Alla frågar om det är jobbigt med tvillingar och hade någon ställt frågan igårkväll, inatt, imorse då hade jag för första gången svarat: Ja FY FAN vad det är jobbigt!!!!!!!! Men det är såklart fortfarande lika fantastiskt underbart med själva barnen och jag älskar dem villkorslöst och kommer alltid att göra. Det är inte barnen som är jobbiga, det är det här med sömnbristen som sliter. Sliter som fan. Alla barn måste ju sova nångång och med ett barn i taget så är det ju faktiskt möjligt att passa på att sova så fort barnet sover (första barnet vill säga). Men tvillingarna turas ju om att vara vaken och så fort man lyckats få den ena att somna så vaknar den andra och vrålar och väcker den första igen. Och så kan det hålla på i timmar ibland. Sen är det morgon. Tjo och hej. De få nätter som jag har fått sova hyfsat bra de senaste åtta månaderna då har jag varit en energisk, glad, tålmodig och effektiv mamma. En natts sömn, det är så efterlängtat och underbart...
Imorse bröt jag ihop. Droppen var att jag behövde gå på toaletten och insåg att det var helt omöjligt just då. Självklart kunde jag gå typ fem minuter senare. Men den där känslan av att inte ens få gå på toaletten precis när jag behövde, det var bara droppen som fick bägaren att rinna över. Det ligger såklart mycket bakom det hela och sömnbristen är som sagt huvudorsaken till allt som är jobbigt just nu. Sen gick jag på toaletten och grät och snörvlade och efter det kändes allt bra igen. Jag behöver bryta ihop ibland för att sen få nya krafter.
Jag har kommit på en sak som jag måste bli bättre på. Och det är att inte tänka alltför mycket framåt. Som tvillingförälder måste man ju planera precis hela tiden för att undvika den värsta kalabaliken med två gråtande barn när man bara har armar för en i taget (när jag är själv hemma med dem alltså). Det här planerandet har gjort att jag kanske tänker lite för mycket framåt, på sånt jag inte behöver tänka på. Som när jag är dödstrött och står och byter blöja på något av barnen. Då tänker jag typ: och så måste jag byta på henne också och så lyfta dem dit och sen är det ju matdags igen och haklappar och tvätt och kladd och just ja jag ska ju själv äta och lyfta och bära och vi måste hinna ut på promenad och just ja handla också och jag borde äta nyttigare och när ska jag få duscha och har de fått i sig tillräckligt med vatten idag tänk om de är understimulerade och språkutvecklingen och när måste jag börja jobba och hur ska det gå på dagis och bära och lyfta och byta blöjor och.... Sen är jag om möjligt ännu tröttare, bara av alla dessa tankar! När jag är utvilad och glad, då är jag ju i nuet och bekymrar mig ingenting om framtiden utan umgås med mina underbara döttrar och har hur kul som helst! Så det är ju det jag ska göra när jag är trött också, vara i nuet! Ska bli bättre på det. Idag har jag hittills lyckats och vilken underbar skillnad det är. Och vet ni, barnen har torra blöjor, har fått mat på rätt tid och är jätteglada och nöjda. :)
