Tomhet

Just nu känner jag mig helt tom liksom. Som ett skal (mammas beskrivning, som jag tycker är på pricken). I morse dog en människa som jag kommit nära under de tre år jag känt henne. En människa som haft det otroligt tufft och svårt i sin sjukdom. Men trots det, är det hennes hjärtliga (och ofta förekommande) skratt som jag alltid kommer att minnas. Hennes totalt sköna humor och hennes enorma livsglädje. Ett stående skämt mellan oss var att hon älskade Roland Cedermark och att jag avskyr hans musik. Vi skrattade alltid gott när vi pratade om det. Så till hennes minne och ära tänker jag citera Cedermark med en versrad ur hans låt "Det sker små under varje dag". Den här texten speglar väldigt mycket hennes personlighet.

"Känn vad underbart det är vårt kära liv
många säger att det är mest lögn och kiv
I den klagokören vill jag inte stämma in!
Nej aldrig någonsin.

Att få vakna varje morgon, vilken fröjd
och till kropp och själ då vara allmänt nöjd
Möta dagen med ett leende
och sen, min vän,
få ett leende igen."
(Roland Cedermark)

Vila i frid, söta Du. Jag kommer att sakna Dig.