Idag har jag varit till en läkare och blivit idiotförklarad...tjoho. Det började med att jag kände en knöl i armhålan i våras någongång. Jag undrade lite vad det kunde vara, men tänkte att det förmodligen var en hårsäck som blivit inflammerad eller något. Sen har jag förträngt det för det mesta, men kommit på ibland att den fortfarande inte försvunnit. Har googlat lite på nätet i omgångar för att se om det är något jag bör kolla upp. Det värsta man tänker är ju såklart bröstcancer. Och av det jag läste så insåg jag ju att rådet alltid blir att kolla upp sånt, för säkerhets skull och i tid. Men jag gruvar mig alltid att ta kontakt med läkare och gör det helst inte.
Så berättade jag om detta för en jobbarkompis i förra veckan, för vi pratade just om att vissa har så svårt att söka hjälp hos läkare och jag sa att jag är en av dom. Då var hon stenhård mot mig och sa att jag måste ringa och boka tid. Så då gjorde jag det. Fick tid idag. Men den kvinnliga läkaren som jag skulle ha gått till var hemma med sjukt barn så jag fick en lite senare tid hos en manlig läkare.
Han frågade hur länge jag känt av knölen och om den växt och om den besvärade mig. Jag svarade att jag haft den i ca fem månader och att den varken besvärat mig eller växt, men att jag tänkte kolla upp det så att jag slipper oroa mig i onödan. Han lät skeptisk redan då, men kollade och kände efter. Sen sa han: "VA? Menar du den här knölen, som ligger ganska ytligt???" "Ja", svarade jag. "Menar du allvar?? Nä du måste skämta" sa han och skakade på huvudet åt mig. "Det här är förmodligen bara en inflammerad körtel eller något, så det här hade du INTE behövt kolla upp." "Nähä", sa jag... "Jag har ju ingen aning om hur farliga och ofarliga knölar ska kännas, så jag tänkte det var bäst att kolla upp för säkerhets skull". "Jaha...nja.." svarade läkaren och skakade på huvudet igen och hånlog åt mig.
Jag gick skamset därifrån och kände mig som världens mest korkade människa som ens hade kommit på tanken att kolla upp en knöl i armhålan. Nästa gång kommer jag nog inte gruva mig ett halvår om något känns fel. Nästa gång struntar jag nog helt i att göra läkarbesök.