samma effekt på mig. Jag hörde den på radio när hon precis gett ut sin nya skiva med tonsatta dikter. Den heter "The strangers heart". Finns på Spotify. Underbar.
Nu har jag dock ett minne till den också. När vi var på vårforum så hade jag lagt till den på vår gemensamma lista, "daglistan" allmänt kallad. (Vi är så nördiga då det gäller musiken under den helgen, men bra blir det!). Iallafall så stod jag och stekte köttfärs till tacos som vi skulle äta på kvällen. Några satt i soffan och laddade och några hade börjat duscha och göra sig klar för kvällens fest. Och så kommer den här låten. Och tårarna börjar bara forsa. Går inte att hejda. Ser ingenting för alla tårar... Jag trodde inte att skulle märkas men så hör jag från rummet intill: "Är du ledsen? Man hör snyftningar från köket..." :) Hade ju kunnat skylla på att jag hackade lök. Men det var skönt att få gråta av sig rejält där på eftermiddagen, känslomänniska som man är. Så nu kommer jag alltid att tänka på det tillfället då jag hör låten och det kommer bara bli än mer känsloamt eftersom de där helgerna i stugan i Vemdalen är så underbara. :)
2 kommentarer:
Känner verkligen igen allt du skriver, men visst är det skönt att få gråta ut ibland även om man inte vet varför man gör det.
Ja det är verkligen ett måste att gråta ut ibland! :) För mig är det så iallafall. /Lipsillen
Skicka en kommentar