Jag vaknade i förmiddags efter att ha jobbat natt och såg att någon hade ringt och lämnat meddelande på mobilsvar. Det var mamma som skulle berätta något. Jag kände på mig att det var något som hade hänt och ringde upp henne. Då berättar hon att stackars gamla farmor hade ramlat igår vid 18-tiden och legat på golvet hela natten...
Hemtjänsten hade kommit till farmor på morgonen i vanlig ordning men farmor hade inte kommit och öppnat, så dom ringde mina föräldrar, som har nyckel till dit. Farmor hade slagit i huvudet och armen som blödde. Det otroliga är att hon inte hade brutit något och att hon hade klarat hela natten liggandes på golvet, blödandes vid 94 års ålder. Hon var också helt klar i knoppen och visste precis vad som hade hänt, hur länge hon legat där osv. Hon hade varit rädd att somna för hon tänkte att hon kanske hade fått hjärnskakning. Så hon hade bara slumrat till några gånger under natten.
När mamma hade berättat det här och vi lagt på luren så började jag storgråta (har extra lätt för det då jag har sömnbrist, men jag är dessutom en riktig lipsill nuförtiden) för jag tyckte så otroligt synd om lilla farmor. Vilken hemsk natt hon hade uthärdat!
Jag ringde upp farmor och hoppades att jag inte skulle väcka henne. Jag var bara tvungen att få prata med henne och höra hur hon mådde nu. Hon svarade på en gång och satt i fåtöljen och såg på TV. Pappa hade hjälpt henne så hon kunde sitta bra där, för hon var för öm i kroppen för att lägga sig i sängen sa hon.
Men vilken stålkvinna alltså! Hon var verkligen vid gott mod och frågade naturligtvis lika mycket om hur det var med mig och så. Hon sa att mamma hade sagt "du klarar det mesta du" och skrattade gott åt det och höll med mamma. Hon sa att hon själv inte hade trott att hon skulle klara sig hela natten. Nu ska hon iallafall ha ett larm på sig hela tiden (vilket mina föräldrar naturligtvis velat att hon skulle haft tidigare, men farmor har tyckt att hon ska klara sig själv och det kostar pengar osv. Farmor är den mest generösa människan då det gäller andra, men inte då det gäller henne själv).
Vi pratade nog närmare trekvart jag och farmor. Hon berättade om allt som hänt under natten men så småningom kom vi att prata om hur fantastiskt hennes amaryllis hade blommat och "hur var det på pizzerian i Hallen, serverade dom annat än pizza där?" För hon ska ev få besök av några bekanta i sommar ("om jag finns kvar då" som farmor ofta tillägger) och hon är för gammal för att orka ordna med mat, men vill ju gärna bjuda dom på middag. Det är farmor det! Efter en natt med dramatik och misär så planerar hon dagen efter hur hon ska göra med matfrågan då hon får besök i sommar. Jag älskar min farmor. Hon är en otrolig människa.
Puss och kram <3
Hemtjänsten hade kommit till farmor på morgonen i vanlig ordning men farmor hade inte kommit och öppnat, så dom ringde mina föräldrar, som har nyckel till dit. Farmor hade slagit i huvudet och armen som blödde. Det otroliga är att hon inte hade brutit något och att hon hade klarat hela natten liggandes på golvet, blödandes vid 94 års ålder. Hon var också helt klar i knoppen och visste precis vad som hade hänt, hur länge hon legat där osv. Hon hade varit rädd att somna för hon tänkte att hon kanske hade fått hjärnskakning. Så hon hade bara slumrat till några gånger under natten.
När mamma hade berättat det här och vi lagt på luren så började jag storgråta (har extra lätt för det då jag har sömnbrist, men jag är dessutom en riktig lipsill nuförtiden) för jag tyckte så otroligt synd om lilla farmor. Vilken hemsk natt hon hade uthärdat!
Jag ringde upp farmor och hoppades att jag inte skulle väcka henne. Jag var bara tvungen att få prata med henne och höra hur hon mådde nu. Hon svarade på en gång och satt i fåtöljen och såg på TV. Pappa hade hjälpt henne så hon kunde sitta bra där, för hon var för öm i kroppen för att lägga sig i sängen sa hon.
Men vilken stålkvinna alltså! Hon var verkligen vid gott mod och frågade naturligtvis lika mycket om hur det var med mig och så. Hon sa att mamma hade sagt "du klarar det mesta du" och skrattade gott åt det och höll med mamma. Hon sa att hon själv inte hade trott att hon skulle klara sig hela natten. Nu ska hon iallafall ha ett larm på sig hela tiden (vilket mina föräldrar naturligtvis velat att hon skulle haft tidigare, men farmor har tyckt att hon ska klara sig själv och det kostar pengar osv. Farmor är den mest generösa människan då det gäller andra, men inte då det gäller henne själv).
Vi pratade nog närmare trekvart jag och farmor. Hon berättade om allt som hänt under natten men så småningom kom vi att prata om hur fantastiskt hennes amaryllis hade blommat och "hur var det på pizzerian i Hallen, serverade dom annat än pizza där?" För hon ska ev få besök av några bekanta i sommar ("om jag finns kvar då" som farmor ofta tillägger) och hon är för gammal för att orka ordna med mat, men vill ju gärna bjuda dom på middag. Det är farmor det! Efter en natt med dramatik och misär så planerar hon dagen efter hur hon ska göra med matfrågan då hon får besök i sommar. Jag älskar min farmor. Hon är en otrolig människa.
Puss och kram <3
