Komplimanger

Att ge en ärlig komplimang kan rädda någons dag. I vissa fall kan det betyda ännu mer. Med ärliga komplimanger ska man slösa! De känns lika sköna att ge som att få. Man kan aldrig ge för många komplimanger när de är ärliga och äkta.

Det finns dock två sätt att missbruka komplimanger på. Det ena är att ge någon en komplimang utan att mena vad man säger. Det är helt onödigt. Ofta brukar mottagaren genomskåda det och den härliga effekten uteblir hos båda parter. Det andra sättet att missbruka en komplimang på är att ge den endast för att få en tillbaka. Även det brukar alltid mottagaren märka. När man får en sådan "komplimang" blir man (iallafall jag) ännu mindre angelägen om att ge en tillbaka. Så det är också helt onödigt. Men att hålla sig till ärligt menade komplimanger, utan baktankar, och slösa med dem är det bästa man kan göra.

Jag får ofta påminna mig om att öppna munnen och säga alla snälla tankar högt! Visst är det märkligt? Jag kan ofta gå och tänka något positivt om en människa en hel dag, utan att komma ihåg at säga det till denne. Men när jag väl kommer ihåg att göra det, då blir hon/han så glad att det smittar av sig till mig. Sen är det lite roligt att de bästa komplimanger jag fått har ofta varit de som sagts i förbifarten liksom. Man pratar om något och så kommer det en komplimang helt spontant som gör en alldeles lycklig. Varför just dessa komplimanger känts allra bäst att ta emot beror nog på att de varit så totalt ärliga att givaren inte ens tänkt på att det är en komplimang. Samtidigt kan genomtänkta komplimanger ge samma effekt. Alla blir väl glada om någon suttit och tänkt på och förmulerat något positivt om en själv?

Sammanfattning av denna lilla fundering: Ge alltid ärliga komplimanger! Kom ihåg att säga det positiva du tänker om någon. Kärlek ger kärlek.