Kvällsfunderingar...

Varför kommer allt jobbigt och svårt och känslosamt precis när man är som mest labil? Eller är det så att man drar till sig sånt när man är tillfälligt känslomässigt labil.

Idag på jobbet inträffade en ganska allvarlig sak, något som ingen kan rå över. Jag jobbade ensam just då, så jag fick reda ut och ta ansvar för det hela själv. Det ordnade upp sig till det allra bästa, men "chocken" kommer alltid lite efteråt. Även om jag nu faktiskt inte var "chockad", så var jag faktiskt lite skärrad efteråt. Helt naturligt, men trött blir man.

Att det sedan finns några saker på det privata området som just nu inte känns helt ok, det gör ju inte saken bättre. Men jag VET att allt kommer ordna upp sig. Jag är positivt inställd och allt kommer att bli så bra så. Det är ju såhär i livet. Upp och ner, hit och dit. Tjohej.

Min mamma som är världens bästa hade lämnat en vacker ros här som tack för att hon fick sova över. Gulligt!!! Det är ju bara mysigt att ha lite besök ibland ju! Och så får man nåt så fint för det. :) Fick prata med min goa syster på vägen hem från jobbet också, lätta mitt hjärta. Det är guld värt. Om det inte vore för att det kanske blev tjatigt att läsa, så skulle jag varje dag skriva att jag är så otroligt tacksam över min underbara familj och mina underbara vänner!!! :) För jag ÄR så himla tacksam för att jag har dom. Och jag ÄR tacksam över det precis varje dag. Det är ingen överdrift alls. Det bara är så! Så nu vet ni det. (och jag kommer garanterat skriva det mååånga ggr igen).

Puss och kram <3