Ikväll hade Lotta tjejmiddag och det har verkligen varit en varm och hjärtlig kväll! Nu är det snart dags att lägga sig i den renbäddade sängen och sussa gott.
Jag längtar så otroligt mycket efter min älskling. Ibland är det jäkligt drygt med distansförhållande. Men det är ju värt det såklart! Det blir dock svårare och svårare att skiljas åt för varje gång. Det naturliga är ju att vi ska vara nära varann. Det är ju det som är meningen. Jag visste faktiskt inte att man kunde känna såhär. Men är överlycklig för att jag vet det nu.
Ibland undrar jag om det blir tjatigt när jag jämt och ständigt skriver om att jag är så kär. Men var ska jag få tjata, om inte i min egen blogg iochförsig...? Och efter de tidigare stormiga (och inte så lyckade) kärleksrelationerna så är jag så tacksam och fascinerad över att det kan vara såhär liksom. Så lätt och rätt. Och jag tycker att jag är värd det. Tack! Ge mig mer, tack! ;)
lördag 26 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Härligt!! :) Grattis!
Tack!! :) Minns dina kloka ord när det INTE kändes såhär bra inom detta område. Du hade rätt! :)
Självklart måste man få ge utlopp för sin glädje!! Det är ju härligt ju! :)
Ja det har du rätt i, Helena! :)
Skicka en kommentar