Jag har inte alls följt SVT:s tävlingsserie "Mästarnas mästare". Men så såg jag de sista tio minuterna idag. Snacka om att komma in på slutspurten. Iallafall så vann då Ingemar Stenmark finalen och det var så underbart befriande att se hur det gick till när man konstaterat vem som vunnit. Jag är lite van amerikanska tävlingsprogram och då står jag ofta inte ut med hysteriskt skrikande, applåderande, tjoande och pampig musik i bakgrunden, till precis allt! Här var det nästan tyst. Och en lugn Stenmark stod där och konstaterade på bredaste norrländskan att "Jo men det var jätteskoj". Programledaren sa vem som vunnit med normal samtalston och såg helt lugn och sansad ut. Sen var det liksom bara över. Haha! :) Jag menar inte att jag alltid har något emot tjoande och tokfirande, absolut inte. Men just detta var en så skön kontrast till det amerikanska. Jag älskar olikheter. Det behövdes ju faktiskt inte vara mer än så för att man skulle känna glädjen över vinsten. "Hä ä bar å åk".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar