Jag blir nästan orolig för min mentala hälsa. Jag har sett hela serien på dvd hur många gånger som helst och bara fortsätter att kolla. Så fort jag jobbat kväll och kommer hem runt halvelva, så sätter jag igång ett avsnitt någon gång under kvällen. Och nu visas det ju två avsnitt per kväll på TV och då ser jag det också, om jag är hemma. Sjukt. Jag är sjuk! ;))
Men jag älskar den serien, det är som en religion. Det spelar ingen roll om man är singel eller inte, glad eller ledsen, man får alltid svar på frågor och känner alltid igen sig i något som någon av tjejerna är med om.
1 kommentar:
Kan bara hålla med....:) SATC är min religion och Samantha min Gud....;)
Skicka en kommentar